PMS-kossan i farten, del 1

Som jag tidigare har skrivit så vistas jag en del (alltför mycket) på olika forum ute på internet, och då har det, med tanke på vad även en stor del av den här bloggen har kommit att handla om, varit en hel del på forum där det diskuteras barn, barnverkstad och dylikt. Och idag, då jag är lite extra sur och vresig och extremt PMS:ig så ska jag lista upp några ständigt återkommande saker som jag stör mig på. Så med risk för att reta upp eller såra folk, var så god, här kommer den, min lista på saker jag stör mig på:

1) ”Jag är på ÄL+7, tog ett test idag och det var negativt! Vi har misslyckats igen! Jag kommet aldrig bli gravid!!!”
Hmm, oerhört många tycks plussa enormt tidigt, men att man inte fått något plus innan beräknad mens behöver inte betyda att det inte lyckats, det kan helt enkelt vara för tidigt för att synas något. Sedan så är det här med hcg-nivån och dess stegring något som skiljer från graviditet till graviditet.


2) ”Jag ger upp! Vi har försökt i tre månader och vi har fortfarande inte lyckats få ett plus! Vad är det för fel på mig? Vi kommer aldrig att få barn!”
Man brukar säga att snittiden för att bli gravid är 7 månader. Och det är inget ovanligt att det kan ta upp till ett år innan det tar sig. Dessutom, oddsen är bara kring 15-20% att bli gravid vid varje ägglossning, och ca 33% av graviditeterna slutar i ett tidigt missfall, dvs man vet inte ens att man har varit gravid utan att mensen kommer som den ska, eller kanske eventuellt lite senare

3) ”Vi har inte råd att låta mannen vara hemma med barnet då han tjänar mer än vad kvinnan gör!”
Hur kommer det sig att det omvända inte stämmer, dvs att man har råd att låta kvinnan vara hemma även om det är hon som tjänar mest? Här en liten notis om detta från dagens GP (onsdagen den 26 juni 2013)

20130626-104936.jpg

4) Diskussionerna om ”hen”, om man ska använda det eller inte, och om man ska klä sina barn könsneutrala eller ej
Jag är personligen emot benämningen, om det inte är så att personen ifråga själv vill bli kallad för ”hen”. Det finns så många andra sätt att få fram det man vill få sagt, om man nu inte vill säga ”hon” eller ”han”. Den som påstår något annat anser jag ha dålig fantasi och dåligt ordförråd. Men detta är i alla fall något vi har lyckats med i svenska språket fram till idag, varför är vi plötsligt så känsliga idag? Och hur kommer det sig att det är så viktigt i det svenska språket, men knappt förekommer (vad jag vet) i något annat språk? Visst, finskan har sitt ”hän” men det gör ju också att finskan är lite fattigare som språk i detta avseende. Men hur skulle man uttrycka sig på tex engelska om man ville få samma sak sagd? Eller är det så att alla andra är så långt efter?

Och hur kommer det sig att jag aldrig får några svar på min fråga till dessa ”hen”:ister/de som förespråkar könsneutrala kläder (de få gånger jag har försökt delta i diskussionen) att vilket är bättre, att bli fostrad av omvärlden till att vara en viss kön, eller att bli uppfostrad till att man är ett neutrum, vilket i sin tur betyder att man blir ”osynlig” i förskolan (enligt en doktorsavhandling som gjordes för något år sedan på Göteborgs universitet)?
Vår uppfostran av E ser helt enkelt ut så här:
Vi försöker lära henne att vara stolt över sig själv, det hon är och det hon kan. Hon har från mycket tidig ålder själv fått bestämma vilka kläder hon ska ha på sig, så länge det är något så när vettiga kläder för vädret och årstiden (och inte är alltför utmanande när hon blir äldre). Jag tycker allt som oftast inte att det är snyggt, men är det det hon gillar, så visst. Då får jag acceptera det.
Vi ser nämligen som så på saken att vi kan inte uppfostra omvärlden till ett visst beteende. Däremot så kan vi försöka uppfostra vårt barn till att våga tro på sig själv, att våga ta sina egna vägar och att inte vara dömande över andra. Och nu råkar hon vara tjej, så vi vill att hon ska vara det. Skulle det en dag visa sig att hon var transexuell, bisexuel, homosexuel eller vad det nu kan vara, så hoppas vi att vi med vår uppfostran har gett henne verktygen och kraften att vara stolt över det som andra kanske skulle skämmas för. för hon är ju ändå drn hon är, osvsett om hon är en tjej eller kille, eller lite både och.

Vi kan fostra henne till att bli sådan som vi önskar att människor i allmänhet vore. Att tycka att könet inte är av betydelse. Så vi väljer att göra det vi kan, utan att experimentera med vårt barn, och utan medvetet utsätta henne för något som skulle kunna skada mer än vad nyttan av ”hen” ger

Så, detta var några av mina irritations moment ute på nätet. Det finns garanterat fler, men det får räcka för den här gången. Kanske kommer det en fortsättning en annan dag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s