Det där med ork

Det är så mycket jag vill göra men det finns så lite ork. Dels så är det ju den där förkylningen som plågar mig, men främst är det nog graviditeten och den ökade blodvolymen som hjärtat måste pumpa runt och lungorna syresätta, dels är det nog en liten bebis som trycker mot lungorna och gör det tungt att andas. Dock så har en god natts sömn i alla fall minskat känningarna från fogarna och bara det är ju en enorm lättnad!

Just nu ligger jag i sängen och tar igen mig efter att ha duschat. Ja, till och med det känns stundvis jobbigt! Men den är ju ändå rätt skön den där känslan efter en lagom varm dusch och sedan få lägga sig ner och vila en stund.

Dagens plan är att dels åka till Frölunda torg och där köpa en heliumballong till E:s bästa kompis som har födelsedagskalas imorgon, dels att gå på ett annat 4 års kalas idag. Just nu känner jag att jag helst bara stannade kvar i sängen hela helgen, men det går ju inte det heller. Och jag vill ju även träffa goa vänner vilket jag får göra på dessa två kalas! Så helgens energi får bli dessa kalas och så får vi hoppas att A lyckas snabbt byta däcken på våra bilar så att jag inte behöver tänka så mycket på E utan bara vila och ta det lugnt. Fast egentligen skulle gräset behöva klippas och en massa andra saker göras. Helst skulle jag vilja ta in någon som tar tex gräsklippningen åt oss den närmaste tiden, men A vill inte.

”Det är ju en så bra motion”.

Jo, det är ju det, men jag klarar ju inte av det nu (gräsklippningen är mitt jobb i vanliga fall) precis som det är så mycket annat jag inte klarar av, vilket gör att mer saker hamnar på honom och medan han håller på med alla dessa saker, plus en massa andra projekt som han tar på sig så kommer E och kräver sitt av mig och då blir det likväl ingen vila för mig. Och det är ju just vila som det känns min kropp behöver. När jag tar upp detta så känner jag mig lat och gnällig och så blir allt bara så jobbigt och han säger att han förstår, men jag vet inte om han verkligen gör det. Samtidigt så blir det ju tungt och jobbigt för honom. Så jag vet inte hur jag ska göra. Jag ser ju att tar vi och betalar för hjälpen så frigör vi tid för honom. Frigör vi tid för honom så får han mer tid till att göra dom där sakerna som han vill göra. Samtidigt får jag mer tid till att vila mig så kanske jag orkar mer. Och orkar jag mer så blir allt mycket lättare och bättre för oss alla. Jag har försökt få honom att inse det, men inte lyckats nå fram. Ibland så känns det inte heller som jag lyckas nå fram med hur jag mår. Det har ju hänt ett antal gånger att jag har bett honom om hjälp, tex på natten när E har vaknat och varit ledsen och jag har bett honom att ta det då jag har mått så pass illa.

”Snart”

har svaret varit då och det har slutat med att jag har gått till henne och så har illamåendet blivit ännu värre av att jag har gått upp och jag har fått springa till toaletten och kräkas, något som jag troligtvis skulle sluppit om jag inte hade behövt gå upp. Och försök somna om efter det…

Usch, jag känner själv hur gnällig och ego jag låter, men just nu är det tungt och jobbigt. Och jag behöver verkligen stödet! Jag förstår att det är jobbigt för honom också, men samtidigt, det här är ju något vi har valt att göra tillsammans! Och jag vill ju verkligen inte ligga honom till last! Jag vill ju göra ”mina” saker/uppgifter, men jag orkar bara inte. Och jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att orka hela vägen. Jag vill ju bara vara en glad och pigg och kärleksfull maka och mamma

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s