Besök på mödravården

Idag var det åter dags för ett besök på mödravården. Min ordinarie barnmorska har gått på semester så jag fick träffa en annan. Mina blodvärden var bra. Vi diskuterade lite om hur jag mår och jag berättade om min frustration och att det känns som om jag redan skulle gått över två veckor, trots att jag ”bara” är i vecka 40+3, då dottern var just två veckor vid det här laget. Sedan skulle vi boka in nästa besök. Först tänkte hon på måndag, men då jobbade hon inte och hon tyckte att det var taskigt att jag skulle behöva träffa ytterligare någon ny. Så hon kollade på fredag, men även då var hon ledig. Så vi bokade i alla fall in en tid till på måndag då jag tyckte att det var ok att träffa någon annan, bara jag fick komma in på kontroll och höra att allt verkade ok med bebis. Men sedan så började hon fundera. Och så sa hon:

”Jag skulle ju kunna göra en hinnsvepning på dig på torsdag om du vill? Du är ju nu i vecka 40+3 så det borde ju gå bra även om vi inte brukar göra det så tidigt. Vi kan boka in en tid om du vill?”

Jag behövde inte tänka efter, det var precis vad jag ville! Det var bara så att jag inte hade modet att fråga… Men sen började hon fundera lite mer och sa.

”Du är ju så långt gången, jag kan ju göra ett försök redan nu om du vill? Jag måste dock kolla så att undersökningsrummen är ledigt, jag behöver en gynstol för att komma åt”

Tyvärr så var barnmorskornas undersökningsrum upptaget. Men så kom hon på att det fanns ju ett rum till, läkarens. Så hon gick och kollade om den var ledig. Det var den.

Så, nu har jag fått en hinnsvepning gjord. Det visade sig att bebis inte hade sjunkit ner riktigt så mycket som man skulle önska, men att den låg i rätt position, livmodertappen var förkortad till kanske ca 2 cm och jag hade öppnat mig kanske 2-3 cm. Så bara det kändes som en lättnad, något händer ju i alla fall med min kropp, även innan hinnsvepningen! Vi får se om bebisen bestämmer sig för att komma. Jag började i alla fall blöda, vilket var ett bra tecken enligt henne. Slutar jag inte blöda eller börjar jag blöda mer, utan att värkarbetet kommer igång så skulle jag ringa till förlossningskoordinatorn och så skulle jag få tid för igångsättning. Eventuellt kan det bli tal om en ny hinnsvepning på torsdag. Fast jag vet inte hur det blev med den saken. Vi bokade inte någon tid fast vi pratade om att göra det. Vi var både lite allmänt virriga. Jag får väl ringa och kolla imorgon eller på onsdag om inget börjar hända nu. Jag vet inte ens om tiden som nämndes på måndag blev bokad eller inte. I vilket fall, händer det inget efter hinnsvepningen så kommer jag vid nästa veckas besök få en tid bokad för igångsättning. Behöver jag nämna hur skönt det känns att veta att nu kommer det verkligen att hända saker framöver? Att bebis kommer att komma ut inom överskådlig framtid, oavsett om den vill det eller inte, om inte annat så med medicinsk hjälp? Visst, jag visste det redan innan, men nu finns det en konkret plan, och dem vetskapen, den gör väldigt mycket!

Så goa läsare, håll tummarna för att denna hinnsvepning gjorde susen! Gjorde den det så kommer det hela att sätta igång under de närmaste två dygnen.

20140630-171542-62142809.jpg

Annonser

Mattips

I motsats till många andra som går och väntar på att förlossningen ska sätta igång så håller vi på och tömmer frysen istället för att fyller den. Vi har mycket som ligger där och tanken är att just nu så jobbar A på dagarna, det kommer han inte göra på lääänge när bebisen väl har kommit så oavsett hur jag mår då så finns det någon som kan laga mat. Nu vet vi ju att jag är trött och genom att tömma ur frysen så behövs det inte inhandlas så mycket och dessutom så har vi mycket där som det bara är att värma då vi har fryst in många storkok.

Dagens middag fick därför bli kycklingfiléer som jag hittade i frysen som jag oljade, saltade och pepprade innan jag grillade dom. Till det gjorde jag en god sallad på tomater, gurka, grönsallad och tunt skurna morötter. Dessutom gjorde jag en sås på gräddfil, vitlök, ruccola, salt och peppar som jag körde ihop med stavmixer. Och så slutligen så testade jag ett helt nytt recept med färskpotatis:

Potatis
1 kg färskpotatis (skrubbad)
2 msk olivolja
1 tsk flingsalt
salt och svartpeppar

Örtolja
2 dl blandade hackade örter (t ex persilja, basilika och timjan)
rivet skal och juice av 1 citron
2 rivna vitlöksklyftor
1 dl olivolja
1 dl finriven parmesanost

1) Sätt ugnen på 225°C. Dela ev stora potatisar.
2) Lägg potatisen i en långpanna. 3) Blanda med olja och flingsalt.
3) Rosta mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt svalna något.

Örtolja:
Rör ihop ingredienserna till örtoljan. Blanda den med potatisen medan den fortfarande är varm. Smaka av med salt och peppar.

I vanlig ordning så missade jag att ta kort på dagens middag, men det var hur gott som helst! Jag kan verkligen rekommendera denna variant på färskpotatis! Så:

TESTA!

På tal om god mat. Igår var vi iväg till Bauhaus ute i Bäckebol för att kolla på handfat till våra två gästtoaletter. Jag har en känsla av att senare i sommar så kommer vi få en del besök och då kan det ju vara bra om både varm- och kallvattenkranen fungerar. Då vi kom iväg så pass sent så bestämde vi oss för att äta lunch ute. Och valet blev Coops restaurang. Vi har ätit där förut men inte tyckt att det var något speciellt, men bättre och nyttigare än Mc Donalds, känns det som. När vi stod och funderade på vad vi skulle ta så såg A när någon hämtade din beställda hamburgare och blev sugen på den. Då jag hade svårt att bestämma mig så gjorde jag likadant. Och herre min J vad god den var! Jag åt så att det nästan sprutade ut öronen på mig! Så, har ni vägarna förbi Bäckebol och det kurrar i magen, åk då in till köpcentret och testa Coop-restaurangens hamburgare! Jag tyckte den var super! Och biffen, den var ”riktig” och ingen sådan där processas sak som man annars brukar få på liknande ställen.

Check

Väska till oss packad – check
Väska till E packad – check
Kläder till bebis införskaffat och tvättad – check, kompletteringar kommer att behövas men detta görs först efter förlossningen
Säng till bebis ihopmonterad och bäddad – check
Vagn rengjord, oljad och klar – check
Babyskydd införskaffad – check
Blöjor inköpta – check
Trosskydd/ bindor till mig för avslag inköpta – check
Skötbord framplockad – check
Att-göra-lista genomförd och klar – check

Nu saknas bara orsaken till allt detta. Jag tror vi får vänta ett tag till. Tills dess, vänta er inga uppdateringar. Inga uppdateringar här behöver inte betyda något alls. Inget annat än att det inte finns något att uppdatera. Eller att jag inte orkar. Eller hinner. Eller att jag helt enkelt inte har något överhuvudtaget att skriva om.

20140628-233758-85078902.jpg

Senaste nytt

Och så senaste nytt:

Ja, alltså, ingenting. Fortsatt lite molvärk, men inget mer än så. Vaknade än en gång med tanken

Nähe, inget i natt heller

Och så var jag sur och grinig ett tag, men nu efter frukost så kommer alltmer känslorna från igår, känslan av sinnesro, lugn och fridfullhet. Känslor som jag tror gårdagens besök förde med sig. Vi fick besök av E:s bästa kompis med mamma och lillebror som vi inte träffat på alltför länge. Sedan kom även pappan i familjen. Jag vet inte varför men den här familjen… De får mig att må så bra! Vi jag egentligen inte umgåtts så länge även om vi känt till varandra sedan föräldragruppen. Och vi ses inte så ofta. Men de är speciella. Pappan i familjen försökte tex förra året hjälpa mig med att få tag på ett jobb. Jag har hjälpt mamman med matte nu när hon läste upp sina betyg. E och deras dotter S är bästa kompisar. Och M, deras son som nu är 1,5. Jag brukar inte vara så intresserad av små bebisar, men han har jag alltid velat pussa och krama på.

Lättnad

Många klagar på försäkringskassan och deras handläggningstider och mycket annat med dom. Idag vill jag göra precis tvärtom, hylla dom.

Jag gick ju för några veckor sedan ett läkarintyg och jag blev sjukskriven, en sjukskrivning som skulle sträcks sig fram till förlossningen, dvs läkaren skrev fram till och med den 26 juni. Men även om man har läkarintyg så är det inte säkert att försäkringskassan godkänner sjukskrivningen. Den 16 juni var det tänkt att jag skulle gå på föräldraledighet men i och med läkarintyget så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra, skulle jag ansöka om föräldrapenning som planerat, och var det någon skillnad om man ansökte för hela veckan eller bara för någon enstaka dag? Så jag ringde och pratade med en person på FK och fick rådet att söka för sju dagar/vecka för att få full sjukpenning. Så det gjorde jag. Jag fyllde i alla blanketter med hjälp av min e-legitimation. Jag gjorde allt utom att skicka in min ansökan om sjukpenning för jag hann inte med med just då. Sen glömde jag bort att göra det tills igår då jag kom på att jag måste förlänga min ansökan om föräldrapenningen (hade bara sökt fram till beräknat då man ska fylla i orsak till föräldraledigheten dvs i mitt fall graviditet). Så igår skickade jag i samband med den fortsatta ansökningen om föräldrapenning pga graviditet även in min ansökan om sjukpenning, precis som jag hade blivit instruerad att göra av den handläggare som jag pratade med då när jag ringde FK. Idag ringde en handläggare och undrade över mina ansökningar då tydligen så skulle jag inte ha ansökt om föräldrapenning samtidigt som sjukpenning (missförstånd från min sida eller felaktig information från den handläggaren jag pratat med när jag skulle söka för första gången). Så vi redde ut det hela. Den handläggaren jag pratade med idag trodde inte heller att det skulle bli några problem med att jag skulle få sjukpenning.

Några timmar senare ringde telefonen igen.

Hej! Mitt namn är X och jag ringer från Försöjringskassan. Du hade ringt och ville veta hur det blir med din sjukpenning!?”

Nu var det ju inte riktigt så, så jag förklarade det hela och hur allt låg till. När samtalet var över så hade jag fått svar på min ansökan om sjukpenning. Det var inga som helst problem att få den beviljad! Behöver jag säga att det var en enorm lättnad att få detta besked? Nu skulle jag kanske även kunnat få förlängd sjukskrivning om jag hade vänt mig till mödravården, men jag känner ju att jag mår bättre nu, och jag vill ju inte utnyttja systemet i onödan! Den finns ju där för de som behöver det och om alltför många utnyttjar det så blir det allt svårare för de som behöver få rätt i sin sak. Redan idag kan det ju vara svårt i många fall! Hur som, min sjukpenning har blivit beviljad och från och med idag så är jag inte längre sjukskriven och går inte på sjukpenning utan nu är jag föräldraledig pga graviditet. Och jag måste säga att det känns bra, även om jag hade hoppats och trott att jag vid det här laget redan skulle vara föräldraledig för att bebis hade kommit.

Så, med detta inlägg så vill jag visa att FK kan vara bra och snabba, och att det behöver inte alltid vara så krångligt och omständigt. Visst, jag hade fått lite olika besked från olika handläggare men med tanke på att jag igår skickade in min ansökan om sjukpenning och idag få ett godkännande på det, det är snabbt jobbat! Och jo, jag skulle varit lika imponerad, om än inte
lika glad, även om min ansökan om sjukpenning inte hade blivit beviljad.

Hormoner i omlopp

Satt och zappade när jag råkade komma in på TV11 och dokumentären Me My bump and i där man fick följa ett par gravida kvinnor till deras förlossning. Den ena av dom hade tänkt sig köra med ”hypnobirth” men i hennes fall slutade det med igångsättning och sedan akut kejsarsnitt, den andra födde vaginalt. Och när jag såg de två små pluttebebisarna så kom tanken:

Snart har jag också en sådan

, jag blev alldeles varm i magen och hjärtat och en tår letade sig fram till ögonvrån. Längre kom den inte, men det var inte långt ifrån.

Vad det gäller mig och hur jag mår så är jag trött, men som vanligt betydligt mentalt piggare på kvällen än vad jag har varit på hela dagen. Kroppen är dock trött och sedan tidig eftermiddag har jag haft ont i ryggslutet. Visst kan det vara ett tecken på att det kan vara något på G, men jag tvivlar. Men för säkerhets skull har jag försökt hålla igång och gå och stå mycket för att hjälpa tyngdlagen, men jag tror inte det har gett någon annan effekt än väldigt trötta fötter.

En frustrerad tjockis

Det är vad jag känner mig som. Och irriterad. Snart kommer jag att stänga av mobilen och lägga in en statusuppdatering på Facebook om att jag inte vill ha några kommentarer eller frågor om något som rör bebis eller graviditet och ett löfte om en uppdatering när det finns något att rapportera.

Inte blir frustrationen heller mindre då jag inte längre knappt har några kläder som sitter bekvämt (framförallt nederdelar, och nu är det ju ingen ide att köpa något nytt) så får jag gå med det jag hittar i garderoben och försöka acceptera att resåren ligger och trycker under magen, att jag mer eller mindre tappar byxorna och att inget är bekvämt. Då bebis är beräknad till idag och då jag är så enormt rastlös och frustrerad så tog jag ett par bilder på mig och mina ”bekväma” kläder. Och magen. Så håll till godo, här är min kropp i all sin prakt

20140626-102527-37527719.jpg

Och som sagt var:

20140626-102555-37555854.jpg

Sluta tjata!

Åh vad irriterande det är med folk (familj, vänner etc som verkligen vet att bebis är beräknad till att komma denna vecka) som säger/frågar:

”Är det inte dags för dig att åka in snart?”

”Nu tycker jag att du ska åka in för nu vill moster att hennes nya syskonbarn ska komma!”

”Hur länge tänker du gå och knipa egentligen?”

Och så vidare och så vidare. Tror de allvarligt att jag går och kniper och håller igen? Tror de verkligen att jag och A och E inte vill att bebis ska komma ut? Att vi inte vill att den skulle kommit ut för ”länge” sedan (nåja, en vecka lite till hade inte heller gjort något)? Att vi vill gå här och vänta och vänta och vänta? Att jag tycker att det är roligt att gå här, trött, knappt orka göra något, känna mig fet, ful, lat och oduglig? Att jag vill avvakta till att det blir än mer semestertider och än mer kaos på förlossningen?

Åååh, jag blir så frustrerad! Jag vill bara skrika:

SNÄLLA! SLUTA TJATA! SLUTA FRÅGA! JAG LOVAR, NI KOMMER ATT FÅ VETA NÄR BEBIS HAR KOMMIT UT!!!