Dagen i bilder

Det är alltför sällan som jag har bilder med här men idag så får det bli desto fler. Som vanligt med taskig kvalitet pga att de är tagna med mobil, men ändå, det är bilder.

Idag har det städats och putsats fönster

IMG_6971.JPG
tills fönsterputsarens batteri tog slut. Vilken tid det tar att ladda den fullt igen!!!

Nya diskmaskinen har fått gå också.

IMG_6970.JPG
Rackarns vad tyst den är! Just nu är den nog min favorit hushållspryl hemma hos oss. Den gamle maskinen gav vi bort till en ensamstående tvåbarnsmamma. Den fungerade fortfarande men ett motstånd till luckan hade gått sönder så när man skulle öppna luckan flög den upp. Visst hade vi kunnat behålla den själva men det kändes inte helt optimalt när man snart har en krypande bebis i hushållet. Kraften från luckan var inget jag ville skulle slå min bebis!

Det har även adventpyntats, både ute och inne

IMG_6969.JPG
Ljusnäten vi brukar ha i busken vid uppfarten är putsväck så den får A ta och leta efter i dagarna. Det jag hittade, förutom slingan till altanräcket, var detta, trasiga

IMG_6943.JPG
”Någon” hade lagt den bland spadar och andra verktyg och kapat av sladden. INTE BRA!
Sedan åkte vi på julmarknad vid Gunneboslott

IMG_6963.JPG

IMG_6962.JPG
Jag har aldrig varit där innan och tyckte att det var fint, även om själva marknaden inte var så mycket att hänga upp i granen. Men de hade fina hästar som man kunde åka vagn efter

IMG_6968.JPG
Det fanns gulliga hus där gårdstomtarna bodde

IMG_6966-0.JPG
Och en ko som både stora och små kunde leka på(/med)

IMG_6964.JPG

Imorgon kommer A:s kusiner på besök med sina familjer. Den ene bor i Gävle så honom och hans familj träffar vi inte alltför ofta, men det är ungefär lika ofta som kusinen som bor sisådär 10 minuter härifrån… Men det ska bli kul att träffa dom! Kusinen som bor här i närheten träffade vi senast vid dopet, men då hann vi inte prata så mycket, men den andre kusinen, hennes bror har vi inte sett sedan januari. Så nu är det dags! E är till sig för nu får hon äntligen visa upp alla sina leksaker för barnen 😊

Annonser

Tidig avslut

Lillasyster somnade lite tidigare än vanligt. Men hon sover oroligt. Jag satt/låg hos henne för att slippa springa fram och tillbaka hela tiden. För att fördriva tiden skriver jag inlägg i min blogg. Jag vaknar av att A säger till mig att gå och borsta tänderna i alla fall. Jag råkade visst somna! Jag har missat hela kvällen! Självklart vaknar även Lillasyster när jag vaknar trots att hon ligger i sin säng och jag i min… Så nu ammar jag henne, sedan gör jag sorti. Idag blir det tidigt i säng. Imorgon är det en ny dag. Hoppas jag får sova inatt. God natt! Over and out

Ålder, föräldraskap och barn och förlust av barn

Tidigare när jag satt hos Lillasyster som precis hade somnat slogs jag av den kärlek som jag känner för mina två flickor. Så stark, så enorm, så makalös. Samtidigt så kände jag en enorm tacksamhet för att jag inte försökte få barn tidigare. Det är nu jag känner att jag har hittat rätt pappa till mina barn. Det är nu jag känner att jag har en stabil grund att stå på och det är nu jag har så pass mycket lugn och erfarenhet som jag kan dela med mig till mina barn.

Börjar jag fundera på min ålder och mitt liv så känner jag till 100% glädje och nöjdhet över att ha fått mina barn när jag har fått dem. Visst känner jag nu att jag skulle kunnat tänka mig ett barn till, om jag hade varit yngre, men samtidigt så har jag fått mina två flickor perfekt i mitt liv. Visst hade jag kunnat göra som mina klasskamrater från grundskolan och skaffat barn betydligt tidigare. Vill man vara riktigt krass så skulle jag ju mycket väl till och med kunnat ha barnbarn vid det här laget! Tack och lov har jag inte det… Istället har jag en fyraåring som till våren fyller fem och en femmånaders bebis.

Ser man bakåt i mitt liv så skulle jag mycket väl kunnat ha nästintill vuxna barn vid det här laget. När jag var 17 träffade jag mitt ex. Det blev ett förhållande på 5,5 år varav ca 1,5 år som sambos. I slutet av det förhållandet måste jag erkänna att tanken på barn dök upp. Med facit i handen så kan det ha berott på att det var ett halmstrå som jag såg för att försöka förbättra ett dåligt förhållande. Så såg jag det inte då. Men hade det blivit så så hade mitt liv absolut inte sett ut som det gör nu, tror jag. Inte nog med att pappan till mina/mitt (äldsta) barn hade varit en morsgris av värsta sorten, eller att jag hade fått leva med att barnets/-ns farmor avskyr mig, jag hade nog inte gjort de val jag gjort här i livet sedan dess. Jag hade nog inte pluggat. Jag hade nog inte gått på den där midsommarfesten där jag träffade A. Det är så mycket annat som jag tror att jag inte hade gjort om jag hade haft barn då. Troligtvis hade jag bott kvar i min barndomsstad. Undrar hur mitt liv hade sett ut då? Jag tvivlar på att mitt liv skulle varit lika utvecklande som det nu blev.

När jag ser på det så, så blir jag verkligen tacksam på livet att det har blivit som det blev. Visst, jag är inte alltid den muntraste och gladaste men det jag har… Oavsett hur jag mår så är jag så enormt tacksam för det jag har!

Jag och A hade varit ihop i flera år innan vi började på att försöka få barn. Även där är jag glad för att vi väntade.

Vi träffades på midsommar och när höstterminen började flyttade jag till Kalmar för att plugga. Sedan följde tre år av avståndsförhållande. Helger och långledigheter tillbringades i den mån jag hade råd och möjlighet i Göteborg. Hade vi inte börjat med avståndsförhållande tror jag ärligt talat inte att vi hade levt ihop idag. Bara sex månader innan vi träffades, på milleniumnatten separerade jag och mitt ex. Efter 5,5 år i ett seriöst förhållande behövde jag space och tid för mig själv. Inte för att data eller så, bara för att andas och få vara egoist och få låta mig själv vara viktigast av allt. När jag träffade A hade jag precis börjat njuta av att få vara singel och jag var på väg för att hitta mig själv under det falska skal som exet hade fått mig att bygga runt mitt riktiga jag. Jag ville inte träffa någon. Jag ville inte bli kär. Men det blev som det blev, om än i väldigt långsam takt. Och långsam takt var precis vad jag behövde! Så jag är väldigt glad för att jag inte ”råkade” bli gravid under den perioden! Jag behövde ju först och främst hitta mig själv.

Efter studierna följde 1,5 års arbetslöshet. Eller nåja, helt arbetslös var jag ju inte. Jag hade ju sommarjobb och diverse timanställningar. Vid det laget sa jag

Jag tror inte att jag någonsin kommer vilja ha barn

Sedan fick jag jobb i Mälardalen och jag började veckopendla. Än en gång tror jag inte att jag hade tagit det jobbet om jag då hade haft barn. Och än en gång är jag tacksam för att det blev som det blev. Hade jag inte blivit singel då på milleniumnatten så skulle jag aldrig lärt känna den person som sedan hjälpte mig att få det jobb som ligger som grund erfarenhetsmässigt för min karriär. Jobbet i Mälardalen gav mig de erfarenheter som nästan två år senare ledde till att jag kunde välja och vraka mellan flera jobb i Göteborgstrakten. Och ser man så så är det ju inte helt optimalt att man skaffar barn när den ena parten veckopendlar…

Slutligen fick jag fast jobb i Göteborg inom mitt specialistområde. Då kände jag fortfarande att jag troligtvis aldrig skulle vilja ha barn. Men så gick tiden. Med två fasta inkomster och med frustrationen att bo i bostadsrätt i en liten förening med svajande ekonomi så kom längtan efter eget hus till oss både och vi började kolla på hemnet och gå på visningar och även buda. Efter ett stort antal visningar och ett antal förlorade budgivningar hade vi tillslut hittat huset vi köpte. Det var då, när alla andra bitar i mitt liv hade hamnat på plats, som tanken på barn kom. Sju månader efter borttagen spiral fick jag mitt efterlängtade plus.

En tuff graviditet senare sa jag

”Aldrig mer!”

Men när barnet från den graviditeten blev 1-1,5 började tanken på en till locka allt mer. Sedan fick vi vänta länge på det där andra plusset. Men även där är jag idag tacksam. Det känns helt perfekt att ha fyra års ålderskillnad! I alla fall med dessa barn och med mina förutsättningar. Åldersskillnaden är perfekt. E förstår, är med och hjälper till på ett sätt som hon inte skulle klarat av om hon hade varit yngre. Och när jag ser henne… När jag ser dom två… Mitt hjärta spricker av stolthet, glädje och kärlek. När man ser dom två tillsammans kan man inte missta sig på den syskonkärlek som finns där.

För mig har mina barn verkligen kommit rätt i tiden. För andra är ”rätt tid” för att bli förälder 18. För andra 25 eller 35 eller varför inte 45? Min rätta ålder var när jag fick mina flickor. Och jag är glad för att jag inte har vuxna barn och att jag inte är farmor/mormor

Tjejsnack

E har granntjejen på besök. Sist så gick granntjejen, låt oss kalla henne G, så började E gråta hysteriskt för att hon inte fick sin vilja igenom. Då tröttnade G och gick hem till sig igen. Idag när hon kom över så satt jag och ammade och de gick in på E:s rum.

G: ”Du får inte bli sådan där som du var igår!”
E: Nej. Vet du varför jag börjar gråta så? För att det blir för många tårar i ögonen!”
G: ”Det brukar jag också få ibland!”

Och så var den frågan avklarad 😄

Jag har fått nog

Jag tycker att jag har haft nog av illamående och kräkningar för ett bra tag framöver. Det tycker tydligen inte min kropp. Inte vad det gäller illamående i alla fall. Idag hade vi tänkt äta på Ikea. Jag hade tänkt testa deras julbord men väl där så var jag inte ett dugg sugen på det. Istället valde jag en av deras ordinarie rätter, men när det ställdes på bordet var jag inte sugen på det heller. Snarare tvärtom. Frånvaron av matlusten gick snabbt över till illamående. Ett illamående som har kommit och gått hela kvällen. Vi får se om detta utvecklar sig till magsjuka eller om det bara stannar vid illamående. Kul är det i alla fall inte! Och magsjukan får gärna hålla sig borta för imorgon kommer rörmokaren och fixar rören till diskho och diskmaskin (som hittills har varit ett orosmoment för oss pga husets förra ägares idé om att han kunde fixa allt själv) plus installera den nya diskmaskinen. Att vara magsjuk och inte ha något vatten tror jag inte är någon hit… Så snälla, håll tummarna för att det inte blir något mer!

Test av bärsele – Babybjörn We

Den första selen som jag tänker recensera är Babybjörns We.

Första gången jag provade selen så kändes den omständig, svår att få på sig då man måste ”krypa” in i den och dessutom kändes det som om jag är alldeles för kort med mina 161 cm för just denna. Men efter att ha använt den några gånger så känns det inte helt fel ändå för min längd även om midjebältet lätt känns som om den hamnar lite väl långt ner på höfterna. Dock så är dem fortfarande krånglig och omständig att få på sig och knäppa. Spännena är av en nyare modell som jag har svårt att förstå mig på. Kanske är det en vanesak men hittills så har jag inte lyckats fästa dom om jag inte ser vad jag gör, vilket kan vara lite svårt ibland när man har en sprattlande bebis. Samtidigt så är den, precis som Babybjörns övriga selar bra konstruerad så att framdelen lossas med hjälp av några spännan så att barnet enkelt kan sättas i och tas ur. Men som jag skrev innan, spännena är i mitt tycke av krånglig modell.

När selen väl är på så märker man vilken skillnad det är med sele med midjebälte jämfört med en utan. Trots att midjebältet känns som om den hamnar lite väl långt ner på höfterna så är den bekväm att bära. Och det verkar som om min lilla tycker den är bekväm att sitta i.

Selen är ergonomisk både för bärare och för bebis (då bebis får sitta i grodposition och bäraren har midjebälte).

Selen ska kunna användas på tre sätt: två på mage och en på rygg men jag har bara testat den på mage och med en bebis som väger strax över 7 kg. Ryggbärandet rekommenderas först vid 12 månaders ålder så det får vi vänta med ytterligare dryga sju månader när Lillasyster har hunnit bli så pass gammal. Men när jag ser på instruktionen hur man gör när man vill bära barnet på ryggen så verkar det enkelt och riskfritt. Om så är fallet återstår att se.

Jag har inte testat selen med riktigt liten bebis/nyfödd så där kan jag inte säga hur den är för riktigt små. Men det ser enkelt ut att justera så att den passar bebisar som är under 62 cm då det görs med hjälp av en dragkedja! Smidigt och enkelt och man slipper särskilda spädbarnsinlägg! Dessutom så har barnet fria armar och ben i denna sele vilket passar Lillasyster bra. Hon har aldrig gillat ha inklämda armar och ben, vilket jag tror är orsaken till att hon till en början inte gillade sele eller sjal. När jag köpte den första Babybjörselen (Active som kommer att recenseras senare) så accepterade hon också att bli buren i sele.

En sak som är bra med denna sele är att den är lätt att vika ihop och ha med sig. Ihopvikt tar den inte så stor plats vilket är perfekt när man är iväg, oavsett om man har den i vagnen, i skötväskan eller undanstoppad hemma någonstans.

Sammanfattning

Positivt, +
Selen är ergonomisk både för användaren och för bebisen
Selen har midjebälte vilket avlastar ryggen
Ihopvikt tar selen relativt liten plats
Barnets armar och ben är fria och barnet kan röra på dessa

Negativt, –
Barnet kan inte bäras framåtvänd i denna sele
Spännena är krångliga innan man har lärt sig knäppa/knäppa upp dom
Selen går bara att öppna från höger sida vilket kan försvåra för vänsterhänta
Det finns inga förvaringsfickor/fack i selen

Tyvärr så ser jag nu att bilderna jag tog när jag testade selen blev väldigt suddiga så jag får ta och fixa nya som jag kommer att uppdatera det här inlägget med. Men så länge får ni nöja er med en suddig bild.

IMG_6893.JPG

Vill man läsa mer om We så kan man hitta mer information på Babybjörns hemsida Där kan man även se bilder på selen

Vägrar ge upp

Snart är det första advent men ser jag mig om i trädgården så ser jag att vissa växter ännu inte gett upp för denna gången. Ja, det räcker att jag går utanför ytterdörren så känner jag doften av lavendel.

IMG_6937.JPG

Bredvid den kämpar min gula ros (för övrigt den enda som rådjuren inte ätit upp, peppar peppar)

IMG_6939.JPGh

Liksom jordgubbsplantorna

IMG_6942.JPG

IMG_6941.JPG

Tankar och funderingar

Ibland så blir jag så frustrerad på E som ”inte hör” mig och inte svarar på tilltal. Ofta beror det på ren nonchalans men ofta beror det också på att hon är så försjunken i sina egna tankar och funderingar. På utvecklingssamtalen på förskolan påminns vi så gott som varenda gång om att hon är lite speciell, att hon tänker och funderar mer än vad de flesta andra barn i hennes ålder gör. Annars så är det inte så ofta dom vi tänker på det, förutom just när det kommer till att svara på hennes frågor, tankar och funderingar. Och som sagt var, ibland hennes brist på reaktion vid tilltal. Denna vecka har jag blivit dock blivit påmind om det.

E:s bästa kompis, låt oss idag kalla henne för Elsa efter en av figurerna i hennes favoritfilm, Frost, har varit hos oss rätt mycket denna vecka. De två tjejerna trivs verkligen med varandra och i och med att E är 15 timmars på förskolan så blir det många timmar utan bästisen för Elsa. Jag har tidigare berättat om att en kompis har fått följa med E hem från förskolan, det har varit Elsa. Så var det också nu i torsdags. När Elsas mamma kom för att hämta Elsa så bröt världens sorg ut hos tjejerna och vi kom överens om att Elsa skulle få stanna hos oss över middagen och sedan skulle jag köra hem henne.

Idag så var Elsa åter hos oss igen. Elsas föräldrar håller på och separerar och för att hennes mamma skulle få möjlighet att flyttstäda har Elsa varit hos oss stor del av dagen. Och nu, efter dessa två längre dagar med Elsa så blir tjejernas olikheter än tydliga. Ta tex Elsas föräldrars separation. E var ledsen häromkvällen vid sängdags då hon var rädd för att Elsa inte bara skulle flytta till ett nytt hem utan att hon även skulle byta förskola. Elsa i sin tur hade knappt koll på att hon skulle flytta över huvudtaget…

I förmiddags så hörde A hur E hade frågat Elsa om flytten. Hon hade inte kunnat svara så mycket. Han hade även hört hur flickorna hade pratat om skilsmässa. Skilsmässa och separation är något som E har frågat mig om också och jag har försökt förklara på bästa möjliga vis. Jag har försökt förklara att ibland så vill/kan inte föräldrar bo tillsammans längre utan då måste de flytta isär, men oavsett så älskar föräldrarna dina barn. Jag vet inte hur man annars skulle förklara det? Samtidigt har jag även sagt att vi, hennes föräldrar vill inte flytta ifrån varandra, utan vill bo tillsammans som en familj med sina två flickor, men man vet inte vad som kommer att hända i framtiden. Jag tror inte att någon av oss kommer att flytta, och att jag tror att om någon flyttade så är det för att vi flyttar tillsammans. Så här blev vi verkligen uppmärksammade över att E hade funderat mer över Elsas föräldrars separation och flytten än vad Elsa själv tycktes ha gjort.

En annan sak som E har funderat på är att flytta hemifrån när hon blir stor. Ibland så berättar hon att hon ska ha ett barn, en flicka i alla fall och så ska hon ha katt, fast hon gillar hundar bäst. Och hon ska bo i hus. Men så ibland så oroar hon sig för att flytta hemifrån. Hon har bestämt att hon ska minsann ringa hem till mamma minst en gång varje dag och säga att hon älskar mig.

Ofta så går det att svara på hennes frågor, men det är ett ämne som jag tycker är jättesvår att svara om, frågor om religion. Hur svarar man på det? Vi vill inte ge henne ett svar som styr hennes tro åt något håll. Därför är det svårt att berätta om religion. Vi kan ju inte säga att någon/några gud/ar finns, men vi kan inte heller säga att de inte finns. Däremot att det finns människor som tror att det finns Gud/-ar. Men det är svårt…

Som sagt var så har jag nu än en gång blivit påmind om vilken grubblare jag har. Något jag inte har tänkt så mycket på innan. Visst, jag tänkte när hon var mindre, hur skönt det var att hon pratade så bra som hon gjorde för då kunde hon fråga om det hon inte förstod. Det jag inte tänkte på då, var att hon kanske tänkte och funderade mer än många andra barn. Jag kände bara förståelse för de barn som var lite efter med sitt tal, och deras frustration över att inte bli förstådda och inte få svar på sina frågor.