Ålder, föräldraskap och barn och förlust av barn

Tidigare när jag satt hos Lillasyster som precis hade somnat slogs jag av den kärlek som jag känner för mina två flickor. Så stark, så enorm, så makalös. Samtidigt så kände jag en enorm tacksamhet för att jag inte försökte få barn tidigare. Det är nu jag känner att jag har hittat rätt pappa till mina barn. Det är nu jag känner att jag har en stabil grund att stå på och det är nu jag har så pass mycket lugn och erfarenhet som jag kan dela med mig till mina barn.

Börjar jag fundera på min ålder och mitt liv så känner jag till 100% glädje och nöjdhet över att ha fått mina barn när jag har fått dem. Visst känner jag nu att jag skulle kunnat tänka mig ett barn till, om jag hade varit yngre, men samtidigt så har jag fått mina två flickor perfekt i mitt liv. Visst hade jag kunnat göra som mina klasskamrater från grundskolan och skaffat barn betydligt tidigare. Vill man vara riktigt krass så skulle jag ju mycket väl till och med kunnat ha barnbarn vid det här laget! Tack och lov har jag inte det… Istället har jag en fyraåring som till våren fyller fem och en femmånaders bebis.

Ser man bakåt i mitt liv så skulle jag mycket väl kunnat ha nästintill vuxna barn vid det här laget. När jag var 17 träffade jag mitt ex. Det blev ett förhållande på 5,5 år varav ca 1,5 år som sambos. I slutet av det förhållandet måste jag erkänna att tanken på barn dök upp. Med facit i handen så kan det ha berott på att det var ett halmstrå som jag såg för att försöka förbättra ett dåligt förhållande. Så såg jag det inte då. Men hade det blivit så så hade mitt liv absolut inte sett ut som det gör nu, tror jag. Inte nog med att pappan till mina/mitt (äldsta) barn hade varit en morsgris av värsta sorten, eller att jag hade fått leva med att barnets/-ns farmor avskyr mig, jag hade nog inte gjort de val jag gjort här i livet sedan dess. Jag hade nog inte pluggat. Jag hade nog inte gått på den där midsommarfesten där jag träffade A. Det är så mycket annat som jag tror att jag inte hade gjort om jag hade haft barn då. Troligtvis hade jag bott kvar i min barndomsstad. Undrar hur mitt liv hade sett ut då? Jag tvivlar på att mitt liv skulle varit lika utvecklande som det nu blev.

När jag ser på det så, så blir jag verkligen tacksam på livet att det har blivit som det blev. Visst, jag är inte alltid den muntraste och gladaste men det jag har… Oavsett hur jag mår så är jag så enormt tacksam för det jag har!

Jag och A hade varit ihop i flera år innan vi började på att försöka få barn. Även där är jag glad för att vi väntade.

Vi träffades på midsommar och när höstterminen började flyttade jag till Kalmar för att plugga. Sedan följde tre år av avståndsförhållande. Helger och långledigheter tillbringades i den mån jag hade råd och möjlighet i Göteborg. Hade vi inte börjat med avståndsförhållande tror jag ärligt talat inte att vi hade levt ihop idag. Bara sex månader innan vi träffades, på milleniumnatten separerade jag och mitt ex. Efter 5,5 år i ett seriöst förhållande behövde jag space och tid för mig själv. Inte för att data eller så, bara för att andas och få vara egoist och få låta mig själv vara viktigast av allt. När jag träffade A hade jag precis börjat njuta av att få vara singel och jag var på väg för att hitta mig själv under det falska skal som exet hade fått mig att bygga runt mitt riktiga jag. Jag ville inte träffa någon. Jag ville inte bli kär. Men det blev som det blev, om än i väldigt långsam takt. Och långsam takt var precis vad jag behövde! Så jag är väldigt glad för att jag inte ”råkade” bli gravid under den perioden! Jag behövde ju först och främst hitta mig själv.

Efter studierna följde 1,5 års arbetslöshet. Eller nåja, helt arbetslös var jag ju inte. Jag hade ju sommarjobb och diverse timanställningar. Vid det laget sa jag

Jag tror inte att jag någonsin kommer vilja ha barn

Sedan fick jag jobb i Mälardalen och jag började veckopendla. Än en gång tror jag inte att jag hade tagit det jobbet om jag då hade haft barn. Och än en gång är jag tacksam för att det blev som det blev. Hade jag inte blivit singel då på milleniumnatten så skulle jag aldrig lärt känna den person som sedan hjälpte mig att få det jobb som ligger som grund erfarenhetsmässigt för min karriär. Jobbet i Mälardalen gav mig de erfarenheter som nästan två år senare ledde till att jag kunde välja och vraka mellan flera jobb i Göteborgstrakten. Och ser man så så är det ju inte helt optimalt att man skaffar barn när den ena parten veckopendlar…

Slutligen fick jag fast jobb i Göteborg inom mitt specialistområde. Då kände jag fortfarande att jag troligtvis aldrig skulle vilja ha barn. Men så gick tiden. Med två fasta inkomster och med frustrationen att bo i bostadsrätt i en liten förening med svajande ekonomi så kom längtan efter eget hus till oss både och vi började kolla på hemnet och gå på visningar och även buda. Efter ett stort antal visningar och ett antal förlorade budgivningar hade vi tillslut hittat huset vi köpte. Det var då, när alla andra bitar i mitt liv hade hamnat på plats, som tanken på barn kom. Sju månader efter borttagen spiral fick jag mitt efterlängtade plus.

En tuff graviditet senare sa jag

”Aldrig mer!”

Men när barnet från den graviditeten blev 1-1,5 började tanken på en till locka allt mer. Sedan fick vi vänta länge på det där andra plusset. Men även där är jag idag tacksam. Det känns helt perfekt att ha fyra års ålderskillnad! I alla fall med dessa barn och med mina förutsättningar. Åldersskillnaden är perfekt. E förstår, är med och hjälper till på ett sätt som hon inte skulle klarat av om hon hade varit yngre. Och när jag ser henne… När jag ser dom två… Mitt hjärta spricker av stolthet, glädje och kärlek. När man ser dom två tillsammans kan man inte missta sig på den syskonkärlek som finns där.

För mig har mina barn verkligen kommit rätt i tiden. För andra är ”rätt tid” för att bli förälder 18. För andra 25 eller 35 eller varför inte 45? Min rätta ålder var när jag fick mina flickor. Och jag är glad för att jag inte har vuxna barn och att jag inte är farmor/mormor

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s