Tripp över dagen

Idag åkte vi till Jönköping över dagen för att hälsa på min äldsta syster T, hennes man och deras yngsta dotter. T är en väldigt speciell person på inte alltid ett helt positivt sätt, men ändå, hon är min syster och på något vis känner jag en viss kärlek till henne. Trots att hon är den hon är. I hennes ögon totalt felfri och helt fantastisk. I mina ögon inte fullt lika felfri eller fantastisk. Och dessutom en energislukare. Men mina barn gillar henne. Och A och hennes man kommer mycket väl överens, särskilt som de har en del avsina yrken gemensamt.

Vi började med att ses inne i stan på en restaurang för lite lunch. Att komma till Jönköping kändes konstigt. Jag pluggade där för 17 år sedan (herregud vad länge sedan! Jisses vad gammal jag måste vara om det är 17 år sedan!) och det var inte mycket jag kände igen. Delar av högskoleområdet, ja, men stan, nej.

Något som var kul med restaurangbesöket var att Fanny, som är styvdotter till min kompis i Eskilstuna också var där! Sverige är litet…

Efter att vi hade fått magarna mätta så åkte vi hem till syrran. De flyttade dit i somras och vi har inte träffat dom innan. Tre timmar efter att vi hade mötts på restaurangen var Lillasyster jättetrött och vi bestämde oss för att åka hemåt. När jag satte mig i bilen kände jag mig helt tom. T hade sugit all kraft ur mig med sitt snack och sitt sätt. Det var mycket skitsnack om mamma, något som inte borde förvånat med tanke på hur mycket skit hon skriver på Facebook och hur hon beter sig allmänt mot mamma. Och även om mamma är som hon är, trots att även jag tycker att mamma kan vara så enormt jobbig så är det enormt tufft att få höra allt skit som T kommer dragandes med. All bitterhet. All ilska. All avundsjuka. Och ska jag vara ärlig så skulle det inte förvåna mig om det efter att vi hade åkt kom en del skit om oss också…

Annonser

Visst går det

I förrgår så hände det, A gick med på, om än fortsatt motvilligt att jag skaffade kanin. Så nu är de här. Ett 3 årigt syskonpar som är helt gudomliga. De har bott utomhus hela sitt liv och det kommer de få fortsätta med, med tanke på A:s allergi.

Den förra ägaren sa att honan skulle vara lite sur och mest sitta och sura och hannen mer framåt. Jag tycker att det är precis tvärtom.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7276.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7278.jpg

Käre Tomten

Nu vet jag att julen är över men jag skickar dig ändå en önskelista. Kanske kan du hjälpa mig att uppfylla i alla fall någon av önskningarna under nästa år? Jag har inte rangordnat överhuvudtaget utan det är bara att ta den som den är. Så här kommer min lista på några saker som jag önskar mig:

  1. Två kaniner med stor utebur
  2. En resa nu innan jag börjar jobba igen. Gärna någonstans där det är varmt och gott, men även någonstans i fjällen fungerar bra
  3. Att min återgång till arbetet går bra och att jag kommer att trivas som fisken i vattnet
  4. Att några vi känner gifter sig under året som kommer och bjuder oss på bröllop
  5. Renovering av vårt sovrum
  6. Renovering av vårt tv-rum
  7. En spa-vistelse
  8. Ett biobesök med tillhörande restaurangbesök
  9. Att jag hittar en köpare till min bil som för tillfället står i garaget, avställd

Och så självklart, viktigaste av allt, att jag och de jag håller kär och tycker om ska hålla oss friska och krya.

Och Tomten, om jag får så vill jag lämna en önskning till. Det är för en väns vägnar. En vän och hennes mans. Jag önskar att deras motgångar nu ska vara slut och att de innan nästa år är slut ska ha fått det de så länge har längtat och drömt om. Kan du hjälpa dom att få det? Snälla?

Julen

Då börjar den här julen närma sig sitt slut och vi sitter i vår fullastade bil på väg hemåt genom en sagolikt vacker vinterlandskap.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7254-0.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7271.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7267-0.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b96/40873917/files/2014/12/img_7261.jpg
När vi åkte upp trodde vi inte att det varken skulle bli minusgrader eller snö, men redan första natten kom snön och la sig som ett vitt täcke över landskapet. Och minusgrader har det verkligen blivit. Imorse visade termometern på -17 grader.

Dessa dagar har det hänt mycket med Lillasyster. Dels så känner hon sig tryggare och mer bekväm med sin farmor och farfar numera (så pass att jag numera till och med kan gå ut ur rummet utan att hon blir ledsen och orolig), dels att hon numera sitter helt själv långa stunder och att hon äter mer och mer när hon erbjuds smakisar. Hon har till och med visat att hon vill också ha något att äta när vi andra satt oss att äta.

Samtidigt så har det varit lite jobbigt med henne. Främst är det sömnen som har krånglat. Det har varit svårt att få henne att somna och på nätterna har hon sovit väldigt oroligt. Jag skulle inte skrivit något då när jag skrev och var glad för att nätterna hade blivit bättre. Samtidigt som det har varit väldigt jobbigt så är det skönt på ett sätt att det har varit så här jobbigt så att både A och hans mamma har sett varför jag stundvis är helt slut och varför det inte alltid blir så mycket gjort hemma.

På julafton kom självklart Tomten. E tror på Tomten men hon är ändå medveten om att folk klär ut sig till tomte. Hon tror att det är hans medhjälpare och/eller bröder. Den tomte som kom till oss i år var en medhjälpare, enligt E, då han hade mask på sig…

På kvällen, vid halv niotiden, när vi satt och fikade så såg vi ett ljus komma sakta på vägen utanför. Det visade sig vara Tomten. Denna tomte hade ingen mask på sig, han var rund om magen, hade vitt, långt skägg, tomtekläder på sig och en gammaldags lykta i handen. Han stannade till och vinkade till oss genom fönstret innan han fortsatte sin promenad förbi huset och så ner bakom ladugården. Det var en ren tillfällighet att vi just då satt i köket och såg lyktan och honom. Och att E inte hade gått och lagt sig. De andra hade pratat om att hon skulle gå och lägga sig men jag hade lovat henne att hon fick vara uppe lite längre om hon ville. Jag tror ändå att svärmor vet vem denna tomte var, och jag tror att hon visste att han skulle traska förbi.

Något som var kul att se var Lillasysters reaktion på Tomten (han som kom med julklapparna). Vi trodde hon skulle bli rädd för honom, han ser ju rätt läskig ut om man tänker efter, men det blev hon inte. Tvärtom så tjöt hon av förtjusning och skrattade högljutt. Och när han skulle gå så började hon att gråta, precis som om hon skulle blivit ledsen för att hon inte hade fått mer än en julklapp. (Självklart fick hon fler, men först efter att Tomten hade gått, han hade ju så många han skulle hinna med).

En reflektion som jag gjorde under helgen var än en gång på hur mycket ens partner påverkar en. A:s bror har varit ihop tillsammans med en tjej i många år och hon är lite speciell. Hon kör mycket med miljötänk och är mån om djuren, men är väldigt inkonsekvent i mina ögon. Bland annat så äter hon inte ko- och griskött men däremot kyckling och fisk. Och ägg är ok oavsett om det är från frigående eller burhönor och oavsett om de är ekologiska eller ej. Under de år som de har varit tillsammans har F, A:s bror inte velat ha några julklappar och han har inte heller köpt några till någon annan än E. Men så i år nämnde svärmor att hon hade blivit så förvånad när han hade skickat en önskelista, den första på många år. En önskelista full med dyra önskningar. Då var jag lika förvånad som hon.

Så blev det julafton och det visade sig att han hade köpt julklappar till alla. Och det var inte heller några direkt billiga saker. Och genast drog jag slutsatsen att det var tjejen som hade påverkat honom. Nu hade de nyligen gjort slut och han hade tydligen börjat med julklappar igen… Någon mer som tror att dessa saker hänger samman?

24 december – lucka 24

Jag gillar verkligen pasta. Och räkor. Det här receptet som Paolo Roberto har tagit fram är en riktig favorit för mina smaklökar

Pasta med vitlöksfrästa räkor och vitt vin
2 dl vitt vin
400 g spaghetti
300 g MSC-märkta kungsräkor
2 klyftor vitlök
2 små torkade chili (peperoncino)
4 msk olivolja
250 g körsbärstomater, delade
3 + 2 msk persilja, finhackad
salt

Koka upp lättsaltat pastavatten under lock i en kastrull. Lägg ner spaghettin så att den är klar samtidigt som tomatsåsen är tillagad och klar.

Värm upp olivolja i en kastrull/stor stekpanna, lägg i vitlök och peperoncino. Låt dem fräsa tills vitlöken börjar ta färg.

Lägg ner räkor, strö över salt, rör om och stek dem på låg värme i ca 3-4 minuter. Slå på vin och låt alkoholen koka bort. Ta upp räkorna och lägg dem på en tallrik. Plocka upp peperoncinon som kastas. Lägg ner tomatbitarna och 3 msk persilja i kastrullen/stekpannan, strö över lite salt. Låt puttra under lock på låg värme, i ca 5-8 minuter. Ta upp vitlöken som kastas, ställ pannan åt sidan.

Häll över den avrunna pastan i tomatsåsen när 1 minut av pastans koktid återstår. Låt den koka i såsen, i ca 1 minut, tills den är ”al dente”. Blanda noga och smaka av med salt. Det är viktigt med rätt sälta på den här rätten.

Blanda försiktigt ner räkorna i tomatsåsen utan att röra om (för att undvika att bitar av stjärtskal blandas med i såsen). Spara några räkor för att lägga överst på portionerna. Lägg upp spaghettin i djupa tallrikar. Toppa med räkor och strö över lite persilja.