Det är bara att inse

Även om det är lättare sagt än gjort, så måste jag försöka inse att jag inte orkar med det jag är van vid och att jag inte kan ha så stora förväntningar på mig. Eller några över huvudtaget. För jag vet inte hur mycket jag i slutändan orkar och klarar av. Samtidigt så inser jag hur bra jag har det med mitt jobb och hur bra det är att jag jobbar heltid. Det gör att jag inte har ork, eller tid, att göra så mycket mer när jag kommer hem. Det är tur att jag är en person som måste få börja varva ner sju, allra senast åtta, för annars skulle jag driva på mig själv alltför mycket.

Att komma hem idag efter en halvdag kändes enormt skönt. Jag var pigg, jag var glad, jag hade en massa energi. Hemma väntade en glad och pigg liten tjej. Och då hon villigt hjälpte till så blev det till att passa på att tvätta några av fönstren (som inte tvättats på säkert ett halvår, minst). Sedan hade tvättberget blivit enormt så jag körde ett par maskiner och E hjälpte mig att hänga upp den rena tvätten ( underbara, duktiga E). Och så plockade jag lite i källaren. Fast det blev inte så mycket då plötsligt gick luften ur mig totalt. Och jag insåg att jag med stor sannolikhet hade överansträngt mig. Ryggen värkte (vilket den i och för sig alltid gör numera men betydligt mer för tillfället). Magen spände och jag hade sammandragningar. Och jag blev så enormt trött så att jag höll på att somna sittandes. Och så fick jag några smärtsamma förvärkar. Det var för mig att bara inse att saker och ting inte är som det brukar. Och jag börjar inse att slutet av den här graviditeten riskerar att bli tuffare än den med E. Den med E var tuffare i början, men denna kan nog bli tuff i slutet. Det är lite mer än tre månader kvar och jag mår redan så här…. Nu när jag ligger i sängen, med ögon som nästan går i kors av trötthet känner jag även att foglossning har så sakteliga börjar göra sig påmind. Foglossning kan inte massage göra så mycket åt, men jag hoppas på mirakel på fredag när jag har 45 minuter gravidmassage inbokat. Jag hoppas att åtminstone en del av ryggvärken släpper med massagen. Lindras den så kommer jag absolut satsa på det framöver. Det är det värt! Och jag måste nog prioritera det om jag ska klara av att hantera det här. Ärligt talat så är jag orolig för vad framtiden för med sig…

Men trots allt negativt jag känner och beklagar mig över så inser jag ändå hur bra jag har det! Jag har en underbar man och den underbaraste av barn, jag har ett så enormt efterlängtat barn till som är på väg. Jag har ett bra jobb med en fantastiskt bra chef, ja, den bästa jag någonsin haft(!), och jag har en bra inkomst. Jag och min familj har ett bra hus vi trivs. Ed och känner oss hemma i, och hushållets ekonomi är förvånansvärt bra. Vi är friska (utom smärre krämpor som magsjukor och graviditetskrämpor). Vi har det så sjuhelsikes bra! Och det är jag tacksam för. Enormt tacksam!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s