Besök på jobbet

Imorse var jag en sväng till jobbet. Resan dit var jobbig. En lastbil hade vält i natt och skapade kaos i trafiken. Och med en AC som är ur funktion så var resan jobbig. Men det kändes i alla fall bra att ha varit där och tömt skrivbordet och gjort så att min ersättare inte ska behöva känna sig som en inkräktare på någon annans plats. Jag fick även tag på en laddare så att jag kan gå in på jobbdatorn vid behov eller när jag vill uppdatera mig om vad som händer och sker på stället. Och dessutom fick jag mitt ”out-of-office-meddelande” på mailen inlagd. Skönt! Nu känns det som om jag med gott samvete kan koppla bort jobbet.

Jag tror att jag var där i sammanlagt 30-40 minuter men när jag väl var klar med allt, stängde ner datorn och packade ihop var jag helt färdig. Tröttheten var helt enorm! Det var då jag än en gång insåg att jag är verkligen inte i bästa skick, och jag insåg vilken tur det är att jag ändå fick sjukskrivningen!

Nu tror jag ju inte att besöket på jobbet och resan dit i den varma bilen (vågade inte cabba ner pga de mörka molnen) var enda orsaken till min trötthet. I natt har jag inte sovit någon vidare. Jag har känt av fogarna och ryggslutet mer eller mindre hela natten. Nu har jag tydligen ändå sovit rätt djupt med tanke på att jag inte vaknade av E:s gråt förrän A väckte mig. Han hade försökt trösta henne men hon ville ”bara ha mamma”. Det slutade med att hon kom till vår säng och sov resten av natten där. På sätt och vis måste jag säga att det var bra att hon kom. Särskilt som hon efter ett tag hamnade på tvären, med huvudet mot A och fötterna mot min rygg. Och med sin oroliga sömn så rörde hon fötterna och jag fick på så vis lite massage i ryggslutet där jag hade mest ont! Skönt! 😛

Föresten, måste berätta om en rolig sak. E har ett rätt ovanligt namn. Det är bara ett 100-tal i Sverige som heter det. Hon fick namnet efter min farmor som var född och uppvuxen i finska Lappland. Hon var same och namnet är också samiskt. I måndags var det sommarfirande på E:s förskola och då berättade en av de andra mammorna, som också är gravid, att de har funderat på E:s namn till bebisen om det visar sig vara en flicka! Hon frågade om jag tyckte att det var ok och jag har absolut inte något emot det! Det är ju kul on någon mer tycker om namnet! Och dessutom, den här familjen flyttar i sommar till en helt annan del av Sverige så dessa två barn med samma (?) namn kommer troligtvis aldrig att träffas ens, så det är ju inte någon risk för förvirring i alla fall! Jag blev mest smickrad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s