Imorgon blir bebis en månad gammal och vi har allt mer kommit in i livet som tvåbarnsföräldrar. I och med att hon blivit äldre så fungerar saker bättre och bättre och allt är inte bara äta-sova-bajsa för henne. Igår tex låg hon en lång stund nöjd i sin vagn och tittade när vi gick runt på Nordens Ark, något som inte har hänt förut. Och för varje dag som går älskar jag henne allt mer.

När jag ser bakåt i tiden på de senaste åren så förvånas jag av den saknad jag känner. Jag vet hur konstigt det kan tyckas vara men jag saknar spänningen i att göra graviditetstest. Jag saknar inte de negativa testen men just själva testandet. Och glädjen i ett positivt test. Jag saknar inte heller själva graviditeten men däremot förlossningen (!). Jag vet hur konstigt det låter men det är så det känns. Jag vill inte heller ha den här bebistiden igen heller. Jag vill inte heller ha fler barn. Kanske om jag var yngre, men inte nu. Andra kan vara hur bra mammor som helst trots att de är betydligt äldre än jag med mina 37 år, men själv känner jag att jag har gjort mitt. Så jag antar att jag helt enkelt får fortsätta sakna det hela

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s