Biten

Usch, mina stackars ben! De är inte vackra i vanliga fall men nu är de ännu värre.

Jag är en sådan där person som alltid haft fula ben. Eller om man ska vara lite mer politiskt korrekt, jag har alltid kunnat stå stadigt på mina ben, med tanke på hur ”stadiga” de har varit och är. Till och med när jag var så smal att folk trodde att jag hade anorexia eller bulimi så var vader och lår väldigt breda. Stövlar har alltid varit enormt svårt att hitta, och då, när jag var som smalast, var jag tvungen att ha herrstorlek på mina målvaktsknäskydd när jag stod i mål i innebandy… På gamla dar så har de blivit betydligt värre. Dels så har jag ju gått upp en del, dels så har jag från mamma och min moster fått ärva alla dessa ytliga blodkärl på benen. Något som bara blivit värre med åren. Hur som, nu har de blivit ännu värre, även om de ser aningens bättre ut nu än vad de gjorde när jag kom hem från jobbet. Dels så hade benen svullnat upp lite under dagen (vilket jag märkte när jag tog av mig strumporna, och såg vilka märken de lämnade efter sig), dels så har jag fått ett stort gäng insektsbett på underbenen som är röda och kliar. De kliar trots att jag har försökt kleta på salva som ska lindra kliandet. Jag vet inte vad det är för insekt som orsakat dessa bett, men tankarna har gått till fågelloppor, även om vi inte vet om att vi skulle ha varit i närheten av fågelbon som dessa skulle kunnat komma ifrån, och som inte gav några fågelloppor och bett i somras/höstas.

Detta är nu andra gången på kort tid som jag har fått det. Första gången var för ett par veckor sedan efter att jag hade varit ute i trädgården med E. Då fick även hon och A bett, men inte i närheten av lika många. Och så nu, efter en helg med mycket vistelse i trädgården så har de dykt upp hos oss igen. De håller dig främst till runt vristerna, med några enstaka längre upp på kroppen. Förutom för A som har främst på armarna. Att han har på armarna tyder på att det kan vara just fågelloppor då han har varit i närheten av ett fågelbo. Det var igår när han satte på stålnät på det hål under taket i husfasaden som några talgoxar envisats med att använda som sitt bo de senaste åren. Och det är efter det som betten har kommit. Så nu går vi här hemma och försöker låta bli att klia oss. Och jag går och beundrar mina supersnygga ben…

Annonser

Valet av en barnvagn – en djungel

När vi väntade på E så kollade och kollade och kollade jag på barnvagnsmarknaden på olika vagnar, fördelar/nackdelar osv och kom till slut fram till att vi ville ha en fyrhjuling med fasta hjul. Valet föll tillslut på en Emmaljunga citycross, en vagn som vi har varit enormt nöjda med. Det som varit nackdel är att den tar så stor plats, även som hopfälld. Men fördelarna har vägt över och jag tror faktist att vi, och de vi känner som också haft city crossen, har varit de som varit minst benägna att byta vagn. Vi körde runt med E i den så länge som hon åkte vagn, utom under hennes sista del av barnvagnstiden då vi använde oss av en vanlig billig sulky vid de tillfällen som vi var på resande fot. En sulky som var jobbig att köra, men som ändå tog förhållandevis liten plats. En sulky som vi hade fått överta från några bekanta och som var ”bättre begagnad men i användarbart skick”. En sulky som nu verkligen har gjort sitt.

Den som har barn och har rest med barn vet att de tar plats. Eller bättre sagt, deras saker tar gärna plats. Vi hoppas på att kunna åka iväg lite både i sommar men även framöver med E och Lilla Stjärnan och då har jag känt att city crossen skulle vara lite väl stor och ta alltför mycket plats, så därför har jag kollat runt lite efter alternativ. Så idag så hittade jag ett jättebra erbjudande och imorgon, efter jobbet så ska jag styra kosan mot Borås för att kolla på en vagn som kanske kan vara det jag/vi söker efter. Jag tror att även om vi köper denna vagn så kommer city crossen vara förstahands alternativet när vi är hemmavid. Men vid resor och när man bara ska gå i affärer så kan nog den här vagnen vara ett bra komplement. Och när jag har läst på om vagnen så har den fått bra omdömen och det är ju väldigt positivt!

Jag återkommer imorgon kväll med om det blev något köp och i så fall även vilken vagn det handlar om…

Dagens rekommendation

Dagens rekommendation till gravida som planerar flyga någonstans:

Kolla upp vilka regler som det flygbolag som du åker med har vad det gäller gravida!

Jag ska till Finland med jobbet på måndag. Duktig som jag är ville jag dubbelchecka att det är ok för mig, som då är i vecka 29. Det är det. Förutsatt att läkaren säger att det är ok. Detta gäller från och med graviditetsvecka 28. Så nu behöver jag införskaffa läkarintyg. Bra att jag upptäckte nu och inte om en vecka när jag står på flygplatsen…

Bortskänkes

Någon som vill ha? Det är ett armband, ett halsband och en väskhållare. Jag köpte detta via en av alla dessa internetbaserade ställen som dagligen erbjuder olika slags erbjudanden och skänker nu detta till den som vill ha, allt till förmån för Hjärt och lungfondens stöd till forskning om skillnaden mellan kvinnors och mäns hjärtsjukdom. Vid intresse, maila mig dina kontaktuppgifter till maraminasvarld@gmail.com så lottar jag ut setet bland de som eventuellt är intresserade.

I dealen så kunde man läsa följande:

Stöd Hjärt-Lungfondens arbete för att besegra hjärt- och lungsjukdomar genom att köpa dagens deal – 79 kr går oavkortat till Hjärt-Lungfonden.

För 99 kr får du armband, halsband och väskhållare i serien För varje hjärtslag. Rek. butikspris 217 kr.

Halsband: Nickelfritt med kulkedja, silverpläterat med tre vackra berlocker och ett budskapshjärta med inskriptionen ”För varje hjärtslag” samt en stav med ett litet hjärta och klänningsberlock bak vid låset. Kedjan är justerbar med 7 cm.

Armband: Nickelfritt, silverpläterat armband med tre vackra berlocker och en budskapsplatta med inskriptionen För varje hjärtslag. Armbandet har en stav med ett litet hjärta samt en liten klänningsberlock vid låset.

Väskhållare: Med en fiffig väskhängare hänger du enkelt upp väskan under bordsskivan intill din plats. Väskhållaren mäter 4,5 centimeter i diameter och tar praktiskt taget ingen plats i väskan.

Om Hjärt-Lungfonden
Hjärt-Lungfonden bildades 1904 i kampen mot tuberkulos (tbc). I dag är fondens mål att besegra både hjärt- och lungsjukdomarna. Hjärt-Lungfonden samlar in och fördelar pengar till forskning samt informerar om hjärt- och lungsjukdom. Verksamheten är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag.

20140327-213524.jpg

20140327-213544.jpg

Namn

Usch vad svårt det här med namn är! E är inne på att Lilla Stjärnan är en tjej och då vill hon att hon ska heta Ebba. A är helt skeptisk till det förslaget. Själv vet jag inte riktigt.

Namn som återkommer till mig, är tre pojknamn, Edvard, Edvin och Albert. Jag vet inte vad det är som jag gillar med namnen, men de kommer tillbaka hela tiden. Men A är lika emot det som förslaget Ebba. Varför kan inte ett namn bara dyka upp? Då skulle man slippa sitta och funderingar i framtiden

Hypokondriker

Jag känner att på senaste tiden har jag blivit allt mer orolig. Dels så är det rädslan för blodpropp. Nu har jag ju varit och tagit prover och nu återstår att se vad de säger. Även om förnuftet säger att skulle de visa att jag har ökad risk för det så kommer läkaren på mödravården hjälpa mig att förhindra att jag får någon. En annan sak som jag börjat oroa mig för de senaste dagarna är dels viktuppgång, dels havandeskapsflrgiftning. Förnuftet säger att jag kommer inte att gå upp en massa i onödan om jag fortsätter att äta som nu, dvs nyttigt och om jag inte ökar mitt matintag radikalt. Just det gör att jag, fastän jag bet hur dumt det är, oroar mig för viktuppgång. Jag vet ju hur svårt det är för en sådan som jag, som har hypotyreos har för att gå ner i vikt. Och trots att jag egentligen är fullständigt medveten om att min vikt skiljer rätt mycket på morgon/innan frukost och kvällen, och även från kväll till kväll, så har jag två kvällar på raken vägt mig. Och självklart har jag då passerat min startvikt. Och det med alldeles för mycket. Att då ha passerat startvikten inom mycket kort tid känns inte alltför betryggande. Och det är där oro kommer instormandes. Tänk om jag börjar få havandeskapsförgiftning? Usch, jag vet hur dumt det är att noja sig, men hur lätt är det att låta bli???

Den senaste tiden har jag varit extremt trött. Igår hade vi en kines från A:s jobb över på middag. Vi brukar nämligen bjuda hem kineser som jobbar med A och som kommer hit för några veckors jobbande/vistelse. Igår, på våffeldagen, serverades det inte våfflor utan:

Förrätt: Havskräftor
Varmrätt: pressad potatis med renskav
Efterrätt: Vaniljglass med varma hjortron

Och kinesen verkade gilla det, även om han satt och petade bort kärnorna i hjortronen…

Enligt önskemål

Jag har fått önskemål om ny bild på magen, så här kommer det, två framifrån och två från sidan med olika klädsel, så att man kan se om det blir någon skillnad med olika färg och mönster. De med randig tröja är tagna i söndags och de med svarta linnet nu på jobbet (utan kofta då). Och alla med kläderna på 😉

Men först med tröjan jag köpte i söndags,

20140325-121907.jpg

20140325-121920.jpg

20140325-122217.jpg

20140325-122232.jpg

Min bästa kompis

Jag har numera en bästa kompis som jag vill ha hos mig när jag ska sova/sover. Det är en kudde. En lång kudde som jag köpte för länge sedan billigt/till nedsatt pris på Ikea. Jag hade då för avsikt att sy överdrag till den och ha den i E:s säng så att det blev lite mer soffkänsla, men jag fick aldrig tummen ur. Men så, häromdagen så fick jag syn på den och mindes att jag hade läst att kudde kunde vara bra när man var gravid. Samtidigt så hade jag någon natt innan vaknat av att E:s kudde hade hamnat halvt under mig, och hur skönt det hade varit. Så sagt och gjort, jag krånglade på ett alltför litet örngott på kudden och så fick den göra mig sällskap när jag gick och lade mig samma kväll. Nästa morgon vaknade jag, piggare än på länge, och nästan ingen ryggsmärta alls! Jag som haft ständiga känningar av ryggen ett tag nu. Så nu har kudden fått vara med mig. Ok, det har inte blivit hela nätter för när E kommer till oss, särskilt om hon ska ligga närmast mig, så blir det svårt med att få plats med även en extra kudde. Då det inte har blivit hela nätter med kudde har jag fortfarande stundvis känningar i ryggen, men inte alls lika mycket som jag haft tidigare – UNDERBART! Så nu är det sagt, Lilla Stjärnan har en egen kudde som magen får vila på 🙂

På tal om magen, numera syns den rejält! Och så får jag också en hel del kommentarer om den. Men så har den ju också exploderat i storlek de senaste veckorna. Jag bävar för hur det blir framöver, jag bävar för hur stor den kommer att bli. Jag är stor nu, tycker jag. Ok att magen är stor, men de problem det för med sig i form av ryggont, otympligheten, oförmågan att nå ner till fötterna och golvet osv. Ska det bli värre? Snart kan jag ju inte göra något!

Idag har magen varit hård och allmänt obekväm. Det är svårt att hitta en skön ställning, oavsett om jag sitter, står eller ligger. Lilla Stjärnan har helt klart inte varit helt samarbetsvillig de senaste dagarna.

På fredag funderar jag på att ta en halvdag på jobbet och gå på mässan Baby och barn. Jag funderar på att sluta vid lunch, åka och hämta E från dagis och sedan, tillsammans med henne ta tåget in. Åtminstone förra året gillade hon mässan, och jag tror att hon skulle kunna vara intresserad även nu. Särskilt om hon får en massa ballonger därifrån igen. Är det någon av er läsare som funderar på att gå på mässan?

Härlig upplevelse

Fick jag vara med om i morse. Eller inte. När jag kräktes så började jag även blöda näsblod. Det kan jag inte rekommendera. Försök kräkas samtidigt som blodet droppar från näsan. Det går inte att hålla för näsan och kräkas samtidigt kan jag intyga… Jisses vad underbart det är att vara gravid! 😉

Helgen som varit, och lite vad som komma skall

Helgen och mammas besök har gått betydligt bättre än förväntat! Mamma har varit lätt att has med och det har till och med känts som om hon den här helgen har betett sig och varit nästan som vilken normal människa som helst! Jag har i och för sig inte mått helt bra, bebis och kroppen har protesterat en del, men trots det känns det som om hon som sagt var varit mer ”normal” än vad jag kan minnas att hon varit på… Ja, jag vet inte när! Skönt! Och som sagt var, jag har varit enormt hormonell och känslig, utan för att för den skull visa det alltför mycket. Till exempel så frågade hon vid flera tillfällen om det var något hon kunde hjälpa till med, vilket inte brukar hända alltför oftai vanliga fall.

Igår så åkte vi iväg och shoppade lite. Jag var på enormt shoppinghumör och lyckades hitta bland de ”vanliga” kläderna både en vårjacka och en kjol som jag bedömer jag kommer att få plats i ett bra tag till, ja, kanske till och med tills bebis bestämmer sig för att komma ut. Det var plagg som jag tror att jag även kommer att kunna ha efter förlossningen med tanke på att de är inköpta på ”vanliga” klädavdelningen. Jackan var det 20% rabatt på så det tyckte jag var riktigt bra! Kanske kommer jag lägga in bild på dessa på sikt, vi får se. Jag köpte även två par skor och så nya påslakanset i bomullssatin. Sedan ekade det i plånboken 😉

Eller nåja, inte riktigt. Idag så var vi, E,A och jag på väg till Stadium efter att ha lämnat av mamma vid tåget. A skulle kolla på cykelskor och cykelkläder då han nyligen har skaffat sig en riktig cykel och som han hoppas komma igång tränandet med. Han har inte haft någon cykel på jag vet inte hur länge, men i alla fall inte under de snart 14 vi har varit tillsammans. Han hittade inget, men jag hittade i alla fallen tröja för 50kr. Som hittat! Fegisar 40(?) och hade en del bra erbjudanden och just denna blev ju bra, tycker jag, även om jag inte provade den förrän nu, strax innan jag gick till säng för att sova

20140323-223806.jpg

20140323-223819.jpg

Skönt att ha något som är lite vårligare, spännande att ha kläder som är vågräta…

En annan sak som är spännande är att imorgon kommer det bli förhandlingar med facket rörande hur jag kommer att ersättas under min föräldraledighet. Det ska bli kul att få höra hur dessa slutar…>

Ytterligare en vecka närmare

Då har jag då gått ini en ny vecka. I och med att jag nu är nere på tvåsiffrigt till beräknad födsel så börjar det allt mer kännas att det börjar närma sig. Om fyra månader har bebis kommit ut, på ett eller annat vis. Fyra månade känns långt. Men tänker man istället i dagar och räknar till beräknad födsel, känns det genast mer lätthanterligt då 97 dagar känns ändå rätt ok. Det är ju inte någon evighet.

De två senaste dagarna har vissa saker blivit bättre, andra sämre. Idag och igår tex så har jag mått bättre på så vis att jag har orkat stå upp och det till och med några lite längre stunder. Igår tex höll jag i en utbildning och stod då 2×1,5 timme åt gången, i sträck. Idag har jag fortsatt att stå upp en del, och jag har därför stått och jobbat en del på jobbet idag. Det är helt fantastiskt med tanke på att jag inte klarat av att stå och jobba mer än några minuter åt gången!

Det som inte varit så bra är att jag har fortsatt att känna av ryggen och att min mage har varit i ett järngrepp under större delen av dagen. Dessa sammandragningar är verkligen inte roliga! Jag misstänker att detta delvis kan ha orsakats av den stress jag byggt upp nu inför helgen när mamma skulle komma. Jag blir ju verkligen stressad av henne och hon får mig inte att må bra, direkt.

Nu tog visst tröttheten överhand, och jag tappade tråden och kan inte hitta den igen. Jag tror att jag helt enkelt för lägga ifrån mig mobilen och acceptera fakta, och låta sömnen komma. Ljuvliga sömn!

Rock Of Ages

Igår så sov E över hos sin farmor och farfar så att jag och A kunde gå på julklappen jag hade fått av A, Rock Of Ages på Rondo. I det hela ingick trerätters middag som började så här

.

20140321-210945.jpg

Jag kan intyga att det är alkoholfritt i glasen, både i mina och i A:s!

Maten var god, vi hade jättebra platser, sällskapet var trevligt och föreställningen var underhållande. Lite besviken blev jag dock på musiken, hade hoppats på fler kända låtar och inte fullt så många mindre kända låtar…. När kvällen var slut och jag väl hade kommit i säng så hade jag två funderingar i mitt huvud. Två vitt skilda sådana:

1) Något måste vara fel när utetemperaturen i Göteborg är +12 grader den 20 mars, klockan 23:30

2) Bebis levde rövare under hela föreställningen när det spelades musik. Frågan är, var det ett försök till dans eller var det i ren protest? >

Bytet av barnmorska

Idag när jag kom hem från jobbet så låg det ett brev till mig i brevlådan. Det var från min nya barnmorska. Och i brevet så stod det bl.a.

20140321-194556.jpg

När jag läste detta så blev jag ärligt talat förbannad. Denna information hade min nya barnmorska fått från journalerna från den barnmorskemottagning jag gick på innan. Jag hade för mig att har man någon nära släkting som har fått blodpropp så ska man säga det till barnmorskan just för att risken för blodpropp är något ökad vid graviditet. Så jag nämnde det för min gamla barnmorska så snart jag kunde efter min systers stroke i mellandagarna, men reaktionen uteblev. Jag tänkte att jag kanske hade fel om saken. Men hon noterade i alla fall i journalen. Tur var ju det! Och tur var det ju att jag nu har bytt mottagning och barnmorska, annars kanske jag hade gått och fått en blodpropp jag med! Så på måndag ringer jag min nya barnmorska och så ska jag in och ta de prover som behövs, och jag ska göra det med glädje! Äntligen en seriös mottagning och en seriös barnmorska! Och jag tänker även gå ut med namnet på den mottagning som jag nu har lämnat. Så, gott folk. Funderar ni på vilken mödravård ni ska bända er till i Göteborgstrakten, välj inte Barnmorskegruppen! Väljer ni det ändå, var vaksamma och var pålästa för att veta att de verkligen gör rätt!>

Idag hände det som jag har väntat på under hela den här graviditeten, men även under graviditeten med E. Mamma frågade hur jag har mått under graviditeten.

Det hela började med att hon ringde för att försäkra sig om att hon verkligen skulle få komma hit över helgen. Vi bestämde redan i förra veckan att hon skulle komma, men även om jag aldrig har ändrat mig och förbjudit henne komma efter att vi bestämt att hon ska komma, så är hon alltid lika hispig och frågar upprepade gånger om att vi verkligen inte har något annat inplanerat. Tillslut blir det så att jag bara vill börja gapa och skrika av frustration. Kanske är detta en reaktion från hennes sida för att hon känner att jag tycker att hennes besök är jobbiga. Kanske är det bara sådan hon är. Men det gör mig frustrerad, oavsett orsak.

När hon ringde så var jag och E i mataffären, men det hindrade inte mamma ifrån att börja babbla om alla hennes vänner och bekanta. Det är helt enkelt inte lätt att vara en uttråkad pensionär…

Efter en stunds snackande om ditten och datten så undrade hon hur E mådde. Och sedan hur magen mådde. Och om den hade börjat synas än. Jag svarade som det var, E, mår bra, magen och bebisen mår nog bra, och visst den syns, den är ju i största laget, så kom den för frågan som jag så länge saknat att få höra:

”Och hur mår du?”

Jag berättade om min trötthet och mitt illamående och genast fick jag höra hur dåligt hon minsann hade mått under sina graviditeter, och även om vi, hennes döttrar hade mått dåligt och kräkts så hade ingen av oss mått så dåligt som hon, minsann! Behöver jag säga att jag började känna hur irritationen började växa? Jag hade inte i detalj sagt hur jag har mått, och hur jag mår, men ändå kunde hon säga att hon hade mått sämre än någon annan av oss. Och dessutom, hon hade ju haft det värst av oss med tanke på vikten. Hon hade minsann gått upp runt 20 kg vid varje graviditet! Lite paff verkade hon ändå bli när jag sa att jag en vecka efter förlossningen vägde 17 kg mindre än vad jag hade vägt innan graviditeten, och att jag idag väger mindre än vad jag gjorde innan den hör graviditeten. Tyvärr så tvivlar jag på att hon tog till dig det

100 dagar

20140318-212024.jpg

Tydligen är det 100 dagar kvar till beräknad födsel. Jag hoppas att bebis bestämmer sig, i likhet med sin storasyster, att komma några dagar tidigare så att jag slipper gå över tiden. För mig är graviditet verkligen ingen rosaskimrande dröm. Men det var jag ju medveten om redan innan. Däremot så tycker jag absolut att det är värt det på sikt! På lång sikt. Visst, det är lite småmysigt att känna, och se, rörelserna. Det är mysigt att prata med E om bebisen. Det är underbart att se hennes glädje över sitt kommande syskon. Det är mysigt att höra hjärtljuden vid besöken hos barnmorskan. Men illamåendet, som återigen har börjat bli värre är inte kul. Inte heller tröttheten jag känner av både psykiskt och fysiskt. Att alltid gå omkring och känna sig lite småsjuk pga kombinationen illamående och trötthet. Att känna att hjärnan inte fungerar som den brukar. Att man själv inte klarar av allt det man brukat kunna klara av. Att allt blir så annorlunda. Och ibland, de där rörelserna, de känns ibland som lite smått läskiga. Tänk dig att ha en ailien inne i sin kropp som rör sig, slungrar sig, bökar runt… Det skulle nog kännas precis likadant. Det är inte heller så värst kul att vakna 5-10 ggr/natt för att man måste kissa. Eller bättre sagt, alla gånger jag vaknar beror nog inte på liten blåsa utan många beror även på en snarkande make och en viss liten 4 åring. Men oavsett orsak, varje gång jag vaknar måste jag gå och kissa, och varje gång kommer illamåendet som ett brev på posten. Då gäller det att försöka somna om igen, så snabbt som det bara är möjligt. Allt för att undvika att illamåendet ska bli alltför stor och allt för att slippa kräkas. Men allt detta är ju ändå värt för att på sikt få det jag så längtat efter… Men likväl, dessa ca 100 dagar känns enormt mycket just nu

Något annat som är lite jobbigt, men samtidigt lite lustigt är hur långt bort allt plötsligt är. Jag kommer tex inte åt längre att plocka ner saker från vissa hyllor i köksskåpen då magen är i vägen. Likaså, stundvis är det väldigt långt ner till marken… Det är precis som om armarna har krympt. Förutom som tidigare ikväll, A ville ge mig en kram, men den blev lite konstig då min mage krockade med honom innan vi lyckades komma åt att kramas. Det är lite ovant med magen, som sagt var… Det märks verkligen att bebis är inne i en av sina största tillväxtperioder. Jag är ofta hungrig och magen växer explosionsartat, men lustigt nog så har som sagt var vikten fortfarande inte passerat startvikten. Och jag måste erkänna att det stundvis känns enormt skönt. Särskilt med tanke på att jag bara blir större hela tiden

25 veckors kontroll

Idag var jag på 25 veckorskontrollen vilket jag gjorde hos min nya barnmorska på den mödravård som jag gick till under graviditeten med E. Det var en ganska ung tjej, eller nåja, i alla fall i jämförelse med den jag hade under graviditeten med E. Den jag hade då är numera pensionerad, den jag har tappat förtroendet för och som jag nu bytt ifrån var 50+, och min nuvarande är kanske i min ålder, dvs 30-40 (jag är dålig på att bedöma ålder på folk). Hur som, min nya barnmorska verkade gullig, kunnig och hon verkade bry sig. Betydligt mer än vad jag kände den jag bytte ifrån gjorde.

Blodtrycket var ok, liksom sockret. Järnvärdet var lite lågt, men då den har varit ok tidigare, och då lågt blodvärde pga graviditet brukar komma innan vecka 20, så trodde barnmorskan att det var tillfälligt och jag behöver inte börja med järntillskott just nu i alla fall. Jag fick även bekräftelse på att det är inte bara jag som tycker att min mage är för stor. Först mätte en barnmorskestudent SF-måttet och fick då 29, vilket fick henne att bli lite förskräckt. Då mätte barnmorskan och fick det till 27 cm, som fortfarande är i överkant, men ändå ok då den hamnade på översta kurvan.

Idag var även E på kontroll, närmare sagt på 4 årskontrollen. Även där gick det bra. Så nu är både mamman och de två barnen kollade och har fått var sin OK-stämpel i pannan.

Bästa presenten

Undrar om armbandsklockan E fick av sin farmor och farfar var den bästa presenten? Eller någon av alla de barbies eller barbieliknande dockor, tex den med ”bebis i magen, som man kunde plocka ut”? Nej, jag tror bestämt att det var cykeln! Hon ville inte sluta cykla på den, men tillslut fick jag sätta stopp. Jag oroade mig mest för att hon skulle få träningsvärk och bli avskräckt från cyklandet pga det, men det verkar, i alla fall idag, som om trosorna/cykelsadeln är de som gjort henne mest öm. Stackars lilla, övertrötta stora fyraåring grät vid sängdags för att det gjorde ont att torka sig… 😦

20140316-213648.jpg

Tiden den går

För fyra år sedan vid den här tiden var jag glad, lycklig, utmattad nybliven mamma till i mitt tycke världens underbaraste tjej. En liten tjej som såg dagens ljus klockan 02:22 efter många timmars slit.

Idag, fyra år senare, sitter jag här med min underbara lilla E som älskar Star wars lego, Sylvanian Families, gosedjur och barbies. En fyraåring med mycket humörproblem och som ofta testar våra gränser. En fyraåring som jag älskar mer än något annat. Min stora, lilla tjej.

Och med det vill jag gratulera Mia som med sin gissning på födelsetiden 01:50 kom närmast i tävlingen. Presentkortet är postad och borde vara hos dig senast tisdag! Stort grattis!

Slottstårtan

Ok, gästerna på kalaset kunde inte se vad det var, men jag är rätt nöjd ändå. Den har tinnar och torn, den är rosa och dessutom har den en vallgrav gjord av jordgubbar, precis som födelsedagsbarnet önskade.

20140315-172341.jpg

Annars så blev nog kalaset lyckad. Ljudnivån var hög, inga tårar, bara glada miner så jag får nog känna mig nöjd.

Nu blir det till att laga middag och sedan däcka i soffan…

Juvligt

På senare tid har jag varit enormt trött och sliten och framförallt känt av ryggen. Så jag tog och bokade in en massage på mitt favoritställe, som även erbjuder gravidmassage och detta var jag på i morse innan jobbet. Jag fattar inte varför jag inte hade gått dit redan för några veckor sedan! När massören fortfarande höll på med ena sidan av ryggen kände jag den enorma skillnaden och riktigt längtade tills även den andra sidan skulle få sig en omgång. Efter massagen kände jag mig groggy, men så kom piggheten och den avslappnade känslan som jag brukar få efter massage och jag har gått stor del av dagen och bara känt mig harmonisk. Något som jag upptäckte efter massagen var att jag kände av fogarna mer. Jag tvivlar starkt på att massagen ökade smärtan utan snarare så är det nog så att den trötta ryggen överröstade känningarna från fogarna, och nu när ryggen var bearbetad och betydligt mer avslappnad så utmärkte sig fogarna desto mer.

Efter jobbet idag så var det till att hämta E och så ta henne till frisören för klippning. Till min besvikelse fick jag veta att min favoritfrisör på salongen ska flytta hem till Skåne 😦 Det brukar alltid sluta så, hittar jag någon jag trivs med så flyttar denne eller åker på flera månader långa resor eller liknande. Varför blir det alltid så???

Idag bytte jag föresten MVC. Det blev den i samhället som vi bor i. Den barnmorska jag fick prata med verkade jättegullig och jag fick tid för 25 veckors kollen redan på måndag. Den gamla barnmorskan på den MVC som jag valde lämna fick jag idag, tillslut ett svar ifrån, efter att ha mailat och avbokat min nästa tid. Hon kunde inte alls förstå att jag kände mig bortglömd… Jag förstår det, jag antar att hon har glömt att jag har fått tjata till mig mina prover på TSH, och att jag hade väntat i över 40 minuter efter utsatt tid sist jag skulle ta prover och att jag inte fått några svar från samma prover och… Resultaten föresten, de kunde se dom på min ”nya” MVC så hon berättade för mig hur de var. Dom såg riktigt bra ut – SKÖNT!

Något som var lite kul med massagen imorse var att bebisen var på gott humör och lät mig ligga helt ”vanligt” på rygg. Den här massagekliniken har kuddar man kan använda när man är gravid, men det behövdes som sagt var inte. Det gick bra att ligga på mage ändå! Jag tror att bebisen försöker ta igen det nu, för hela eftermiddag/kväll har magen känts enorm, otymplig, obekväm och allmänt jobbig.

Nu ska den här tjockisen till strandad blåval i alla fall kryps till kojs, så:

GOD NATT, GOTT FOLK!

Vårväder, inte bara positivt

Just nu ser jag fram emot att det har utlovats kallare väder till helgen och nästa vecka. Inte för att jag egentligen gillar vintern så värst mycket. Eller kyla. Och inte för att jag är allergiker och har pollenproblem (för det är jag inte och det har jag inte). Utan gör dessa, ursäkta mitt uttryck, fanskap till insekter som vaknar till liv när värmen stiger! Mina ben är totalt nerbitna och sönderkliade av alla de insektsbett jag har fått och jag håller på att bli tokig av klådan! Jag vet att man inte ska klia, men det är betydligt lättare sagt än gjort att låta bli! Frågan är bara vad det är för djävulskap jag har blivit biten av. E hade två liknande bett, men i nacken och A hade ett på vristen så de har kommit lindrigare undan. Och jag kan inte hitta några tecken i huset av varken insekter eller ohyra.

Mödravård

Jag börjar allt mer att fundera på att byta från den privata MVC som jag nu går på. För två veckor sedan så var jag där på provtagning för att kolla mitt TSH. Bortåt 40 minuter efter utsatt tid kom min barnmorska, men hon ville/kunde inte ta mig utan det var receptionisten som fick ta proverna, men innan hon kunde ta gick jag vänta ytterligare en bra stund då receptionisten satt i telefon. Med tanke på det så anser jag inte att jag ska behöva kontakta dom mer än två veckor senare och fråga om resultaten, särskilt som de har lovat att ringa. Men det är precis vad jag har gjort igår, 15 dagar efter provtagningen.

Första gången jag ringde var 9:45. Då kom jag direkt till en telefonsvarare som meddelade att de hade lunchstängt 11-12… Efter 12 samma sak. En stund senare när jag ringde var det jättelång telefonkö så då beslutade jag mig för att testa direkt med min barnmorska. Hon svarade inte så jag antar att hon var upptagen med en patient, eller något. Så då valde jag att maila. Inget svar. Varken igår eller idag. Så snacka om att känna sig bortglömd när detta uppstår hela tiden!

Panik

På lördag är det kalas och födelsedagsbarnet har några önskemål inför denna happening:

– Det ska vara fiskdamm och så ska man få ”tokiga saker” så som en sko innan man får sin godispåse
– Det ska vara skattletning
– Det ska bara komma tjejer
– Det ska inte vara stort kalas, så bara fem kompisar är inbjudna
– Det ska vara en tårta som ser ut som ett slott och så ska det vara klubbor på den. Och det ska inte vara gjord i glass

Allt detta kan jag väl fixa, men tårtan! Jag googlar och jag googlar och jag googlar så ögonen och fingrarna blöder för att få inspiration men det jag hittar är bara enormt fantastiska kreationer gjorda i sugarpaste. Så skicklig är inte jag. Och tiden till att träna har jag inte heller. Så nu är frågan, hur ska jag kunna uppfylla den önskan? Inspiration? Hjälp? NÅGON????

God morgon världen!

Idag när jag vaknade så kändes allt betydligt bättre. Tänk vad lite sömn kan göra! Visst, kroppen är lite trött. Liksom knoppen. Och fogarna gör sig påminda. Men det känns mer lätthanterligt idag. Jag borde kanske leta fram det där bältet jag fick köpa för min foglossning under graviditeten med E, men den är så fasligt obekväm. Det är lite som att välja mellan pest och kolera. Och just nu vet jag inte riktigt vad som är vad.

Något jag har funderat på är hur jag ska orka gå på min systerdotters student i början av juni. Jag tycker det är viktigt att vara med på sådant, men de bor bortåt 22-25 mil från oss och det är ju en bit att åka om man inte är helt pigg i kroppen. Men det är ju ett tag kvar dit. Och det är ju bara några veckor innan Lilla Stjärnan är beräknad att anlända till världen. Det är ju inger som säger att Lilla Stjärnan redan har kommit vid det laget…

Det är bara att inse

Även om det är lättare sagt än gjort, så måste jag försöka inse att jag inte orkar med det jag är van vid och att jag inte kan ha så stora förväntningar på mig. Eller några över huvudtaget. För jag vet inte hur mycket jag i slutändan orkar och klarar av. Samtidigt så inser jag hur bra jag har det med mitt jobb och hur bra det är att jag jobbar heltid. Det gör att jag inte har ork, eller tid, att göra så mycket mer när jag kommer hem. Det är tur att jag är en person som måste få börja varva ner sju, allra senast åtta, för annars skulle jag driva på mig själv alltför mycket.

Att komma hem idag efter en halvdag kändes enormt skönt. Jag var pigg, jag var glad, jag hade en massa energi. Hemma väntade en glad och pigg liten tjej. Och då hon villigt hjälpte till så blev det till att passa på att tvätta några av fönstren (som inte tvättats på säkert ett halvår, minst). Sedan hade tvättberget blivit enormt så jag körde ett par maskiner och E hjälpte mig att hänga upp den rena tvätten ( underbara, duktiga E). Och så plockade jag lite i källaren. Fast det blev inte så mycket då plötsligt gick luften ur mig totalt. Och jag insåg att jag med stor sannolikhet hade överansträngt mig. Ryggen värkte (vilket den i och för sig alltid gör numera men betydligt mer för tillfället). Magen spände och jag hade sammandragningar. Och jag blev så enormt trött så att jag höll på att somna sittandes. Och så fick jag några smärtsamma förvärkar. Det var för mig att bara inse att saker och ting inte är som det brukar. Och jag börjar inse att slutet av den här graviditeten riskerar att bli tuffare än den med E. Den med E var tuffare i början, men denna kan nog bli tuff i slutet. Det är lite mer än tre månader kvar och jag mår redan så här…. Nu när jag ligger i sängen, med ögon som nästan går i kors av trötthet känner jag även att foglossning har så sakteliga börjar göra sig påmind. Foglossning kan inte massage göra så mycket åt, men jag hoppas på mirakel på fredag när jag har 45 minuter gravidmassage inbokat. Jag hoppas att åtminstone en del av ryggvärken släpper med massagen. Lindras den så kommer jag absolut satsa på det framöver. Det är det värt! Och jag måste nog prioritera det om jag ska klara av att hantera det här. Ärligt talat så är jag orolig för vad framtiden för med sig…

Men trots allt negativt jag känner och beklagar mig över så inser jag ändå hur bra jag har det! Jag har en underbar man och den underbaraste av barn, jag har ett så enormt efterlängtat barn till som är på väg. Jag har ett bra jobb med en fantastiskt bra chef, ja, den bästa jag någonsin haft(!), och jag har en bra inkomst. Jag och min familj har ett bra hus vi trivs. Ed och känner oss hemma i, och hushållets ekonomi är förvånansvärt bra. Vi är friska (utom smärre krämpor som magsjukor och graviditetskrämpor). Vi har det så sjuhelsikes bra! Och det är jag tacksam för. Enormt tacksam!

Små barn roar sig lätt

Efter en halvdag på jobbet var det dags för skiftbyte hemma med den karantänsatta dottern som fått stanna hemma från förskolan pga kräksjukan som var i fredags/lördags. Barnet var upptagen med att kolla på Disney Junior så då passade den ömma modern på att fota den växande magen i olika format. 🙂

20140310-130309.jpg
Magen i normal avslappnad format så som jag ser den själv

20140310-130402.jpg
Magen så indragen som den bara kan vara tagen från samma vinkel som föregående bild

20140310-130455.jpg
Slutligen en bild på samma mage, samma vinkel men tagen när jag lutar mig bakåt. Se så spetsig den blev 😀

Och lägg märke till att jag inte kan se mina fötter längre…

Uttråkad? Yes!

Den som spar…

Idag har jag ägnat en del av dagen till att hjälpa en vän med matte och en del av dagen till städning och rensning. Bland annat så gick jag igenom mitt förråd av väskor och städade ur dom och samtidigt så passade jag på att rensa bort några väskor. Några var så slitna och fula att de hamnade i soporna, några fick hänga kvar i hallen, några hamnade i källaren för att kunna plockas fram när jag vill variera mig lite och ett gäng hamnade i lådan som ska till loppis. Frågan är bara om jag bara ska lämna in dom till vår second hand vars överskott går till olika välgörande ändamål, eller om jag ska spara och på sikt själv ha ett bord på loppis och sälja väskorna och allt annat jag vill bli av med och som är i för bra kondition för att kastas. Det tål att funderas på…

Städningen känns nu rejält i ryggen. Jag hann inte heller bli klar på grund av kombination känningarna i ryggen och sammandragningarna jag fick i slutet. Jag måste ju lyssna på kroppen…

Något som jag verkligen har svårt att acceptera är att jag inte orkar med allt det jag är van att orka med. Jag behöver vila mycket på helgerna och jag klarar inte av att göra saker som jag gjort i vanliga fall, utan att känna av kroppen. Missförstå mig nu rätt, jag vill för allt i världen inte vara utan Lilla Stjärnan! Och jag vill för allt i världen inte att Lilla Stjärnan kommer för tidigt! Men likväl så vill jag få tillbaka min kropp och min energi. Jag har ingen fotomodellsnygg kropp, men den brukar vara helt funktionsduglig. Och jag har på ”gamla dagar” allt mer accepterat den. Visst, ville jag lägga ner timmar varje dag på träning och gå på dieter skulle den ha en liten möjlighet att bli exakt så som min drömkropp skulle se ut, men jag tycker inte att det är värt det. Jag prioriterar istället min familj och den tid jag har med dom, men även den lilla tid som finns över, försöka få huset att se ut så som jag vill att den ska se ut. Det som är svårt nu är som sagt var att acceptera att saker är annorlunda nu. Och att det är tre långa månader kvar. Eller tre och en halv. I längsta laget blir det väl fyra. Och det är långt bort. Väldigt långt bort, känns det som nu…

Tävling

För 4 år sedan hade jag min första dag som föräldraledig. Bebis var beräknad till den 23 mars och jag hade en något inplanerat varje dag den veckan. Jag oroade mig dock för veckan därpå då jag inte hade något på min agenda och jag avskyr verkligen att gå omkring och vänta och inte riktigt lyckas sysselsätta mig pga just väntan. Det jag inte visste då var att jag bara en vecka senare skulle ligga på förlossningen för att den 16 mars resultera i en liten tjej.

Så, till tävlingen i denna blogg. En fråga:

Vilken tid kom den lilla, söta, underbara lilla tjej med två tänder och en massa hår till världen?

Och just det: senaste dag för svar är den 16 mars antingen som kommentar eller i mail till maraminasvarld@gmail.com

Vinsten? Ett presentkort till en av landets blomaffärer!

Vecka 25

Och veckans uppdatering från www.1177.se

Barnet
Fostret är ungefär 33 centimeter och väger runt 700 gram. Det kan knyta sina händer och även få tag på sina fötter. Näsborrarna börjar öppna sig.

Fostrets känsel utvecklas och det reagerar på beröring, till exempel från en tvilling. Det har en egen rytm i magen när det sover eller är vaket och liknar alltmer ett nyfött barn i kroppens proportioner.

Fostret kan känna igen din röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Många foster rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.

Mamma
Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage.

Från och med nu är det viktigt att känna fosterrörelser varje dag och att du lär känna ditt barns dygnsrytm. Var extra observant om du tycker att barnet rör sig mer sällan än vanligt. Oftast brukar man rätt snart känna barnet röra sig som vanligt men om du fortsätter känna att rörelserna är mindre än vanligt ska du kontakta din barnmorska eller förlossningsavdelningen.

Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Många gravida börjar även få kramp i benen vid den här tiden. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan fungera som en utlösande faktor för kramp i benen. Läs mer om vanliga graviditetsbesvär.

Pappa/partner
Kanske kan du nu höra fostrets hjärtljud utanpå magen genom att lägga örat mot magen. Det kan ta lite tid att hitta rätt plats på magen och vinkel på örat, men det går efter ett tag. Fostrets hjärtljud är avsevärt snabbare än kvinnans, men desto svagare och kan blandas ihop med kurr från mage och tarmar. Det kan vara lättare att höra om man sätter en tom toalettrulle mot magen.

Nu brukar det vara dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan. Besöken äger vanligtvis rum under arbetstid och du har kanske svårt att motivera för dig själv och kolleger att ta ledigt från jobbet vid varje besök. Men tveka inte att prioritera åtminstone några besök – då blir din delaktighet i graviditeten naturlig. Fyra öron hör bättre än två. Vi hör olika saker och ställer olika frågor. Väl hemma kan ni prata om vad barnmorskan sa och inte sa.

Hos barnmorskan/kontroller
Mycket har hänt sedan första besöket hos barnmorskan. Vid besöket som brukar ske ungefär den här tiden får du en chans att prata igenom ultraljudet och hur du mår för övrigt. Barnmorskan kontrollerar hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäts avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen. Barnmorskan kontrollerar också din vikt, ditt blodtryck, blodvärde och blodsocker, och ibland tas ett extra urinprov.

Fostrets hjärtljud avlyssnas med tratt eller Dopton, en ultraljudsförstärkare. Under detta besök får du vanligtvis ett moderskapsintyg, ett bevis på att du är gravid, att skicka till Försäkringskassan. Om du har ett fysiskt tungt arbete kan du hos Försäkringskassan ansöka om graviditetspenning. Fråga din barnmorska eller gå in på Försäkringskassans hemsida för mer information.

Om din blodgrupp är Rh-negativ kan du behöva ta nya blodprover ytterligare en eller två gånger under graviditeten för att upptäcka eventuell immunisering. Rutinerna kan skilja sig åt mellan olika landsting.

Föräldragrupper
Någon gång efter den här graviditetsveckan startar vanligtvis föräldrakurserna. De flesta barnmorskemottagningar erbjuder idag föräldrakurser i grupp. Kurserna kan vara lite olika beroende på vilken barnmorskemottagning man går på. Ni kan träffas i mindre eller större grupper, en eller flera gånger. Under träffarna brukar man ha en förlossningsförberedande del men även prata om exempelvis graviditeten, amning, föräldraskap och relationer. Det brukar vara deltagarnas frågor och önskemål som formar innehållet i träffarna.

Och hur jag mår? Det känns som en evighet kvar tills det är dags. Det känns redan periodvis tungt och jag känner mig emellanåt som en strandad sjöhäst. Tröttheten i rygg och ben är jobbig, jag orkar inte stå upp någon längre stund. Hamnar jag i kö i affären så måste jag ofta sätta mig ner på huk efter en stund, alternativt om jag har kundvagn måste jag hänga på den… Illamåendet och kräkningarna är fortfarande kvar men inte så ofta längre. Jag kräks kanske runt 4-6 ggr/vecka vilket är en enorm lättnad!