Herre min skapare

…ge mig styrka!

Inför morgondagen så är det en del att fixa. Och så ska ju även allt vardagligt som hör varje dag till också fixas. Ikväll så gjorde jag, eller i alla fall försökte göra både dagens och morgondagens middag (för att kunna ta det lugnare imorgon efter en händelserik dag). Jag kan intyga att det är inte enkelt med en klängig bebis som blivit skrämd av sin mormor (mormor ville inte förstå att bebis är mammig, trött och har allmänt jobbigt med folk utanför närmaste familjen), en fyraåring som tjatar hål i huvudet på en samtidigt som ens mamma står och stirrar på en medan man försöker göra fisk och potatis samtidigt som man bakar paj. Särskilt inte som den äldste i sällskapet inte ens lyckas skala (”Jag kan inte!”) potatis och i övrigt inte visar minsta lilla vilja att hjälpa till. Lägg till det en värkande handled (självklart den högra för en högerhänt) som gör att minsta lilla tyngd i den handen känns. Mycket. Och till det lyssna på vad en av mammas grannar (som jag föresten aldrig har träffat) sa eller gjorde när mamma kom hem sist hon hade varit och hälsat på oss, skitsnack om hennes bekanta och skitsnack om mina systrar.

Och det känns en aningens konstigt när ens mamma börjar gråta för hon tror att E är arg på henne. Varför? Jo, för att hon råkade putta till min arm, självklart den högra, så att jag slog i den mot skafferiet och fick ännu ondare. När jag frågar E om det så ser hon förvånat på mig och säger:

”Men mamma, det var ju ett misstag! Alla kan ju göra misstag!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s