Jobb närmar sig

Att alla har gått tillbaka till sina jobb igen efter julledigheten gör att det blir än mer tydligt att nu är det inte så långt kvar tills jag börjar jobba igen. Och jag längtar på sätt och vis. Dels så saknar jag det vuxna i det. Visst, jag älskar mina flickor men ändå, jag saknar den vuxna samvaro som jobbet ger. Och den intellektuella utmaningen som jobbet för med sig (även om jag samtidigt är orolig och rädd då det känns som om det inte är mycket kvar av min hjärna, så hur ska det gå?). Jag saknar mina kolleger, i alla fall vissa. Föräldraledigheten stressar mig och jag har svårt att varva ner. På jobbet kan jag prioritera, det har jag svårt för hemma. Idag var ett typexempel på en dag få stressnivån låg precis på tröskeln och skvalpade. Och ändå hade jag inte, i mitt tycke så mycket inplanerat.

Nu när jag gått hemma har jag även fått problem med min kropp, att bära 8 kilo bebis tynger, särskilt som både hon och jag tycker bäst om när hon är på vänster höft. Sedan har min högra handled börjat krångla allt mer. Vi får se hur det blir med den när jag är tillbaka på jobbet vid mitt skrivbord och dator… Och jag kan fortsätta… Det blir bra att börja jobba, tror jag! Men som sagt, jag är sjukt nervös och orolig. Och frågan jag ställt mig många gånger den senaste tiden är om det är det jag verkligen vill jobba med framöver? Om inte, vad vill jag då?

3 reaktioner till “Jobb närmar sig

  1. Vi har inte bestämt helt ännu. Jag kommer att vara ledig som längst till nästa årsskifte, och om det blir som jag vill skulle jag antingen plugga eller göra praktik på en HR-avdelning under hösten och att min sambo är hemma från typ september. Men det är en hel del som spelar in. Vi ska få dagarna att räcka till lite längre än 2-årsdagen, samtidigt måste jag plocka ut 180 dagar innan min sambo kan plocka ut något (annars får han lägsta ersättning eftersom han var arbetslös men inte inskriven på Arbetsförmedlingen innan han fick detta jobbet). Vi har iallafall kommit fram till att min sambo ska vara ledig åtminstone under nästa vår. Han själv är lite rädd att förlora jobbet om han är hemma flera månader i sträck, men LAS gäller ju även konsultfirmor så så länge de inte försöker göra någon fuling borde inte det vara ett problem (anser jag).

    När jag väl börjar jobba vill jag jobba heltid. Jag ska försöka få till ett utvecklingssamtal med min chef och prata mer om hur jag tänker. Vill helst inte tillbaka till min gamla tjänst egentligen.

    Ni skulle dela lika, 9 månader var, eller hur var det?

  2. Jag bävar lite inför att börja jobba igen faktiskt, fast det blir först framåt hösten så jag hoppas det kommer kännas bättre när det närmar sig. Men jag känner också precis som du, att det kan kännas stressigt hemma trots lite inplanerat, och en hjärna, jag vet att jag hade en innan iallafall men finns den verkligen kvar där inne..? Skönt att någon annan känner liknande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s