En kuslig känsla

När jag höll på och lagade middag så ringde dörren. A var på sin kinakurs som han har varje onsdag så jag fick rusa ner och kolla vem det var. Lillasyster lämnade jag i sittern i köket och E följde med ner. Utanför stod en främmande tjej med väst som det stod någonting på och jag förstod att det antingen var en försäljare eller någon som ville värva medlemskap eller liknande. Mycket riktigt, hon ville ha mig till att donera pengar till ett viss välgörenhet. Jag tackade nej och sa att sådant har vi inte råd med under föräldraledighet. Det jag inte sa var att jag skulle inte gett något annars heller då:

– Jag ger aldrig pengar till någon som kommer och knackar dörr eller som jag mötet på stan. Vill jag ge pengar till ett visst ändamål så söker jag upp dom som jobbar med det

– Jag ger absolut inga pengar till någon organisation som jag aldrig har hört talas om, förutsatt att inte någon bekant rekommenderar dom

– Den här tjejen gav mig rysningar. Hennes mimik, kroppsspråk, sätt att prata… Jag vet inte. Hon ingav verkligen inte något pålitligt intryck, trots sitt vänliga sätt, sin väst med organisationens logga och acceptans att jag inte hann prata en massa då jag hade en bebis på övre våningen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s