Prövningarnas tid

Den kommande natten kommer nog bli en prövning. Jag har flyttat in en madrass till E:s rum och ska försöka sova där medan A sover i vårt sovrum tillsammans med Lillasyster. Förhoppningsvis kommer E kunna sova något i alla fall, trots klådan från kopporna. Hon har svårt att domna. Genom att göra så här hoppas vi slippa att tjejerna väcker varandra. Hur det kommer att gå återstår att se. A sover djupt och brukar inte vakna så lätt. Och Lillasyster brukar vakna några gånger varje natt. Förhoppningsvis kan han få henne att somna om i så fall. Annars får han ringa mig (jag har mobilen på ljudlöst och under kudden för att känna vibrationerna från den) och jag får gå bort och han får komma till E. Egentligen så vore det bästa om han vore hos E men just nu är det mamma som hon vill ha och med tanke på hur hon mår så ska hon få ha mamma i så hög grad som det bara är möjligt. Tydligen brukar vattkoppor nå sin kulmen dag 3-4 så det är idag eller imorgon. Jag hoppas verkligen att det är nu, idag. Värre än så här vill jag verkligen inte att det ska bli! Jag har funderat många gånger om jag ångrar att E inte fick någon vaccin. Hittills har jag trots allt inte gjort det. Jag har inte ångrat mig på grund av osäkerheten med det vaccinet. Så det är ju alltid något att jag känner mig trygg med det beslutet. Alltid något!

Idag ringde min chef och uppdaterade mig lite om vad som händer på jobbet. Förändringarnas vindar blåser på företaget och vissa av förändringarna berör mig direkt. Förändringar som på ett sätt är bra, men på ett annat sätt mindre bra. Hur det blir i slutändan återstår att se. Det kan bli hur bra som helst precis som det kan bli totalt skit. Någon dag framöver så ska vi boka in ett möte, min chef och jag så vi kan diskutera min återgång och förändringarna. A ska ta ledigt från jobbet så är han med Lillasyster under tiden. Det blir bra, på så vis får de träna inför hans föräldraledighet som börjar snart.

Igår ringde jag mamma. Vissa saker i mitt liv oroar mig och E:s tillstånd är väldigt jobbig, och oroar mig det med. Hennes reaktion fick mig att än en gång bli besviken på henne. Det var som teflon, min oro rann bara av henne. Det är tråkigt att behöva känna denna besvikelse över sin mamma. Samtidigt så är jag så oerhört glad över svärmor. Hos henne kan jag lufta min oro och mina tankar och hon ser på dom konstruktivt. Hon lyssnar och finns där för mig. Hon står helt klart betydligt närmare mig än vad jag står min egen mamma. Sorgligt! Jag hoppas verkligen att mitt förhållande till mina döttrar alltid ska vara bra. Att de alltid ska känna och veta att jag finns här för dom!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s