ÅH! Nej!

Jag har råkat halshugga min skyddsängel!!!

20131130-185531.jpg

Annonser

Mirakel sömn

Jag kan inte minnas när jag senast sov så gott som jag gjort inatt. Jag minns inte ens om jag har varit uppe och kissat, vilket det annars brukar bli någon eller några gånger per natt. E har också sovit lugnt så det bidrar ju också till att jag känner mig mer utvilad just nu. Det är bara ögonen som inte riktigt är med mig utan fylls lätt med tårar

Just nu sitter vi i bilen på väg till mamma som vi ska hälsa på över dagen. Jag har försökt planera dagen så att vi är där när jag mår som bäst, förutsatt att jag får något att äta regelbundet. Vi har nämligen inte sagt något än och vill inte heller göra det förrän efter KUB:en. Jag har en vision av att berätta det genom att göra en film med iMovie där det är bilder och filmsnuttar från året, och så i slutet en önskan om god jul och gott nytt år från familjen och så bilder på oss och en bild från KUB-ultraljudet på Stjärnan 🙂

Dammar som brister

Just nu vill jag bara släppa loss tårarna och bara fulgråta en stund. Mannen har varit borta varenda kväll/eftermiddag den här veckan och jag har själv fått tas med en treåring som är i en mycket jobbig period just nu med mycket gap och skrik, och ”vill inte” och ”jag är tjött”, ”jag kan inte” och dessutom ”AJ!!!” bara man tittar åt hennes håll. Och jag lovar, jag skulle aldrig skada henne medvetet men som sagt var, hon klagar och bråkar och gnäller om allt! Och jag försöker göra det bästa av situationen utan att låta henne ta befälet, för vi vill ju inte att hon ska lära sig att hon får som hon vill bara hon bråkar tillräckligt mycket. Ingenting är bra. Och där står jag. Mår illa. Är trött. Och känner hur tålamodet är på bristningsgränsen. Känner mig som värsta sämsta mamman. Ingen ork finns till annat än att klara av det hela. Och så kan jag inte låta bli att avundas alla de som väntar på sitt första, och hur bra de har det. Eller de som över huvudtaget har lätta graviditeter. Här måste jag tillägga att det är inte så att jag missunnar dom det, nej då! Jag är enbart avundsjuk på dom och deras mående!

Ja, jag visste vad jag gav mig in på. Jag visste att det stundvis kan bli jobbigt med att vara gravid och ha barn sedan innan, men även om jag visste det, även om jag har gett mig in i detta med öppna ögon så blir det hela inte lättare att hantera eller acceptera. Det är helt enkelt för jobbigt. Urjobbigt, milt sagt. Och med de tankarna kommer än en gång tankarna på att jag kanske egentligen inte är menad att ha/få barn. Att min kropp inte är gjord för graviditeter. Och att det även är därför det där plusset var så svår att få. För ser man på saken så, så är det ju vad man skulle kunna tolka min kropps reaktioner vid de olika faserna. Svårt för att bli gravid. Må som jag gör när jag väl är gravid. Inte kunna amma mitt barn/lyckas få mjölken att räcka till när bebisen väl hade kommit ut trots allt jag försökte med och…

Så nu ska jag ta och gå och lägga mig. Men innan jag kryper till kojs så vill jag bara lämna min negativa gnäll, ta en sista kräkning och hoppas att jag nu får sova en hel natt. Och så vill jag lämna en önskan till Tomten om han läser här:

En veckas sol och behaglig värme, med lugn och ro och avkoppling för oss alla

Att berätta och att vara förälder

Idag knallade jag in till min chef och berättade att jag är gravid. Han verkade bli uppriktigt glad för min skull, och det kändes bra! Nu vet jag inte riktigt när/hur jag ska berätta för andra som jag jobbar med. Det får väl bli allt eftersom som det känns att det behövs/känns lägligt.

Idag gick jag in i vecka 11. Tänk att det nu redan är 9 veckor sedan plocket! Och vad mycket det är som har hänt sedan dess!

20131129-102744.jpg

Morgonen idag börjades i alla fall med utvecklingssamtal på dagis. Det var mest en bekräftelse på det vi visste sedan tidigare. E har sitt ”järn-gäng” som hon mest leker med. Händer det något, är någon dum eller så, så går hon till personalen och berättar det. Hon är rätt tyst av sig och kan vara försynt, men samtidigt så kan hon också säga ifrån. Allt fungerade bara bra. Och som den stolte mamman jag är så måste jag också berätta att personalen tyckte att hon hade kommit väldigt långt i sin utveckling både språkligt och motoriskt och att hon hade ett väldigt bra ordförråd. Sedan var de även imponerade av de kunskaper hon besatt. Hon är väldigt vetgirig och vill gärna veta hur saker fungerar, hur saker ser ut inuti och varför saker är som de är, vad saker heter och vi försöker stilla hennes nyfikenhet bäst vi kan. Och tydligen gör vi det på ett bra sätt med tanke på att till och med förskolepersonalen är imponerade!

Jag känner igen detta från vad mina systrar har berättat om mina syskonbarn och deras utveckling. Tyvärr så har mina syskonbarns nyfikenhet stillat sig med åren något, men vi ska verkligen försöka uppmuntra E i att fortsätta vara nyfiken och att fråga. Jag vet inte riktigt, men min bild av syskonbarnen har varit att de inte känt sig tillräckligt utmanade när de börjat skolan, och att den uteblivna utmaningen har stillat deras nyfikenhet. Därför så har jag bestämt mig för att försöka finnas där för henne och försöka fortsätta ge henne utmaningar, men det utan att pressa henne alltför hårt. Det där är nog en balansgång och jag kommer nog få mycket användning för den pedagogiska erfarenhet jag fick de år som jag jobbade som lärare, men även för mina kunskaper och mitt sätt att tänka på, ingenjör som jag ändå är i grund och botten

Nu får det räcka!

Med bärandet för mig och för idag!

Efter jobbet och efter att ha hämtat E från dagis så åkte hon och jag till Ikea för att köpa de återstående skåpen till badrummet. Övrig inredning i badrummet är lite ”finare” märken, men då vi tyckte att det var lite dåligt med förvaring så kom vi fram till att vi behövde fler skåp. Först kollade vi på högskåp av samma märke/serie som det skåp vi ska ha vid handfatet. Ganska snart enades vi om att den dels var rätt tråkig, dels sanslöst dyr, dels så kändes det inte rätt med djupet då vi inte kunde komma fram till någon logisk placering för den i det lilla badrummet. Då kom jag på att det finns ju tunna skåp, ca 14 cm i djup som man kan köpa och ha bredvid spegeln. Vi hittade några på Ikea som vi gillade, och just för att det är lögn att matcha i färg och struktur skåp av olika märken så valde vi ett helt annat material än det befintliga skåpet. Dessa skåp är bara 96 cm höga, men placerar man två ovanpå varandra så blir det ju som ett tunt högskåp! Jag tror att det kommer att bli jättebra!

När vi kom hem så hade hantverkarna lämnat ett meddelande.

20131128-214507.jpg

Då A är på julbord med jobbet idag, så fick jag helt enkelt börja bära. För den som inte vet om det så kan jag berätta att dessa plattor väger bly! Men jag bar ut samtliga plattor från källaren och ut i hallen, och så bar jag även upp 10 och 1/2 låda av sammanlagt 16 och 1/2 lådor. Sedan orkade jag inte mer då illamåendet kommer som sagt var som ett brev på posten om jag anstränger mig och bestämde mig därför för att A helt enkelt skulle få bära upp resten när han kommer hem!

20131128-215016.jpg
Några av lådorna med plattor som jag bar upp

Nu kommer det verkligen bli spännande att se hur slutresultatet blir. Blir det som vi tänkt oss eller blir det katastrof? Det återstår att se. Men jag får ge mig till tåls vad det gäller slutresultatet. Nu får jag fokusera på att gå och lägga mig och hoppas att byggfläkten inte kommer att störa alltför mycket min nattsömn…

Datum framöver

Det är trevligt när man kan skriva in i kalendern saker som man ser fram emot. Först så är det första ”riktiga” besöket på mödravården på tisdag.

Nästa datum jag ser fram emot är den 13 december då vi ska ner till Köpenhamn.

16 december är det dags för KUB-ultraljud och resultat från den samma. Förhoppningsvis blir det ett positivt svar därifrån.

Den 21 december, alternativt 22 åker vi till Värmland för att fira jul.

3 januari blir det övernattning på Falkenbergs strandbad, bara jag, A, lite spa och god mat.

Så nu har jag lite roliga saker att se fram emot! Kul!

Grannar emellan

Vi bor i ett helt vanligt villaområde med allt vad det innebär med grannar som syns och hörs, grannsämja osv. Vi har alltid försökt ta hänsyn till grannarna och försökt låta bli att störa alltför mycket såväl tidiga morgnar som sena kvällar. Vi sätter inte igång gräsklipparen innan klockan 10 på veckorna och 10-11 på helgerna. När vi målade om huset och bytte delar av panelen så höll vi samma tider. Och vi slutar alltid med vårt arbete med högt låtande maskiner/arbete (gräsklippare, röjsåg, vedkap, snickeriarbeten, you name it) senast runt 19. För oss är det en självklarhet. Men frågan är om det är för andra?

För någon månad sedan traskade jag ut vid 2-3 på natten och frågade grannen om hur länge de skulle fortsätta hålla på och köra grävmaskin. De var nästan klara så de gjorde det färdigt och först efter det fick vi lugn och ro för att kunna sova. Nästa morgon kom grannen och var enormt skamsen och bad om ursäkt. Jag vet inte om det var att han själv hade insett problemet eller om det var så att frugan hade sköljt ut honom när hon hade fått veta att jag hade varit och uppmärksammat om att det var väldigt störande.

Ikväll har grannen bredvid denne granne hållt på och kört grävmaskin. Nu, för en kvart sedan blev de klara och lastade på maskinen på lastbilsflaket och körde iväg. Frågan nu är, vad kan anses vara ok tid att väsnas och låta en massa? Är det någon skillnad på vardagar och helger?

Själv så håller jag fast vid de tider som vi själva kör efter. Visst, när granntomten byggdes tyckte jag att det var helt ok att de började köra vid 7, och i allmänhet kan jag nog tycka att 7 är en ok tid. Och att man slutar vid 19, allra senast 20. På vardagarna, vill säga. På helgerna är det 10 och 19 som gäller för maskiner. För hammarslagen kan man hålla på några timmar till. Och fester är ok, bara de inte blir FÖR högljudda och tror man att det kam bli högljutt så förvarnar man grannarna. Och festerna håller man självklart i så fall till helgerna. Just när de byggde huset så var vi förberedda på vad som komma skulle. Men dessa två incidenter med grävmaskiner tycker jag inte är lika ok. Det skulle ju vara betydligt bättre om man i så fall förvarnar grannarna innan jobbet sätts igång, om man nu nödvändigtvis måste hålla på sent, alternativt om jobbet drog ut på tiden pga komplikationer i arbetet, knackade på hos grannarna och berättade om situationen och frågade om det var ok att man fortsatte någon timme till. DÅ skulle det kunna vara ok att väsnas så. Absolut inte annars. Frågan nu är egentligen, tar jag/vi för mycket hänsyn till grannarna? Kan vi kanske börja med att i vår/sommar köra igång med gräsklipparen så snart daggen var borta, alternativt senare på kvällen, kanske runt 19-20? Gräsklippningen hos oss tar runt 1,5-2 timmar kan tilläggas.

Hipp hurra

För ”Solrosen” som nu äntligen fått sin efterlängtade lilla bebis! En liten tösabit som tydligen velade in i det sista. Solrosen, om du läser detta, hoppas vi kommer att hålla kontakten även framöver, det vore spännande att få följa er och den lilla damen och även få se om hon fortsätter med att vara velig även framöver 😉 Stor grattiskram till dig och din man! Och grattis till den lilla tjejen som fått komma till en familj där hon är så enormt efterlängtad!

Det är tomt

Just nu sitter jag i vårt ”öppna landskap”, alldeles ensam och känner mig rastlös. Det är ju så jobbigt att sitta helt själv i ett stort rum. Det är tyst. Det är öde. Mina kolleger är på möten och på utbildning och själv är jag. Inte känns det heller mindre ensamt när lokalen är som den är (för tillfället). I den lokal där jag har mitt jobbskrivbord har min grupp precis flyttat in i. Rummet vi delar (6 personer), är för tillfället alldeles för stort, som det ser ut nu, vilket alla besökare är snabba att påpeka.

20131126-124229.jpg

Men riktigt så illa (eller bra, hur man nu väljer att se det som), är det inte. En till fast arbetsplats ska placeras på det område som man kan se på fotot. Plus fyra sk ”praktikantplatser”. Och så behövs det ett tystrum till plus så ska vi ha en soffgrupp. Det är bara att inse, det kommer att bli trångt.

Bättring

Efter några djävulska dagar, och nätter, har jag nu haft en lite bättre natt. Men det hela får mig verkligen att minnas varför jag ett antal gånger grät hjärtskärande och bad honom att han aldrig skulle be mig om att utsätta mig för detta igen, och att om jag kom med förslaget att vi skulle skaffa fler barn, så skulle han försöka få ner mig på jorden igen. Visst, jag minns att jag mådde illa och kräktes en massa med E, men jag mindes inte HUR dåligt jag mådde… Nu minns jag

Grymt

Just nu vill jag bara rasa ihop i en blöt liten hög och bara släppa tårarna fria. Jag mår så grymt illa och har gjort det nu ett tag och jag vet inte vart jag ska ta vägen. I natt var det inte bara mitt tidigare illamående som väckte mig utan en djävulsk sådan som fick mig springa till toaletten för att kräkas. Trots ökad dos Lergigan så sitter illamåendet i och har så gjort hela dagen. Och det är flera gånger under dagen som jag varit på väg till toan för att kräkas, men jag har lyckats hålla mig. Dock så klökade jag hela vägen till bilen när jag slutade för dagen. Och hemma så kan ni ju gissa vad jag gjorde när jag äntligen kunde slappna av… Jag orkar inte må så här! Jag VET att jag ska vara glad och tacksam över Lilla Stjärnan, och det ÄR jag, men att må så här…

Jag var i kontakt med min barnmorska idag och det hon kunde föreslå var sjukskrivning. Men jag vill ju inte vara sjukskriven! Jag har ju precis börjat på nya jobbet! Och hemma kan jag ju ändå inte vara på dagarna och slappna av då hantverkarna håller på med vårt badrum! Så hur jag vänder och vrider så är det bara att bita ihop och hoppas på snar vändning.

Jag vet att det finns dom som har fått hjälp av akupunktur, men som jag har förstått det som så krävs det dagliga behandlingar, om inte till och med i vissa fall flera behandlingar per dag! Och den tiden finns ju inte. Om inte jag sjukskriver mig, vill säga…

Jag önskar

Snälla rara Tomten! Min önskelista gör i år är inte lång, men jag vet att det är inte helt enkla saker som jag önskar mig. Men det som står i min önskelista, utan någon inbördes ordning är:

– Slippa halsbränna och illamående (och ändå få fortsätta vara gravid) alternativt att de närmaste månaderna går fort
– Att E börjar sova lugnt HELA nätterna
– En resa till värmen
– En häck till trädgården
– Och så hjälp att hitta en ny bil. Den ska vara ny, köpe- eller leasingbil beroende på olika saker, men ny ska den vara. Den ska vara miljöbilsklassad. Den ska vara säker. Och jag vill inte bli utfattig av den men den ska ändå vara av bra kvalitet. Och den ska självklart passa en tvåbarnsfamilj!

Helgen som varit

Helgen som nu börjar lida mot sitt slut har i det stora hela varit en bra sådan. Bortser man från det djävulska illamåendet har den varit väldigt bra och harmonisk.

Gårdagen ägnades åt besök på second hand och därefter Jul på Liseberg. E var alldeles till sig av alla ljus i träden och av alla julsaker. Tyvärr var vi där ganska sent så för att E inte skulle komma i säng alltför sent så fick det bli ett kort besök. Men vi har ju årskort så det bli fler besök innan de stänger för säsongen!

Idag så ägnades förmiddagen till att vara ute. Jag och A klippte buskar (sent, men det brukar det alltid bli för oss samtliga buskar har överlevt vår sena beskärning i alla de fem år som vi bott i huset) medan E traskade runt med några gosedjur i dockvagnen. Och så gungade hon med gosedjuren.

Lunchen fick bli den hemmagjorda pizza som ingick i veckans matkasse. Tyvärr tyckte varken jag eller E att den var någon höjdare, men den gick ner i alla fall. Och jag och E hade kul när vi gjorde den!

Jag och E lekte ett tag medan A åkte iväg och köpte en batch lego som han fyndat på Blocket, och medan han bytte däck på min bil. Redig man jag har som byter däck åt mig! 🙂

Sedan var det dags för min älskade man och dotter att åka till simningen. Under tiden åkte jag iväg gör att handla mat. Men då jag passade på att justera trycket i de nybytta däcken och även tvätta bilen (maratonlånga köer till både) så kom jag hem först långt efter dom. Men nu är i alla fall min bil klar gör vintern!

En del av dagen och kvällen har jag ägnat åt att rita upp en skiss åt hantverkarna över badrummet och hur vi vill ha det. Något liknande det här ska det bli:

20131124-215909.jpg

Jag vet att duschdörrarna ser konstiga ut, men det är lite speciella och fungerar att montera lite speciellt, som tex i vårt fall, vid ett fönster. Dörrarna heter Skagen U Classic och kommer från företaget Macro. Det är en himla bra lösning just i små, trånga badrum som vårt!

20131124-221328.jpg

20131124-221341.jpg

Måtten på rummet är ca 1,65×2,5 m så det är ju inte så där jättestort. Men vi har ju vår ”spa-avdelning” nere också, den är väl typ 3 gånger så stor 🙂 . Där har vi den dusch vi tänker använda främst, bubbelkar och bastu.

När man ser på ritningen jag gjort så ser det ut att bli rätt mycket plats över. Men ser man till måtten och hur stort rummet är så blir det inte så mycket utrymme över. Särskilt inte som vi hade tänkt pressa in skötbordet in där också. Den ska stå i bortre hörnet, mellan handfat och dusch. Och duschdörrarna kommer i vanliga fall vara ihopfällda så den tar inte så stor plats som den ser ut att ta på ritningen. Skötbordet vi har är en som är kombinerad skötbord och badbalja. Himla praktisk just om man har det lite trångt!

Nu lider som sagt var helgen mot sitt slut och jag måste börja fundera på att gå till sängs. Håll tummarna för att halsbränna och illamåendet inte ska påverka min sömn inatt! Och att E sover lugnt i din säng, hela natten!

En reflektion

Egentligen har jag flera om lite olika saker, men just nu mår jag så rysligt illa och vill snabbt somna ifrån illamåendet innan jag kräks igen så jag tar en snabb reflektion. Som jag tidigare skrev så gick jag in i vecka 10 nu. Det betyder ju att jag har gått 1/4 av graviditeten! 25%! Wow! Genast kändes det bättre! Jag ska nog klara av detta. Även om det är stor risk att jag har mer än 3/4 av min illamåendetid kvar.

Slutet av juni känns enormt långt bort. Väldigt långt. 30 veckor likaså. Men tanken att 25% är avklarat, då känns det genast inte så långt bort! Fast jag har mått betydligt sämre de senaste två dagarna. De två senaste nätterna har illamåendet tom stört min sömn. Flera gånger har jag vaknat av illamåendet. Jag har tom gått upp för att spy, men vid toadörren vänt igen för att det har lättat lite. Snälla, kan inte någon bara vrida fram tiden? Just nu känns den där frågan som barnmorskan ställde i onsdags väldigt relevant. Fortsätter det här så kommer jag troligtvis inte orka fortsätta köra på utan då måste jag troligtvis dra ner på arbetstiden. Plötsligt känns inte en sjukskrivning så främmande, även om den känns relativt långt bort. I onsdags kändes det inte alls aktuellt, nu har det ändrats en aning. Blir det värre, ja, då… Som tur är så är det helg nu och jag hoppas kunna få vila upp mig.

Vecka 10

Text direkt kopierad från http://www.1177.se
Från den här veckan kallas embryot för foster. Nu finns de flesta av kroppens organ. I fortsättningen måste de både växa till och börja fungera.

v.10
Nervcellerna utvecklas nu intensivt. Fostret är ungefär tre centimeter långt och väger runt fem gram. Huvudet är mycket stort, lika stort som resten av kroppen. Fostret har fått hand- och fotleder. På fingrarna har små naglar börjat formas, och även runda fingertoppar.

Ögonen och näsan syns tydligt. Tidigare låg ögonen långt ut på sidorna av huvudet, men nu är de nästan på rätt plats. Ytterörats form har bildats genom att de små knopparna på sidorna växt samman.

Runt vecka 10 brukar man skriva in sig på mödravårdscentralen, MVC. Dit går man sedan regelbundet för att kontrollera att man själv och fostret mår bra.

20131122-092852.jpg

20131122-092924.jpg

Bilderna är från appen Gravid app/Gravidkalendern

Igår var det inskrivning på MVC. Om två veckor ska jag dit igen för provtagning. I februari är min nästa tid. Då har kub och RUL varit. Både blir på Östra. Man kan även göra det hos dom, men då måste man betala för det och vi ser ingen anledning till att lägga ut dom pengarna. Mötet igår var bra. Jag fick egentligen inget direkt intryck av barnmorskan då mötet ändå var så kort. Men det blir säkert bra.

Dagen idag har varit jobbig. Dels har jag varit enormt trött, dels så har illamåendet inte varit att leka med. Jag glömde ta tabletten imorse och självklart glömde jag även tabletterna hemma. Inte konstigt då kanske att jag har mått illa. När jag kom hem tog jag en tablett, men den hann nog inte ge alltför mycket verkan innan den kom upp igen. Sedan vågade jag inte ta fler tabletter ifall jag ändå hade tagit upp en del av den tidigare.

Hittills har det känts ok att inte säga något om min graviditet på jobbet, men idag när jag har mått som jag gjort… Idag har det även känts lite lockande att tacka ja till barnmorskans erbjudande om sjukskrivning pga illamående och kräkningar. Men samtidigt så tycker jag ju att det vore dumt. Dels att jag är så ny, dels att jag skulle må precis lika illa hemma, dels så kan det ju mycket väl fortsätta så här ända fram tills Stjärnan kommer ut. Men framförallt, jag vill ju jobba!

Dille

En del skulle nog påstå att det handlar om cravings, jag menar att det snarare är dille som det handlar om. Har du inte smakat dessa och tycker om saltlakrits, TESTA!

20131121-153812.jpg

Själv skulle jag kunna äta påsar av dom! Bara för det köper jag bara en åt gången. För de tar slut snabbt…. Tur att jag inte handlar varje dag!

Rörelse

Det är rätt lustigt hur tankarna går ibland. Mina tarmar har nu en stund hållt på och ”jobbat”, vilket har känts som en liten, liten fladder i en mycket begränsad del av magen. Genast flög tankarna till Stjärnan. Men till och med jag fattar ju att det än så länge är alldeles för tidigt för att känna av Stjärnan. Kanske om en månad. Som tidigast.

Bortglömd

Först av allt vill jag tacka för gratulationerna!

Min födelsedag har aldrig någonsin varit av betydelse i min familj, men igår kändes det en aningens snopet när de enda som hörde av sig (förutom A som uppvaktade på morgonen med de fina blommorna, lite lyxiga chokladpraliner och ett löfte om en helg i Köpenhamn) och gratulerade var två före detta kolleger plus två kompisar. Då har jag ändå tre äldre systrar, min mamma och två vuxna syskonbarn som jag alltid brukar gratulera. Så på kvällen, vid niotiden satte jag in en statusuppdatering på Facebook där jag tackade för alla gratulationerna jag fått ”via sms, mail, telefonsamtal och post) och att det var jobbigt att fylla år och bli gammal, så nu skulle jag gå och lägga mig”. Därefter stängde jag av ljudet på telefonen och gjorde som jag hade skrivit att jag skulle göra, jag gick och la mig för att sova. Inom bara några minuter hade både mamma och en av mina systrar försökt ringa mig… Men då sov jag redan 🙂 Det är som sagt var jobbigt att bli gammal, och att börja ett nytt jobb tar ju också på orken! Att jag dessutom är gravid och trött på grund av det är ju fortfarande inte officiellt.

Första dagen

Första dagen på nya jobbet är nu gjord och det känns fantastiskt bra! Planering och struktur känns som en självklarhet för min chef (till skillnad mot min förre…) och han var väl förberedd för min ankomst. Dator var fixad och han hade testat den i förra veckan så att både den och mitt användarkonto fungerade, vilket de gjorde. Då. Dock inte idag. Först efter tredje besöket hos datakillarna fick vi träffa dom (de var upptagna på annat håll)och snabbt konstaterades det att datorn fick lämnas in på service… Bra början… Med mig fick jag en lånedator, så det löste sig ju, även om det tog halva dagen.

Annars så har det fungerat bra idag. Illamåendet har hållt sig borta hela dagen, utom att på eftermiddagen så började det där välbekanta suget i magen komma. Suget som jag känner igen så enormt väl. Suget som oroar då det kommer före illamåendet. Så när jag kom hem tog jag mig ett par mackor. Det hjälpte inte mot suget, däremot så blev jag enormt mätt. Men kanske har det haft en viss verkan då jag, peppar peppar, fortfarande inte har blivit illamående. Jag hoppas att jag också slipper det!

Just det där med illamåendet är rätt intressant. Jag är superrädd för den, den och kräkningarna, samtidigt så blir jag orolig om jag inte har känt den på ett tag. Eller om jag inte har kräkts på en dag. I lördags kräktes jag inte alls och då blev jag lite orolig. Men så i går eftermiddag tog jag igen det med besked. Idag har jag inte heller kräkts, och jag har inte heller känt av så mycket av illamåendet. Genast kommer tanken på att det är något fel på Stjärnan. Samtidigt som jag ändå på något vis tror att allt är bra och känner mig lugn och trygg i det. Att den här graviditeten helt enkelt är helt annorlunda jämfört med graviditeten med E.

Hur man nu kan vara både orolig och lugn och trygg över samma sak samtidigt… Det vet inte jag. Men så är det i alla fall

Att förstå

Konstigt. Jag känner inget speciellt just nu. Ingen oro, ingen nervositet, ingenting inför morgondagen. Då jag ska börja mitt nya jobb. Egentligen vet jag ingenting, men jag känner mig lugn. Kolugn. Undrar om jag egentligen har fattat innebörden av orden:

”I fredags slutade jag mitt gamla jobb. Imorgon börjar jag på mitt nya. Och jag är gravid. Och de vet inget.”

Jag vet inte ens när jag kommer att berätta om det. Har inte tänkt så långt.

En känsla

Några gånger i mitt liv har jag fått en känsla. En känsla av något stort och specifikt. Något som jag inte borde veta, men känslan är stark, jag kan inte skjuta ifrån mig den. Känslan har ingen grund, men den tar över min kropp, min sinnesstämning, mina tankar. Den är så stark, så genomträngande och jag kan verkligen inte skjuta ifrån mig den. Jag försöker skylla på inbillning, men känslan ligger och gnager och mal. Den finns där. Ibland har den här känslan varit för något positivt. Men för det allra mesta har det varit något negativt. Alltför många gånger har känslan visat sig vara rätt. Alltför många gånger för att jag ska kunna slå ifrån mig känslan så lätt som jag gjorde de första gångerna som jag ”visste”. Samtidigt försöker jag tänka på de gånger då känslan ändå har haft fel. Vissa saker vill man inte ha föraningar om. Vissa saker vill man möta först när de är ett faktum.

De senaste dagarna har känslan kommit. Den växer sig allt större och starkare och får en allt större grepp om mig. Och den gör mig rädd. Jag vet inte hur jag ska agera. Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag säga något till dom som känslan berör? Nej. Det är ju bara en känsla… Tänk om det just är inbillning? Men tänk om känslan har rätt? Kan jag förlåta mig själv för att inte ha berättat om det? Men samtidigt, det är så skrämmande! Sådant här kan man inte veta? Eller kan man? Jag har ju känt ganska exakt så här med en annan person, och då stämde det tyvärr. Och även den gången ledde det till stor sorg. För många. Precis som det skulle innebära även den här gången om känslan är rätt. Men känslan får inte vara rätt! Det måste vara inbillning!

Skillnaden mellan den där gången då jag kände näst intill exakt så som jag känner nu och nu är att det jag känner är mer detaljerad denna gång. Jag ”vet” mer. Hur nu jag skulle kunna göra det..?

Känslan är så stark, så jag har nu berättat om den för A. Han tror inte på sådana känslor, men han stöttar mig i min oro. Jag hoppas verkligen att känslan är fel! Hur det är med den saken lär jag få veta inom kort. Det brukar inte ta så lång tid från att känslan dyker upp till att den försvinner. Någon gång har känslan försvunnit av sig själv strax innan ”bekräftelsen”, ibland har själva bekräftelsen varit det enda dom kunnat ta bort känslan. Och det oavsett om känslan haft rätt eller fel. Jag har inte riktigt koll på hur lång tid det brukar röra sig om, men jag tror det handlar om runt en vecka. Max två. Så snart borde jag få veta. Veta om känslan är sann eller om det bara är min hjärna som spelar ett spratt. Jag hoppas att den spelar ett spratt! Och jag måste säga att jag är glad för att den person som känslan berör inte känner till denna blogg! Inte för att jag tror att personen ifråga skulle förstå att känslan berör denne, eller hur. Utan just för att om känslan har rätt, att personen inte behöver fråga sig varför jag inte har sagt något…

Utslagen

Här ligger jag än en gång i soffan och känner mig helt utslagen. Men det efter en mysig dag.

Efter 11 timmars sömn (med några kisspauser mitt i, men utan alltför mycket illamående) så vaknade jag utvilad vid sjutiden imorse. Jag gick upp och började plocka och städa i väntan på första kräkningen. En timma senare väckte jag A till frukost och då hade kräkningen fortfarande inte kommit. Jag fick inte i mig mycket till frukost, allt jag försökte med var det tvärstopp på. Vid det här laget ville jag verkligen kräkas! Skulle jag göra det så skulle jag må bättre och jag skulle kunna äta igen. Men icke. Till slut hittade jag ett gammalt wienerbröd som jag kunde få i mig. Eller nåja, kanterna i alla fall. Den söta sylten i mitten var, precis som allt annat som är sött, alldeles för sött och sliskigt.

Sedan följdes det av några timmars städning i bostadsdelen av huset och rensning i källaren. Detta höll vi på med fram till ettiden då svärisarna och E kom för att plocka upp oss för att åka till favorit stället för brunch, Skårs gård, som ligger söder om Kungsbacka. Brunchen var precis lika fräsch och god som alltid, även om jag inte får/kan äta allt nu.

När vi var mätta och belåtna körde vi mot Tjolöholms slott och julmarknaden där det bland annat blev att åka häst och vagn och hälsa på Tomten.

Den mysiga eftermiddagen avslutades hemma hos oss med tårtfika för att fira (i förskott) tisdagens födelsedags-”barn” med presenter.

20131116-200941.jpg

SUCK

Jag borde sova bion jag vill undvika kräkas något mer idag, men jag var tvungen att ventilera lite först.

Tidigare i höst så fick mamma, som är över 70, en liten propp i ena ögat, vilket har gjort att hon ser dåligt. Även det andra ögat har påverkats och ibland ser hon lite bättre men hon ser aldrig helt bra. Trots det har hon envisats med att köra bil de dagar då hon har sett bättre. Jag har försökt få henne att förstå att hon inte ska köra bil över huvudtaget, men hon har inte velat ta till sig det. Idag var hon hos sin ögonläkare. Tack gode Gud så råkade mamma nämna bilkörningen för läkaren för denne reagerade direkt och förbjöd mamma att köra bil. Först nu verkade hon inse innebörden av det hela! Hon har inte velat fatta att olyckor kan hända även under de korta resor som hon har gjort till affären för att handla mat. Men nu verkar slanten äntligen ha trillat ner. Det är ett mirakel att inget redan har hänt!

Lyx

Just nu ligger jag i soffan och funderar på att gå och lägga mig för att sova innan illamåendet, som börjar komma smygandes, har växt sig alltför stark. Samtidigt njuter jag av livet. Och ensamheten. Ibland kan ren lyx vara några timmar för sig själv, och så är det nu. E sover över hos sin farmor och farfar, A är iväg med sina arbetskamrater. Och jag njuter som sagt var.

Direkt efter jobbet åkte jag till videobutiken och hyrde några filmer. Där hade de också min absoluta favoritgodis:

20131115-193039.jpg

Sedan gick jag via pizzerian och köpte med mig en kebabrulle. Jag var lite orolig för vad magen och halsbrännan skulle tycka om det hela, men de verkade bli nöjda för först nu börjar jag känna av halsbrännan. Och jag åt rätt mycket av rullen. Och jag vet att när halsbrännan börjat så kommer även illamåendet och sedan kräkningarna efter ett tag. Tyvärr så hjälper inte den medicin som är ok för gravida att ta mot halsbrännan för mig. Får ta upp det med barnmorskan i nästa vecka när det är inskrivning på mödravården. Kanske kan hon tipsa mig om alternativ.

Skittlesen har jag dock inte vågat testa än. Man vill ju inte utmana ödet FÖR mycket! Dom smakar jag på en annan dag. Men bara vetskapen att jag har en megapåse med dem gör mig glad.

Och just det ja, dessa fick jag på jobbet för att jag slutade. Det var ju snällt med tanke på att jag bara varit där i tre månader!

20131115-193844.jpg

Sjukbesök

Jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera här. Jag höll på att säga att det beror på att det inte händer något i mitt liv, men det gör det ju. Det är nog snarare så att energin och orken går till just livet utanför datorns och internets värld.

Idag när jag kom till förskolan för att hämta E så undrade hon om vi inte kunde åka någonstans. Själv var jag trött och illamående, men hade ändå planerat att senare under kvällen åka och hälsa på söta J som ligger opererad på sjukhuset här i stan, och med jättelångt hem till sin man och övriga familj och vänner. E och J har aldrig träffats men jag frågade ändå E om hon ville åka till sjukhuset och hälsa på ”mammas kompis”. Det ville hon! Så sjuklingen fick lite besök av en blyg treåring och hennes mamma.

På vägen hem kände jag att jag inte orkade laga någon middag men då komE med den goda idén att vi skulle äta middag på IKEA. Så då fick det bli så! A kom också dit. Visst, det är ingen lyxmat men betydligt bättre än mc Donalds eller pizza skulle jag kunna tänka mig!

Imorgon jobbar jag min sista dag på företaget. Det känns enormt bra! Nu vet jag i och för sig inte hur jag ska lyckas fylla upp dagen, men det ordnar sig nog. Det ska nog gå på ett eller annat vis! Och efter det får jag bara rå om mig själv! E ska sova över hos sin farmor och farfar och A ska ut med arbetskamraterna. Och jag får stanna hemma i lugn och ro, vila mig och bara ta det lugnt. Underbart!

Yeeey

Jag vet att ingen bryr sig, eller är intresserad av mina kräkningar men jag tycker så synd om mig själv. Igår gick det bra med illamåendet. För bra. Vilket jag har fått sota för ikväll. Nu gör jag inget annat än kräks. Vattnet jag drack lyckades jag behålla i kanske 5, max 10 minuter. Och jag som verkligen hade börjat hoppas på att slippa gå så här långt..!

Storleken har ingen betydelse

Det sägs ju att storleken inte har någon betydelse men i vissa sammanhang så har det det.

Jag satte mig för att kolla lite i de appar jag har och läsa på lite vad som händer med Stjärnan. Enligt samtliga appar så ska embryot vara större än de 13 mm som läkaren mätte upp idag. Nu sa ju läkaren att det var alldeles rätt storlek så jag blev ju inte orolig, snarare nyfiken. Varför sa läkaren att det var normalt om det inte var det? Så jag satte mig och googlade på det hela. Enligt vissa källor är 13 mm helt normalt, enligt andra, som tex Familjelivs app ska embryot vara upp till 25 mm, dvs näst intill dubbelt så stor! Tur att jag är en relativt lugn av mig, men jag förstår om andra blir nervösa och rädda om de läser samma sak och har ett embryo som är lika stort som Stjärnan!

Ser du stjärnan

Vi, och vår doktor, fick se Lilla Stjärnan blinka idag vilket stämmer bra med när ägget befruktades. 13 mm stor liten Stjärna vars hjärta pickade på precis som den skulle. Fördelen med IVF är att man tidigt får datum för beräknad födsel. Nu vet jag ju fall där detta har ändrats vid rutin ultraljudet, trots IVF, men helt logiskt borde det inte ändras, vilket även läkaren skrev på det intyg som jag fick att ta med till mödravården.

För övrigt hade Lilla Stjärnan lagt sig så att det var rätt lätt att hitta men svår att få en bra bild på. Men bild fick vi, så gott folk, säg ”hej” till Lilla Stjärnan

20131113-124056.jpg