Tacksamhet

Även om jag mår som jag gör så inser jag en sak, hur j-la bra jag har det egentligen! Jag har världens underbaraste, finaste och klokaste och mest omtänksamma dotter och en helt underbar man! Och just dottern… I vanliga fall brukar hon numera inte vilja vila middag. Utom när jag är själv med henne. Då ber hon mig om att vi ska lägga oss i soffan, framför tv:n och vila oss. Och så ligger vi där och myser. Och ofta så slumrar jag till. När jag vaknar så sitter hon bredvid och leker eller kollar på tv:n. Men det känns verkligen som om hon egentligen själv inte vill vila, men hon gör det för att jag ska göra det. Kanske är det bara jag som gör henne mer fantastisk än vad hon egentligen är, att hon egentligen bara är en helt vanlig 4 åring som vill ha lite mys med sin mamma när hon själv blir trött. Att mamman sedan slappnar av lite för mycket… Men likväl, hon är underbar! Eller som när hon säger:

”Mamma, du är ju så trött då bebisen stjäl all din energi!”
(Undrar vem hon har hört det ifrån??? Dagis? Farmor?)

Eller som härom kvällen när A hade läst saga för henne och jag fick komma in och byta av för att få henne att somna, och hon sa:

”Mamma. Vet du. Jag tycker pappa är så fin som han är!”

Min underbara, fina tjej!

Och min man som kämpar och står i. Som står ut med mig och mina nycker, mina humörsvängningar. Som fortsätter att slita på trots att allt mer hamnar på honom.

Och så det lilla livet som ligger i min livmoder. Det lilla livet ”som tar min energi från mig”. Som orsakar massa hormonella chocker i min kropp som gör att jag mår som jag gör. Vårt lilla mirakel. Vårt andra lilla mirakel (E är ju verkligen ett mirakel, dels för sin personlighet, dels för att hon finns till med tanke på både mina och A:s fel). Så liten. Så fantastisk. Så underbar. Så livlig.

Och jag inser hur bra jag har det som har det jobb jag har. Och den är jag tacksam över. Liksom det hus vi har. De liv vi har. För vi har det bra. Vi har en bra familj. Bra jobb. Bra boende. Bra ekonomi. Vi är friska (i grund och botten). Och vi har varandra.

Så ni ser, jag har vett att ibland även se längre än vad näsan räcker. Se och förstå hur bra jag har det! Och vara tacksam. För även om livet har sina svackor, även om jag stundvis bara känner att jag inte orkar en sekund till, så orkar jag. Lite till. Varje gång. Och jag inser hur bra jag verkligen har det. Hur mycket jag har här i livet att vara tacksam för! Och det är jag. Även om jag inte alltid är så bra på att visa det. Eller uppskatta det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s