Biten

Usch, mina stackars ben! De är inte vackra i vanliga fall men nu är de ännu värre.

Jag är en sådan där person som alltid haft fula ben. Eller om man ska vara lite mer politiskt korrekt, jag har alltid kunnat stå stadigt på mina ben, med tanke på hur ”stadiga” de har varit och är. Till och med när jag var så smal att folk trodde att jag hade anorexia eller bulimi så var vader och lår väldigt breda. Stövlar har alltid varit enormt svårt att hitta, och då, när jag var som smalast, var jag tvungen att ha herrstorlek på mina målvaktsknäskydd när jag stod i mål i innebandy… På gamla dar så har de blivit betydligt värre. Dels så har jag ju gått upp en del, dels så har jag från mamma och min moster fått ärva alla dessa ytliga blodkärl på benen. Något som bara blivit värre med åren. Hur som, nu har de blivit ännu värre, även om de ser aningens bättre ut nu än vad de gjorde när jag kom hem från jobbet. Dels så hade benen svullnat upp lite under dagen (vilket jag märkte när jag tog av mig strumporna, och såg vilka märken de lämnade efter sig), dels så har jag fått ett stort gäng insektsbett på underbenen som är röda och kliar. De kliar trots att jag har försökt kleta på salva som ska lindra kliandet. Jag vet inte vad det är för insekt som orsakat dessa bett, men tankarna har gått till fågelloppor, även om vi inte vet om att vi skulle ha varit i närheten av fågelbon som dessa skulle kunnat komma ifrån, och som inte gav några fågelloppor och bett i somras/höstas.

Detta är nu andra gången på kort tid som jag har fått det. Första gången var för ett par veckor sedan efter att jag hade varit ute i trädgården med E. Då fick även hon och A bett, men inte i närheten av lika många. Och så nu, efter en helg med mycket vistelse i trädgården så har de dykt upp hos oss igen. De håller dig främst till runt vristerna, med några enstaka längre upp på kroppen. Förutom för A som har främst på armarna. Att han har på armarna tyder på att det kan vara just fågelloppor då han har varit i närheten av ett fågelbo. Det var igår när han satte på stålnät på det hål under taket i husfasaden som några talgoxar envisats med att använda som sitt bo de senaste åren. Och det är efter det som betten har kommit. Så nu går vi här hemma och försöker låta bli att klia oss. Och jag går och beundrar mina supersnygga ben…

Valet av en barnvagn – en djungel

När vi väntade på E så kollade och kollade och kollade jag på barnvagnsmarknaden på olika vagnar, fördelar/nackdelar osv och kom till slut fram till att vi ville ha en fyrhjuling med fasta hjul. Valet föll tillslut på en Emmaljunga citycross, en vagn som vi har varit enormt nöjda med. Det som varit nackdel är att den tar så stor plats, även som hopfälld. Men fördelarna har vägt över och jag tror faktist att vi, och de vi känner som också haft city crossen, har varit de som varit minst benägna att byta vagn. Vi körde runt med E i den så länge som hon åkte vagn, utom under hennes sista del av barnvagnstiden då vi använde oss av en vanlig billig sulky vid de tillfällen som vi var på resande fot. En sulky som var jobbig att köra, men som ändå tog förhållandevis liten plats. En sulky som vi hade fått överta från några bekanta och som var ”bättre begagnad men i användarbart skick”. En sulky som nu verkligen har gjort sitt.

Den som har barn och har rest med barn vet att de tar plats. Eller bättre sagt, deras saker tar gärna plats. Vi hoppas på att kunna åka iväg lite både i sommar men även framöver med E och Lilla Stjärnan och då har jag känt att city crossen skulle vara lite väl stor och ta alltför mycket plats, så därför har jag kollat runt lite efter alternativ. Så idag så hittade jag ett jättebra erbjudande och imorgon, efter jobbet så ska jag styra kosan mot Borås för att kolla på en vagn som kanske kan vara det jag/vi söker efter. Jag tror att även om vi köper denna vagn så kommer city crossen vara förstahands alternativet när vi är hemmavid. Men vid resor och när man bara ska gå i affärer så kan nog den här vagnen vara ett bra komplement. Och när jag har läst på om vagnen så har den fått bra omdömen och det är ju väldigt positivt!

Jag återkommer imorgon kväll med om det blev något köp och i så fall även vilken vagn det handlar om…

Dagens rekommendation

Dagens rekommendation till gravida som planerar flyga någonstans:

Kolla upp vilka regler som det flygbolag som du åker med har vad det gäller gravida!

Jag ska till Finland med jobbet på måndag. Duktig som jag är ville jag dubbelchecka att det är ok för mig, som då är i vecka 29. Det är det. Förutsatt att läkaren säger att det är ok. Detta gäller från och med graviditetsvecka 28. Så nu behöver jag införskaffa läkarintyg. Bra att jag upptäckte nu och inte om en vecka när jag står på flygplatsen…

Bortskänkes

Någon som vill ha? Det är ett armband, ett halsband och en väskhållare. Jag köpte detta via en av alla dessa internetbaserade ställen som dagligen erbjuder olika slags erbjudanden och skänker nu detta till den som vill ha, allt till förmån för Hjärt och lungfondens stöd till forskning om skillnaden mellan kvinnors och mäns hjärtsjukdom. Vid intresse, maila mig dina kontaktuppgifter till maraminasvarld@gmail.com så lottar jag ut setet bland de som eventuellt är intresserade.

I dealen så kunde man läsa följande:

Stöd Hjärt-Lungfondens arbete för att besegra hjärt- och lungsjukdomar genom att köpa dagens deal – 79 kr går oavkortat till Hjärt-Lungfonden.

För 99 kr får du armband, halsband och väskhållare i serien För varje hjärtslag. Rek. butikspris 217 kr.

Halsband: Nickelfritt med kulkedja, silverpläterat med tre vackra berlocker och ett budskapshjärta med inskriptionen ”För varje hjärtslag” samt en stav med ett litet hjärta och klänningsberlock bak vid låset. Kedjan är justerbar med 7 cm.

Armband: Nickelfritt, silverpläterat armband med tre vackra berlocker och en budskapsplatta med inskriptionen För varje hjärtslag. Armbandet har en stav med ett litet hjärta samt en liten klänningsberlock vid låset.

Väskhållare: Med en fiffig väskhängare hänger du enkelt upp väskan under bordsskivan intill din plats. Väskhållaren mäter 4,5 centimeter i diameter och tar praktiskt taget ingen plats i väskan.

Om Hjärt-Lungfonden
Hjärt-Lungfonden bildades 1904 i kampen mot tuberkulos (tbc). I dag är fondens mål att besegra både hjärt- och lungsjukdomarna. Hjärt-Lungfonden samlar in och fördelar pengar till forskning samt informerar om hjärt- och lungsjukdom. Verksamheten är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag.

20140327-213524.jpg

20140327-213544.jpg

Namn

Usch vad svårt det här med namn är! E är inne på att Lilla Stjärnan är en tjej och då vill hon att hon ska heta Ebba. A är helt skeptisk till det förslaget. Själv vet jag inte riktigt.

Namn som återkommer till mig, är tre pojknamn, Edvard, Edvin och Albert. Jag vet inte vad det är som jag gillar med namnen, men de kommer tillbaka hela tiden. Men A är lika emot det som förslaget Ebba. Varför kan inte ett namn bara dyka upp? Då skulle man slippa sitta och funderingar i framtiden

Hypokondriker

Jag känner att på senaste tiden har jag blivit allt mer orolig. Dels så är det rädslan för blodpropp. Nu har jag ju varit och tagit prover och nu återstår att se vad de säger. Även om förnuftet säger att skulle de visa att jag har ökad risk för det så kommer läkaren på mödravården hjälpa mig att förhindra att jag får någon. En annan sak som jag börjat oroa mig för de senaste dagarna är dels viktuppgång, dels havandeskapsflrgiftning. Förnuftet säger att jag kommer inte att gå upp en massa i onödan om jag fortsätter att äta som nu, dvs nyttigt och om jag inte ökar mitt matintag radikalt. Just det gör att jag, fastän jag bet hur dumt det är, oroar mig för viktuppgång. Jag vet ju hur svårt det är för en sådan som jag, som har hypotyreos har för att gå ner i vikt. Och trots att jag egentligen är fullständigt medveten om att min vikt skiljer rätt mycket på morgon/innan frukost och kvällen, och även från kväll till kväll, så har jag två kvällar på raken vägt mig. Och självklart har jag då passerat min startvikt. Och det med alldeles för mycket. Att då ha passerat startvikten inom mycket kort tid känns inte alltför betryggande. Och det är där oro kommer instormandes. Tänk om jag börjar få havandeskapsförgiftning? Usch, jag vet hur dumt det är att noja sig, men hur lätt är det att låta bli???

Den senaste tiden har jag varit extremt trött. Igår hade vi en kines från A:s jobb över på middag. Vi brukar nämligen bjuda hem kineser som jobbar med A och som kommer hit för några veckors jobbande/vistelse. Igår, på våffeldagen, serverades det inte våfflor utan:

Förrätt: Havskräftor
Varmrätt: pressad potatis med renskav
Efterrätt: Vaniljglass med varma hjortron

Och kinesen verkade gilla det, även om han satt och petade bort kärnorna i hjortronen…