Och nu då?

Och vad gör jag nu? Just nu känns det som om jag står helt rådvill och vet inte vad jag ska ta mig till. Tills för bara några dagar sedan så hade jag jobbsökandet som tog en del tid från mig och som jag gick och tänkte en massa på. Och bebisverkstad. Och nu har jag inget av det. Och min hjärna vet inte vad den nu ska gå och grubbla på. När jag väl börjar jobba så kommer mitt liv fyllas av det, men fram tills dess? Innan jag hittar något annat? Att bara leka med gosedjur och picknick och att man tältar och att leka Star Wars… Och att svara på de ständiga frågorna:
”Vad säger nallen/hunden/morfar/mamma/E/vem det nu som är en av fantasifugurerns i E:s lek, när det är si eller så?”. Och oavsett svar från mig så anser E att det är fel svar som jag föreslår. Visst det är väl ok kortare stunder dessa lekar men jag känner redan frustrationen krypa i mig. Och så kommer skuldkänslorna…

En sak kan jag inte låta bli att fundera över. Hur är det med andra mammor och pappor som är hemma med sina barn? Blir de också lika frustrerade som jag? Leker de med sina barn hela tiden eller bara stundvis? Hur mycket tid är det de verkligen ÄR med barnen och håller på med olika aktiviteter som leker med dom? Och då syftar jag inte på att man går med barnen till en lekplats och barnen leker där medan man själv sitter och skvallrar med andra föräldrar/leker med sin smart phone/läser en bok eller what ever. Hur är det, håller dessa föräldrar på och plockar/städar en massa i bostaden medan barnen får roa sig själva eller hur gör de? Jag bara undrar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s