En kär vän

IMG_6366.JPG

Ett av de bästa köp jag gjort. Hur skulle jag överlevt utan dig?

Annonser

Jag önskar mig

Senast jag var hos frissan var i maj. Gissa om jag behöver få det fixat?! Tyvärr så är ju Lillasyster sanslöst mammig och accepterar andra enbart kortare stunder så jag tycker inte att det är någon idé att boka in en tid för klipp och färg. Tyvärr. Men jag ska i alla fall pröva mig på att få håret klippt. Bästa svärmor har lovat att ta hand om Lillasyster, som vid den tiden på dagen oftast i de flesta fall sover. E kommer vara på förskolan. Så nu återstår det att se hur det kommer att gå. Går det bra kan jag kanske våga mig på att även boka in en färgning. Men bara kanske…

Andra saker som jag önskar mig och som kräver att Lillasyster och jag är ifrån varandra är massage. Amning, bärande av bebis och inte för att glömma graviditeten har gjort att min kropp och mina muskler skulle verkligen behöva en genomkörare.

Tänker man på extra lyxgrejer som jag önskar mig så är en dag på SPA något som inte vore helt fel! Någon som är intresserad av att följa med? 😉

En sak som jag önskar mig och som skulle underlätta vardagen är en robotdammsugare. Vi hade en när E var bebis och det var så skönt att slippa tänka på dammsugning så ofta. Dessutom så skulle det göra det enklare för oss att motivera E att plocka upp efter sig. Jag menar, har man att den kör vissa tider vissa dagar så måste det ju vara undanplockat, annars ”tar dammsugaren det!”. Hon behöver ju inte veta att det är vi som styr när den kör

Vilka materiella ting önskar du dig?

Barnkläder

Något som jag slås av varje höst är att det alltid känns så tidigt när jag upptäcker att det är dags för att se över vinterkläderna till E, samtidigt som allt börjar ta slut i affärerna. Idag åkte jag runt i halva Göteborg bara för att hitta overall i rätt färg och rätt storlek. Tillslut hittade jag en! Visst hade jag kunnat köpa någon annan overall men just denna brukar få bra omdöme i olika tester och just den affärskedjan har ett drive på 25% rabatt på ytterkläder så det var bra tillfälle att passa på. Särskilt som de redan innan rabatten är rätt prisvärda!

På tal om kläder, jag har precis rensat ur E:s garderob på kläder hon vuxit ur och insåg att det fanns inte mycket kvar. Så nu har det införskaffats en del kläder i stl 110/116 men det behöver fortfarande fyllas på. Det jobbiga med det, förutom kostnaden, är att vi inte alltid har samma smak plus att hon inte är så värst förtjust i shopping. Hur gör man då? Visst, postorder fungerar ju, men jag vill gärna klämma och känna på det jag köper och jag är lite bekväm av mig och tycker att det är jobbigt med returer.

När jag ändå är inne på shopping och prisvärt måste jag berätta om det fynd jag gjorde idag. I en lokal köp-och-sälj-grupp på Facebook som jag är med i så var det en tjej som ville sälja en sprillans ny skötväska av märket Skip hop för 350. Det är inte ofta jag prutar men nu ville jag göra det. Väskan föll mig i smaken, men vi har ju redan en så det var inget jag kände att jag måste ha, så jag erbjöd 250kr. Säljaren tyckte att det var alldeles för lågt och gav ett motbud på 300kr.

Synd! Då får det vara skrev jag då. Det gick två minuter och sedan hade hon accepterat budet 🙂 Så nu har jag en ny och fin skötväska och jag har fått fynda lite, väskoman som jag är

IMG_6357.JPG

Man undrar ju

Även om det inte är så många som läser min blogg så kan jag inte låta bli att fundera på vilka ni är och vart ni bor. Och vad det är som ni tycker är intressant att läsa om här. Lite information kan jag få genom att gå in och kolla på statistiken. Vår IVF tycks vara något som för nya läsare hit då IVF-relaterade sökord är vanligt förekommande. Synd då att vi är klara med våra behandlingar då 🙂 Och tur att jag inte bryr mig så mycket om antalet läsare utan att jag har bloggen som min ”ventil”!

I vilket fall så är det intressant att se att det är inte bara från Sverige som man har hittat hit utan även från våra nordiska grannar, men även ännu längre ifrån än så

IMG_6355.PNG

IMG_6352.PNG

Det här med amning

Återigen kan jag konstatera torsk hos Lillasyster och svamp hos mig. Sist så började hon i slutet av behandlingen att kaskadkräkas ett tag efter att vi hade gett henne hennes medicin, och därför tänkte vi testa husmorsknepet vichyvatten. Jag kommer att återkomma med ett utlåtande om ett tag när vi har hunnit köra det några dagar. Själv så tycker jag att det kanske känns en aningens bättre i brösten nu. Fast bara kanske.

Något som jag har funderat många gånger på är det här med amning och hur olika det kan vara. För vissa fungerar det hur bra som helst, för andra fungerar det inte alls och andra har en massa bekymmer. För mig har det fungerat betydligt bättre denna gång än vad det gjorde med E. Men det har ju inte varit helt friktionsfritt den här gången heller med tanke på att jag under dessa tre månader har fått prova på både mjölkstockning och svamp. Men mellan dessa problem så finns det tillfällen när jag kommit på mig själv att tänka med förundran:

Är det SÅ HÄR det ska kännas att amma?

Eller bättre sagt, inte kännas med tanke på att det inte har gjort ont det minsta. För det är något som jag förknippar med amning, att det känns. Ändå så ska hon ha rätt grepp. Inget tyder på något annat. Utom att det gör ont i olika grad. Men som sagt var, ibland så lyckas det, en hel amning utan smärta. Då kommer lyckokänslan över att det kan vara så fint och harmoniskt och…

Idag var jag iväg till Apoteket för att införskaffa det som hjälper mig att få det att fungera utan smärta, SPC-flakes och bröstvårtsalva. Många tycker att det bästa att smörja bröstvårtorna med är bröstmjölk. Själv har jag inte sett någon verkan. Däremot så har Multi-Man balm gett det. På en gång. Och SPC-flakesen… Jag åt inga igår då de hade tagit slut. Idag har jag börjat känna av brösten igen så det var bara att köpa nya. Så när jag gick ut från Apoteket hade jag med mig bröstvårtsalva och SPC-flakes och var samtidigt mer än 200kr fattigare. Och så säger folk att det inte kostar något att amma! 😉

En ursäkt

Idag kontaktade min äldsta syster, T mig rörande det där med dopinbjudan och bad om ursäkt. Det var hon (precis som jag hade gissat) som hade tagit upp frågan om dopet med systern som efterlyste inbjudan (N). Både systrarna bad om ursäkt, särskilt T. Att T ber om ursäkt är stort, mycket stort. Det sker typ aldrig. I hennes ögon är hon ofelbar. Så denna ursäkt tar jag verkligen till mig. Och så erkänner jag att jag kanske överreagerade. Men så är jag inte riktigt i form. Tröttheten är enorm. Jag är allmänt väldigt känslig. Självförtroendet och självkänslan sviktar. Och alla meningsskiljaktigheter i min familj, alla fejder och osämjor… Jag är så trött på dom! Jag är så trött på att ständigt tassa på tårna. Att ständigt behöva ta hänsyn till alla. Att vända och vrida på allt jag säger och gör innan jag säger eller gör det, allt för att vara säker att det inte ska missförstås och bli fel. Och jag är så trött på det. Och jag är så trött på att redan nu veta att även om min yngsta syster, hon med stroken, har sagt att hon kommer på dopet, bara hon orkar så kommer hon inte att komma. För oavsett hur hon mår så kommer hon inte komma så länge T och N kommer. Men nu är det så, att jag tänker inte ta någons parti. Jag tänker inte bjuda en, men inte en annan bara för att de inte kan samsas. Och det tråkigaste av allt, hade det inte varit för dessa osämjor hade mina systrar varit självklara val som faddrar för mina barn. Men nu är det som det är. Och jag tror att min systerdotter och hennes man blir jättebra som faddrar. Dessutom så är de ändå mer eller mindre neutrala, även om T är hennes mamma och hans svärmor. De är som jag, de kan umgås med alla systrarna, även om systrarna inte kan umgås med varandra.

Träning

När man är en liten bebis och tränar på att ligga på mage och hålla upp huvudet så är det bra om man har något spännande att kolla på. Och vad kan då vara bättre än ett batteridriven duplo-lok som både låter och rör sig?!

IMG_6336.JPG

Lyckan vid ”första”

Jag tror inte att det går en dag utan att jag förundras över den kärlek man kan känna till sitt barn. En kärlek som varje dag växer sig allt större och starkare. Varje dag känns det som att nu, nu går det inte att älska mer, men redan nästa gång man slås av kärleken till sitt barn så inser man att det visst är möjligt.

Vissa dagar så händer det något och i samband med det så upptäcker man ett jättekliv i kärleken. Igår var det en sådan dag. Jag satt och sjöng barnsånger med rörelser till och så sjöng jag en sång som brukade sjungas på E:s babysim när hon gick på det. Den går så här:

Vi säger hej till ”X”, visa oss vad du kan! ”X” kan *, och vi kan likadant!

Då är X barnets namn och * är vad barnet kan, tex hoppa, vinka, plaska, snurra etc. Väljer man tex vinka så sjunger man ”vinka” ett antal gånger samtidigt som man vinkar. Igår så valde jag ”hoppa” och lyfta Lillasyster upp och ner, precis som om hon hade hoppat. Då kom det. Det första riktiga skrattet! Den var så fin och värmde både kropp och själ.