Frustration

Just nu känner jag i allmänhet en enorm frustration. Det är så många saker som frustrerar mig. Vissa saker har jag nämnt, andra inte. De jag inte har nämnt har jag orsak till att inte ta upp här. Det räcker med att säga att jag känner stor frustration över flera saker, och känns jobbigt att gå och känna denna ständiga frustrationen över allt som är. Och är det så att en sak ordnar sig så dyker det upp något nytt. Varför ska det vara så? Eller är det bara så att jag har alltför lätt för att bli frustrerad?

Annonser

En båt i luften

Idag var hela familjen med och satte masten på svärföräldrarnas båt. Jag fick mest ha koll på E så att hon inte plumsade i medan A och svärisarna kämpade för kung och fosterland. Efter ett tag fick de hjälp av tre män som också behövde vinschen. Tydligen var det extra krångligt i år att få den på plats. Man kan ju tycka att efter 20 år så borde det gå enkelt, men så är det tydligen inte. Tur att det är något som görs endast en gång om året!

20130531-182105.jpgDet kämpas för fullt

20130531-182131.jpg

Den krånglande vinschen

20130531-182206.jpg
En flygande båt 🙂

Kan man låta bli att inte skratta?

I vintras så var jag slutkandidat på en tjänst som jag sedan inte fick då de på globala inte trodde på mina kunskaper. Den andre kandidaten fick inte heller jobbet utan företaget gick ut med annonsen igen. Tydligen så gick det inte mycket bättre då för nu när jag satt och läste på Platsbanken så såg jag att tjänsten än en gång var ute. Den här gången har de tagit hjälp av en rekryteringsfirma. Jag måste säga att jag tycker verkligen synd om deras HR-chef. Hade jag varit honom skulle jag verkligen funderat allvarligt på att byta arbetsgivare…

Lite beräkningar

Idag när jag vaknade hade mensvärken ökat och senare när jag var på toa så var det lite svagt, svagt rosa. Snälla söta rara, låt det vara mensen som är på G! Jag har ju haft så några gånger nu och då har den kommit igång under det närmaste dygnet. Hoppas, hoppas att det är så nu med!

För skojs skull så gick jag in på Babyvärldens förlossningsuträkningar och räknade fram lite data utifrån att mens kommer idag och att jag blev gravid:

Hjärtat börjar att slå: 9. juli 2013
Embryot rör sig: 2. augusti 2013
Alla inre organ är färdigbildade: 9. augusti 2013
Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster: 9. augusti 2013
Risken för missfall avtar: 23. augusti 2013
Illamåendet avtar för de flesta: 30. augusti 2013
Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud): 6. september 2013
Fostret sväljer och kissar: 20. september 2013
Ungefärlig tid för ultraljud: 27. september 2013
Du kan känna fostrets rörelser: 4. oktober 2013
Fostret börjar få regelbundet sovmönster: 18. oktober 2013
Fostret börjar att höra: 8. november 2013
Nio av tio barn överlever om de föds nu: 6. december 2013
Många foster lägger sig med huvudet nedåt: 10. januari 2014
Beräknat förlossningsdatum: 9. mars 2014

Så, om det skulle bli bebis nu så skulle den vara beräknad att komma exakt fyra år minus en vecka efter det att vi fick äran att bli föräldrar för allra första gången. Den gången kom miraklet 10 dagar innan beräknad förlossning.

Att jag gick in och gjorde den här beräkningen är väl ett tecken om något på att jag verkligen tror på mirakel den här gången.

Symptom och sannolikhet

När man läser på olika forum så som Familjeliv, Allt för föräldrar med flera så dyker det allt om oftast upp tjejer som väldigt tidigt efter ägglossning börjar räkna upp en massa symptom som de känner och som de undrar över om det är graviditetssymptom och varenda gång kommer naturvetaren/ingenjören i mig fram och berättar om att det är rätt ologiskt att det skulle komma en massa symptom hur tidigt som helst. Och med tanke på att många av dessa tjejer (märk väl, jag säger inte alla för så är det absolut inte) känner en eller annan slags symptom månad efter månad utan att få något positivt graviditetstest, bara just en massa symptom.

Så, varför tror jag inte på att man kan känna tidiga graviditetssymptom och när tror då jag att man kan börja få symptom?

Om man ser till fakta så tar det 3-10 dagar för det befruktade ägget att fästa. Först när ägget fäst börjar den att producera hcg. Sedan brukar man även säga att i tidig graviditet så fördubblas hcg varannan/var tredje dag. Så, låt oss säga att en kvinna testar positivt 10 dagar efter ägglossning (det tidigaste datumet jag sett på de fyra, fem år som jag hängt på dylika forum) och det med ett ”vanligt” test som mäter från 25 mIU/ml. Om nu matematiken med hcg-ökningen stämmer så borde hcg legat på 12,5 mIU/ml på ÄL+ 8 och på strax över 6 på ÄL+ 6 och 3 på ÄL+4. I mina öron låter det väldigt vettigt då man inom sjukvården (i alla fall de källor som jag kan hitta från sjukvården och enligt det som sades från Kvinnokliniken till mig vid mitt första missfall) brukar säga att har man under 5 så ses man som ogravid, har man precis över(6-7) så kan det betyda graviditet men att det nödvändigtvis inte behöver vara det. Detta är som sagt vad jag har fått det förklarat för mig. Märk väl att jag har i mina beräkningar räknat till fördel för dem som inte tror som jag!

Så om man nu går tillbaka det vi har kommit fram med dessa halter av hcg så tycker jag att det känns osannolikt att man redan vid ÄL +4-7 kan ha några graviditetssymptom. Om man inte är väldigt känslig för hormonförändringar vill säga. Mer troligt är det då tycker jag att man börjar känna av symptom ungefär då som det finns test att testa med och idag ligger de känsligaste testen på 10 mIU/ml, det vill säga runt dag ÄL+ 7-8. Som tidigast alltså. Men som sagt var, inte dag 6 eller tidigare då hcg är så pass lågt att man kan ha det naturligt i kroppen. Om man nu ska gå på det vetenskapliga fakta som jag fått tag på. Har någon av mina läsare vetenskaplig, trolig fakta som säger något annat så vill jag gärna bli tipsad om det. Jag erkänner när jag har fel och jag är vetgirig och vill hela tiden lära mig mer så allt sådant tas tacksamt emot!

Sedan så finns det ju alltid undantag, så även i min teori. Ett sådant är om man redan har ett påslag av hcg i kroppen, som tex efter en ägglossningsspruta. Då kan den lilla höjningen göra sitt till, men då kan man även tycka att symptomen borde funnits där redan inom kort efter sprutan, när hcg var som högst.

Om man ser på mina beräkningar från den andra vinkeln så har jag då aldrig sett ett klart och tydligt plus på ÄL+ 10. De brukar vara rätt svaga. Nu vet jag ju inte och jag kan vara helt ute och cyklar, men jag tror att tillverkarna försöker få till att klara av en viss felprocent så att deras tester kan visa positivt även om hcg-koncentrationen är lägre än vad testet är menat för, därav de svaga streck som många får på sina första test. Så då är det nog inte alltför många av dessa kvinnor dom verkligen har en hcg-koncentration på 25 mIU/ml på ÄL+10 utan lägre. Och med samma matematik som ovan så känns det än mer otroligt för mig att symptomen skulle dyka upp så tidigt som ÄL+ 6-7 eller tidigare.

Visst, jag tror på att vissa kan känna ögonblicket när ägget lossar och även när det fäster. Det tror jag absolut! Jag tror även på något så totalt ovetenskapligt som det som ofta kallas för ”det sjätte sinnet”. Har själv upplevt det och då inte bara under vår tid i bebisverkstad utan även i andra sammanhang. (Vid intresse kan jag berätta lite om det vid ett annat tillfälle. Säg till om det i så fall). Men som sagt var, jag tror inte på graviditetssymptom som kommer redan 4-7 dagar efter ägglossningen. Jag tror lika lite på det som jag tror på att ”bara man slappnar av så blir man gravid”. Om man inte är väldigt känslig för hcg vill säga. Respektive om man inte är väldigt stresskänslig

En annan tanke som jag också har. Om jag har fel i min teori. Att man KAN känna av graviditetshormoner enormt tidigt. Har alla de gånger som dessa tjejer känt något verkligen också gjort det, det vill säga, har de månad efter månad haft ett ägg som befruktats och som har gett dem alla graviditetssymptom ELLER är det så att de endast har fått det där befruktade ägget den gången de plussar och att alla andra gånger har de bara inbillat sig saker och ting?

Ett steg i taget

Dagen har jag ägnat åt att försöka få barnsitsen på plats på cykeln. Jag fick plocka bort och sätta tillbaka pakethållaren ett par gånger innan jag väl fick den på plats. Inte illa med tanke på att det är bortåt 1,5-2 år sedan jag köpte den…

Men när jag väl hade fått den på plats så testade jag och E och tog oss en cykeltur. Vilken skillnad det är med spinningcykel och vanlig cykel! Vanlig cykel har jag inte cyklat på på bra länge så det var lite svårt där till en början att försöka komma iväg med 18 kg extra last, men det gick, om än lite vingligt till en början. Men när vi väl fick upp farten tyckte E att det var jättekul!

Tyvärr så blev det nog för mycket för en liten tjej för på vägen hem så bröt hon ihop totalt när jag inte ville gå med på att gå tillbaka nerför halva backen hem (vi bor längst upp på ett berg och har därmed alltid backe hem) för att gå till lekplatsen som hon inte ville stanna vid när vi passerade den tidigare. Jag har aldrig sett henne liknande! Har hon varit ledsen så har det ändå gått över rätt snart men nu var hon helt otröstlig. Runt 30 minuter senare slocknade hon, gråtandes i min famn och här sitter jag och kommer ingen vart. Så fort jag försöker lägga henne från mig eller om jag försöker väcka henne kommer dem otröstliga gråten. Och A är sen från jobbet också… Det är ju så typiskt! Fast vad det gäller det vi trodde var vattkoppor så var det nog inte det. Det blev aldrig några skorpor även om de två blåsorna som var har försvunnit. Kan man få blåsor av myggbett?

20130530-180928.jpg

20130530-180955.jpg

Och så var det det här med ett steg i taget… I bebisverkstad är det som i jobbsökandet, man måste ta ett steg i taget. Det gäller att inte ta ut något i förskott och hoppas på det bästa. Den senaste intervjun gick bra, precis som jag trodde. Jag ska träffa dom igen i nästa vecka 😀

Fortfarande

Fortfarande lyser mensen med sin frånvaro. Att den är sen upp till två, tre dagar är något dom hänt förr. Men just den här månaden vill jag bara att den kommer som den ska, inte att den håller på och krånglar! Så, om det nu ska fortsätta vara negativt, då kan väl mensen bara komma så att jag kan komma igång med mina sprutor? Snälla?

Rannsakan

Jag är bra på att skriva personliga brev och jag är bra på att skriva CV. Det måste jag vara med tanke på att jag kommer på så många intervjuer. Jag måste göra bra ifrån mig på dessa intervjuer då jag ofta blir kallad på både en andra och en tredje intervju. Men där tar det stopp.

Jag tycker att jag är bra i mitt yrke. Jag har bred kompetens inom området och vissa delar är jag riktigt grym på. Jag har varit på seminarier, utbildningar och föreläsningar inom några av ”mina” ämnesområden och där insett att mina kunskaper är mycket bra då jag har funnit felaktigheter i det som föreläsaren sagt (självklart dubbelkollade jag fakta efteråt för att se om jag var helt ute och cyklade).
Jag vet att jag är duktig och kunnig inom mitt område. Jag vet att jag har lätt för att få kontakt med människor och jag brukar kunna få med mig folk. Jag har sett att jag kan engagera folk, ja, jag har till och med fått motståndare till att bli intresserade och engagerade. Jag vet att det är inte helt vanligt att ha den bredd jag har, även om den är efterfrågad. Bristen på sådana som jag är tydlig om inte förr så när man ser att det finns KY-utbildning inom det.

Så med detta i åtanke kan man tycka att jag borde fått ett jobb för länge sedan. Men det har jag som bekant inte fått. Så någonting måste jag ju göra fel i mitt sökande. Min förre chef, som på sätt och vis har blivit lite som en mentor för mig, tror att jag inte kan lyfta fram allt detta tillräckligt bra vid intervjuerna då han tycker att flera av de tjänster som jag sökt och varit på intervju för borde verkligen blivit mina pga de kunskaper och den kompetens jag har. Och så självklart de referenser som han gett mig. Så felet måste ju ligga i hur jag lägger upp det hela. Eller på min personlighet. Jag har verkligen försökt rannsaka mig själv och de intervjuer jag varit på. Och lite saker har jag ändrat på de senaste gångerna, men frågan är, är det tillräckligt?

Helt slut

Dagens intervju kändes bra. I vanliga fall brukar det, enligt min erfarenhet ta 1-1,5 timmar. Den här höll på i bortåt två timmar. Men då hade vi i slutet pratat om en massa annat också, så som bröllop….

Under tiden som jag var på intervju var E hos sin farfar. Hennes farmor hade, trots att hon egentligen är pensionär, hoppat in för ett pass. Detta var första gången som E var själv med sin farfar, men det hade tydligen gått bra. När jag kom så satt hon och gjorde ett halsband till mig

20130529-170326.jpg

Under tiden som jag var inne på intervju hade en rekryterare ringt upp mig. Hon hade fått upp min profil på LinkedIn. Kul när man har kompetens som efterfrågas! Samtidigt, kan jag inte bara få ett endaste jobb???

I övrigt så går jag här och väntar på mensen. Det vore ju rätt typiskt om den var rejält sen den här månaden och att jag missar möjligheten att få till en IVF innan semestern!

Mina tankar

Mina tankar går till, och tummar och tår hålls för en tjej som jag träffat på ett internetforum, och hennes familj.

Imorse födde hon två små pojkar, alldeles, alldeles för tidigt, i vecka 23+2. Den här familjen har en oerhört tuff tid framför sig. Och även om oddsen inte är direkt till deras fördel önskar jag så att de ska klara detta!

Snälla, snälla

Imorgon har jag BIM. Idag testade jag negativt. I förra veckan hade jag smärtor som påminde om de jag kände efter äggplocket. Den här veckan har jag inte känt något. Jag hoppas verkligen att mensen kommer som den ska för att vi ska kunna hinna med en IVF till innan semestern

Dålig tajming

I helgen när vi var på väg för att hälsa på våra vänner så började E snora när vi nästan var framme. Det kändes dumt att komma dit och riskera smitta ner deras lille fyramånaders bebis men det var ju inte direkt så att vi vände för att åka hemåt när vi redan hade åkt mer än fyra timmar av totalt strax över fem timmars resväg…

I och med att kompisarna bor nära en insjö så kryllar det av mygg där. Så när E fick några myggbett som kliade tänkte vi inte så mycket mer på det. Inte förrän igår när jag skulle smörja in myggbetten med alsolsprit. Jag blev alldeles kall när jag såg att ett av myggbetten var en vätskefylld blåsa… Det kunde väl inte vara…? Sammanlagt kunde jag hitta sju myggbett på henne. De flesta på ena armen. Så jag ringde vår privata BVC, världens bästa svärmor. Hon fick också kolla på det hela. Hon kunde inte heller säga om det var myggbett eller vattkoppor. Men idag är det ingen tvekan, det är vattkoppor. Det har inte dykt upp fler blåsor men likväl så är det så typiskt att det ska komma nu när jag har flera intervjuer inbokade!

20130528-162435.jpg

Vattkoppa?

Typiskt!

Jag har nu under det senaste året varit sugen på att börja plugga igen och nu under min jobbsökarperiod så har jag insett att jag skulle utöka mina chanser till att få ett jobb om jag fick papper på det som jag numera, efter sju års arbete inom området kan, då det alltför många gånger har blivit så att den som har fått jobbet har varit 100% utbildad till det. Att jag har motsvarande kunskap och erfarenhet spelar tydligen en mindre roll. Sedan så skulle jag ju ljuga om jag sa något annat än att mitt intresse är inom detta område och att kanske kunna bredda mig och fördjupa mig ytterligare inom ämnet vore ju guld! Det är där min jobbpassion är!

Hur som, jag har som sagt var letat efter utbildningar inom området men endast funnit ett par som hålls alltför långt bort för att det ska kunna fungera med familj och att ha en 3 åring. Att hålla på och veckopendla då är inte riktigt hållbart, särskilt som mitt CSN inte räcker för ett års studier. Så, idag, hittade jag den. Utbildningen. Precis den jag söker. Till råga på allt så är den på deltid. Och på distans. Och den hålls här i Göteborg. Allt är ju super fram tills man kollar på ansökningsdagen. Sista ansökningsdagen var för ynka 12 dagar sedan. 12 d-la fjuttiga dagar! Jag mailade utbildningsanordnaren och hoppas fåfängt, lite smått på mirakel.

Det tråkiga är att när jag fick veta att jag skulle få hjälp av TRR (Trygghetsrådet) så hade jag hoppats att jag skulle få hjälp med att hitta lösningar mot min arbetslöshet, dvs hitta utbildningar nu när jag berättat vad jag vill och är intresserad av. Eller att Arbetsförmedlingen hade kunnat komma med tipset. Men tydligen inte. De tycks inte ha några som helst kunskaper om mitt arbetsområde och inte heller något intresse av att ta reda på mer för att hjälpa arbetssökande som jag på vägen.

Sedan så stör det faktum att jag har ju verkligen letat både en och två gånger men ändå inte lyckats snubbla över den här utbildningen förrän nu…

Irritation

Jag ringde nu på morgonen till E:s dagis och sa att jag måste lämna henne en timme tidigare imorgon då jag ska på anställningsintervju. Jag sa även att jag har fler intervjuer på gång men jag vet inte dag och tid för dessa än och fick då svaret:

”Nja, imorgon går det ju, men sedan får vi se hur vi löser det”

Jag blev stum och fick inte fram något bra svar, men nu efteråt så sjuder irritationen. Vad då ”löser”? De är ju skyldiga att lösa det! Jag som arbetslös har ju rätt att få dagis på kort tid till E om jag skulle behöva det för att jag fått jobb med kort varsel, går på utbildning/möten mm med Arbetsförmedlingen eller som nu, om jag blir kallad till anställningsintervjuer. Suck! Vi får hoppas att det inte blir fler diskussioner från deras sida, jag vill ju inte att det ska uppstå irritation med dem som tar hand om mitt barn de timmar som jag ägnar åt att försöka få ett jobb

Öppet hus

Våra vänner som vi besöker över helgen har idag haft öppethus då hon nyligen fyllde 30. Väderprognosen hade innan förutspått halvmulet, några skurar och runt 15 grader. Det blev gassande sol, nästan vindstilla och över 20 grader. Snacka om skillnad!

E har absolut inte varit sig själv idag! Jag antar att det är kombinationen att inte vara hemma och att hon är förkyld. De första tecknen på förkylning kom i bilen på väg hit igår. Det känns lite jobbigt att ha ett förkylt barn när man hälsar på en bebis, men våra vänner tycks ta det ned ro, och det tycker jag är så enormt skönt! Samtidigt så tycks de vara väldigt avslappnade i sitt föräldraskap. I hans fall kanske lite väl. Stundvis kan jag inte låta bli att tänka på den där professorn som jag länkade till härom dagen…

E är verkligen förtjust i lille bebisen, även om den mest intensiva intresset har lagt sig. Och jag? Ja, jag är rätt förtjust jag med… Det är ju nu de blir allt mer charmiga, när de börjar vara mer med och mer och mer börjar visa personlighet.

20130525-202938.jpg

20130525-202956.jpg

Eftermiddagen i bilder plus lite text

Nu är vi då hos våra vänner. E var alldeles till sig över att äntligen få träffa deras lille son som är 4,5 månader gammal och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon plockade fram leksak efter leksak och försökte få honom att ta dom.

20130524-214221.jpg

Efter lite middag tog vi en promenad ner till hamnen för lite glass (för vissa) och öl (för andra). Då fick E låna min mobil och hon tog mängder av bilder. Här är några

20130524-214433.jpg

20130524-214526.jpg

20130524-214541.jpg

20130524-214601.jpg

20130524-214740.jpg

Och så en bild på mitt lilla hjärta som jag tog

20130524-215150.jpg

Fullt upp

Det verkar som om det den närmaste tiden kommer att bli fullt upp för mig att förbereda mig inför anställningsintervjuer. Först och främst så har vi ju det där företaget som jag träffade i onsdags och som vill träffa mig igen. Sedan så har vi företaget som ringde mig igår och som jag ska träffa på onsdag nästa vecka. Sedan på tisdag så ska jag träffa ett tredje företag. Och så fick jag precis mail från ett fjärde företag och de ville också träffa mig, och de skulle höra av sig i nästa vecka för att då bestämma dag och tid för det mötet. Kan man säga annat än att det rör sig?

Något bra

Måste jag ha gjort vid onsdagens intervju för de vill träffa mig igen – JUPPIIIII! Nu SKA jag bara få det här jobbet! Så det så!

Nu sitter vi i bilen och åker genom ett soligt Västergötland, på väg till helgens händelser.

20130524-105850.jpg

Torsdagsmys

Imorgon ska vi åka till Södermanland för att träffa goda vänner och gå på 30 års kalas så ikväll har vi packat. När detta var gjort sög det i gottetarmen.

20130523-214042.jpg

Som tur var så hade vi färsk ananas så jag skar upp det, värmde upp det och hyvlade på lite vit choklad. Mums!

Den som väntar…

E är återigen hos sin farmor och jag har nu än en gång klippt gräsmattan. Vilken skillnad det var att klippa i dag jämfört med i fredags! Fast det är ju lite annan temperatur ute idag också. Kan det bero på det kanske? 😉

Innan bästa Svärmor hämtade E så ringde telefonen. Det var ett företag som ville kalla mig på anställningsintervju. Personen som ringde bad om ursäkt för att det dragit ut så på tiden och när vi hade avslutat samtalet var jag tvungen att gå in på datorn och kolla lite närmare vad det var för tjänst. Och jag letade, och jag letade. Och till slut hittade jag det. Jag blev tipsad om tjänsten i slutet av januari och det var även då jag skickade in min ansökan. Så javisst, det har tagit ett tag! Inte konstigt att det tog en liten stund att hitta annonsen och min ansökan! Men, den som väntar på något gott…

Iver

Är det årstiden? Solen, grönskan och alla färgrika blomster i maskopi? I vilket fall, jag känner ett enormt iver inför framtiden. Främst inför den kommande IVF-behandlingen, men även den närmaste tiden i allmänhet. Det finns egentligen ingen särskild anledning till att känna så, men det är ju rätt trevligt att göra det!

20130523-085415.jpg

Allmänt snick snack, om inget

Nu har jag i dagarna de två varit på seminarium, stundvis ett mycket intressant sådant. Och givande. Nu var ju några föreläsare bättre än andra, och jag missade förmiddagen idag då jag var på anställningsintervju, men både i början och slutet var det mycket intressanta personer med intressanta ämnen som var och talade. Sedan så var det ju inte bara givande kunskapsmässigt utan även socialt, psykologiskt (underbart att vara ute i ”verkligheten” och låta geniknölarna få aktivera sig lite!) och dessutom bra med närverksmässigt. Jag blev tipsad om ett jobb som troligtvis kommer att dyka upp efter semestrarna och dessutom så var det en som bad mig skicka mitt cv, vilket jag också gjorde.

Vad det gäller intervjun så kändes den bra. Vi får hoppas att jag har rätt i känslan, och att detta kommer att bli det jobb där jag klarar mig hela vägen och inte snubblar på mållinjen. Fast det är klart, man vet aldrig, det kanske inte blir mer än så här…

I övrigt så känner jag en längtan till nästa vecka och början av nästa behandling. Konstigt med tanke på hur jag mådde senast… Men det är klart, nu slipper jag Synarela, fast samtidigt vet man ju inte hur jag reagerar på orgalutranen. Men det blir säkert bra. Jag måste tro på det.

Och just det, det är ju allmän ”kunskap” att choklad ska fungera som afrodisiakum. Enligt den sista föreläsaren, Ulf Ellervik från Lunds Universitet så behöver man äta hela 15 kilo för att det ska kännas…

Professorn i farten

Tydligen har min ”favoritprofessor” kläckt ur sig fler smarta slutsatser, denna artikel visar än mer av hennes ”kunskaper”… Frågan är, hur kan någon ha kunnat ge henne pengar till sin forskning? Fast det är klart, om man ser till vad hon säger så verkar hennes källor inte vara så värst vetenskapliga:

– Jag har pratat med många barnkirurger och läkare och det är deras bestämda uppfattning

Trött och längtan

Idag blir det inte så mycket skrivet. Är lite trött efter en hel dags seminarium. Imorgon blir det först jobbintervju och sedan fortsatt seminarium. Så ikväll håller jag på och förbereder mig för intervjun. För jag SKA få jobbet, det har jag bestämt! Seminariet är föresten bra med några bra och intressanta föreläsningar som jag nog kommer att ta upp mer om senare här i bloggen.

För övrigt så fick jag idag på seminariet kontakt med en person och jag skickade denne mitt cv. Nu håller vi tummarna för att det kanske kan bli något mer där…

Just nu längtar jag bara till att få komma igång med nästa behandling. Den hör gången tror jag verkligen att vi kommer att lyckas!

Besviket barn

I helgen när vi satt och åt frukost ute på altanen frågade E om jag hade ett jobb nu. Jag svarade att jag inte hade det. Då utbrast hon förtvivlat:

”Men! Jag trodde ju att du skulle få jobb i sommar!”

Hon lugnade sig lite när A berättade att även om det var varmt som på sommaren så var det fortfarande inte sommar, utan vår. Min lilla plutta, hon tänker och funderar verkligen så mycket på olika saker!

På tal om barn, det blev inte så mycket diskussion om vi skulle köra direkt med IVF i nästa vecka. Det var givet, vi kör. Vi är rörande ense om att nu kör vi på. Vi vill både komma till ett avslut. Oavsett hur det avslutet ser ut.

Så mina vänner. Om ca 10 dagar kan ni räkna med att det än en gång blir fokus på IVF här i min blogg

Samtal med läkare

Strax efter 13 ringde läkaren. Samtalet blev inte riktigt som jag hade trott.

Först så började hon med att beklaga att vårt IVF-försök inte hade gått vägen. Sedan så började hon fundera på hur vi skulle gå vidare. Och detta är vad som beslutades:

  • Vid detta försök så testade man med både ICSI och vanligt IVF, dvs spermierna fick själva simma ta sig till ägget. Då det var lika bra utfall från både tillvägagångssätten så kommer nästa försök bli ett ”vanligt” försök, dvs spermierna får själva tävla om vem som får äran att försöka befrukta ägget
  • Jag kommer även under försök två få köra med Gonal-F med dosen 375 iu. Om inte det lyckas den här gången ska vi testa annan medicin
  • Då vi fick ett så bra utfall med hela 14 ägg så kommer gång nummer 2 bli med korta metoden. Det vill säga, jag slipper nässprayen! Och att det blir korta metoden innebär även att
  • Vi kan köra igång redan nästa vecka! Det vill säga innan semestrarna! Detta är ju något jag måste bestämma tillsammans med A, men jag känner att jag skulle väldigt gärna vilja göra ett försök nu omgående. Skulle det lyckas skulle det innebära att det skulle skilja ganska exakt 4 år mellan E och bebis. Men som sagt var, vi får se vad jag och A kommer fram till. Vi var ju helt inställda på att nästa försök inte skulle bli förrän efter sommaren.

En länk till youtube

En bok som jag vill ha

I dagens GP, under kultursidorna så kan man läsa om tre böcker som tar upp frågan om barnlöshet och fertilitetspolitik. Det är Marie Granmars Operation barn – om kampen för att bli förälder, Sofia Olssons Det bästa barnet och så Anna Bratts Vänta på barn – fertilitetshandboken som tas upp. Och det är de två sistnämnda böckerna som jag blivit intresserad av. Så nu blir det till att kolla om jag kan klicka hem dem från Bokus, Adlibris eller någon annan e-bokhandel.

Väntan och förberedelser

Idag så kommer bästa Svärmor och hämtar E så att jag kan söka jobb och förbereda mig för den kommande intervjun. Den här veckan kommer nämligen E:s 15 timmar på dagis användas under morgondagen och på onsdag så att jag kan gå på en två dagars seminarium och på jobbintervju. Det gör att jag inte hinner/kan söka jobb under veckan, annat än på kvällarna efter att E lagt sig, alternativt tidig morgon när hon ännu inte somnat. Så idag ska E få vara med sin älskade farmor. Och just nu sitter jag i E:s leksakstält, leker att jag är farmor till E:s gosedjur och att jag är barnvakt åt dom då deras mamma (E) är på jobbet.

20130520-095225.jpg

20130520-095337.jpg

I eftermiddag ska vår läkare ringa upp mig och vi kommer att diskutera vår IVF och hur vi ska gå vidare. Själv känner jag allt mer att jag vill fortsätta så snart som möjligt. Min längtan efter ett barn till är enormt, men samtidigt känner jag att jag vill inte fortsätta försöka i all evighet. I augusti blir det två år sedan vi började försöka. Jag fyller 37 år i år. Och som det är nu så skulle E vara runt 4 när hon får ett syskon om vi lyckas inom det närmaste. Större åldersskillnad än så vill jag inte att det ska vara så på alla sätt och vis så känner jag att mycket längre än så här kan vi inte fortsätta. Och A han håller med.

Jag måste infoga här att det där med min ålder är inte att jag börjar känna mig för gammal och trött för barn, min mamma var ju 36 när hon fick mig och jag har aldrig tyckt att hon var för gammal även om hon i många fall varit äldre än mina kompisars föräldrar. Inte heller min syster var för gammal när hon som 40 åring fick sin sladdis. Med åldern är det snarare så att någonstans måste man sätta en gräns. Och min personliga gräns är här någonstans. Och jag känner även att jag kan för E:s skull inte fokusera på fler barn hur länge som helst. Och som sagt var, min relativt låga AMH lär ju inte bli bättre heller… Så med allt detta sagt, jag vill fortsätta försöka. Men inte hur länge som helst. Och jag vill kunna gå vidare och endast behöva ha sex när lusten faller på, att aldrig mer behöva hoppas att det den här gången är den gången som Ägget och Spermien möts och blir ett och resulterar i en ny liten människa. Att kunna släppa den där längtan, den där känslan av ofullkomlighet, och gå vidare med livet. Att kunna acceptera att vi fick endast ett barn, och glädja oss åt att vi i alla fall fick en underbar liten tjej och vara nöjda med det. Jag vill helt enkelt kunna gå vidare. Men allra helst vill jag få göra det som en tvåbarnsfamilj.

Vädrets makter

Igår hjälpte A sin pappa, bästa Dvärgar, att fixa med båten. På förmiddagen så bakade jag och E vanilj- och kardemummabullar som vi åkte med till dom på eftermiddagen tillsammans med bästa Svärmor. Innan vi åkte hemifrån dundrade det plötsligt till något enormt, helt utan förvarning. Min första tanke var att undra om det var åskan eller om det var en bomb, så högt lätt det, och det där typiska eftermullret som brukar komma efter första skrällen dök inte upp.

När vi skulle sätta oss i bilen, E och jag kom de första regndropparna. De var enormt stora.

På kvällen när vi åkte hemåt låg stiltjen över hela byn. Regnet hade försvunnit och kvar fanns ångande mark och vegetation och marken, träden och allt såg ut att ha fått utstå några enorma vädermakter. Blad från träden hade ramlat ner och färgade på sina ställen marken grön. Hemma såg vi hur husets fasader hade en massa blad och barr på sig, även den sidan av huset som inte har några träd i närheten.

20130519-172252.jpg

20130519-172310.jpg

20130519-172321.jpg

20130519-144227.jpg

20130519-144240.jpg

20130519-144252.jpgInte så bra bilder av regnvädret, men ändå. Jag skyller på att de är tagna med telefonen

Idag fick vi av grannen veta vad det var som hade hänt. Tydligen hade regnet inte bara kommit som regn i stora droppar utan strax efter hade det börjat blåsa rejält och sedan hade det kommit en rejäl hagelskur med hagelkorn stora som vindruvor. Inte konstigt att det gjorde som det gjorde!

Idag har jag byggt upp ytterligare en pallkrage för odling. I den fick det bli jordgubbar (färdiga plantor då jag inte lyckats få tummen ur och odla några själva), lök och purjolök. Konstig blandning? Kanske det, men det var E som bestämd

20130519-145005.jpg

Orättvisa

Ibland är livet så enormt orättvist! Vissa glider genom den som på en räkmacka, andra får möta motgång efter motgång. Och på något vis så lyckas dessa människor om och om igen resa sig upp och fortsätta kämpa. Fortsätta med ett steg i taget. Framåt. Framåt. Sakta, men envist säkert.

Det känns som om livet/Gudarna/eller vad/vem det nu är som bestämmer hur saker och ting ska gå ibland försöker på alla sätt och vis dra undan fötterna på en, men alltid, alltid så lyckas dessa människor stapla sig upp och än en gång fortsätta framåt. Ibland är det som om livet/Gudarna/what ever SKREK: ”FATTA NU DÅ!”, men de här personerna fortsätter envist kämpa. Och det, DET är styrka det!

Marie Fredriksson har skrivit en dikt om just styrka. Här kommer den:

ATT VARA STARK
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

Hon fångar så bra det som jag ser som riktig styrka. Och jag är så glad att jag får ha vänner som är så starka, fast än jag allra helst önskade att de inte skulle behöva vara, eller visa sig starka! Och det som är jobbigaste av allt, dessa vänner, de som jag inte önskar något annat än glädje, lycka och att deras drömmar uppfylldes, det är också de vänner som är de som minst förtjänar att ständigt få behöva visa sin styrka. Det är de som är värda att få leva livet på en räkmacka!

Så, Livet/Gud/Gudar/Ödet/du som bestämmer, snälla, jag ber dig, kan inte mina vänner för en gångs skull få lite medvind? Snälla, jag ber dig, kan du inte bara låta dom få vara lyckliga?

Vårt lilla körsbärsträd, och dagens tips

20130517-170136.jpg

Och så dagens tips:

När det för första gången för säsongen är soligt och bortåt 27 grader och när man inte är van vid värme, då är det inte så smart att klippa gräsmattan. Särskilt om tomten är bortåt 1700 kvm och slutar och har några djävulska slänter. 4 liter vätska senare håller huvudvärken mig i schack och jag önskar att A kunde komma hem och vara tillsammans med E så att jag får lägga mig och vila