Fruntimmer

Ibland blir jag bara så trött på kvinnor/tjejer i allmänhet, och vårt typiskt ”kvinnliga” sätt…

På mitt jobb så jobbar jag rätt tätt med fyra andra kvinnor/tjejer. Vi kan kalla dom för Eva, Annika, Hanna och Malin. Hanna och Malin har rätt likadana roll på företaget, fast inom sina egna områden och samma sak är det med Eva och Annika. Var jag är i det hela spelar ingen roll, anser jag, då vi alla ska jobba mer eller mindre mot samma mål och vi i grund och botten jobbar med samma sak (beroende på hur man gör gränsdragningar). Härom dagen så satt jag med Hanna i ett möte och bland annat diskuterade våra respektive förväntningar på varandra, men framför allt hur vi såg på vårt arbetsområden och hur vi tyckte att man skulle jobba med den. Då berättade hon hur osäker hon kände sig med främst Annika men även Eva, och hur jobbigt hon kände det var att jobba med dem. Särskilt med Annika, sa hon att hon kände att hon blev negativt mottagen och att det kändes som om Annika reste taggarna så snart Hanna klev in i rummet. Hon hade funderat på att ta upp det personligen med Annika, men det är ju inte det lättaste att ta upp en sådan sak. Jag uppmuntrade Hanna till att ändå göra det, det finns ju inget att förlora på det.

Idag satt jag i möte med Annika och Eva när de började prata om hur jobbigt det var att jobba med framförallt Hanna, men i viss mån även Malin. Till slut så kunde jag inte vara tyst längre utan frågade Annika om hon hade tagit upp det med Hanna. Det hade hon inte, men däremot så funderade hon på att gå till Hannas chef och klaga. Jag försökte få henne att förstå varför det bästa vore om hon i alla fall började prata med Hanna själv, men det var visst svårt att ta till sig. Tyvärr vet jag inte om jag lyckades nå fram över huvudtaget…

Och där kunde jag inte göra annat än att sucka över oss fruntimmer som inte kan köra raka puckar utan måste ta till skitsnack och dessutom krångla till allting. Varför är det så?

Jag måste säga att dessa tjejer/kvinnor är mycket viljestarka personer, och mycket kompetenta. Jag ser var och ens kvalifikationer och kunskaper och ser potentialen hos dom. Men jag har även sett att just för att de är så viljestarka, ambitiösa och kunniga så är de inte alltid så lätta ha att göra med. Tvärtom. Och jag är fullständigt medveten om att jag kommer att hamna i rejäla duster med dom, och jag har vid några tillfällen redan stött på deras drivande sätt och känt hur jobbig den kan vara att hantera om de sätter den sidan till. Just därför känner jag att Hanna är på rätt spår, man bör prata MED varandra istället för OM varandra. Genom att prata med varandra kan man få ett fungerande samarbete, genom att prata om varandra sumpar man varje möjlighet till ett fungerande samarbete

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s