Frustration

Just nu känner jag i allmänhet en enorm frustration. Det är så många saker som frustrerar mig. Vissa saker har jag nämnt, andra inte. De jag inte har nämnt har jag orsak till att inte ta upp här. Det räcker med att säga att jag känner stor frustration över flera saker, och känns jobbigt att gå och känna denna ständiga frustrationen över allt som är. Och är det så att en sak ordnar sig så dyker det upp något nytt. Varför ska det vara så? Eller är det bara så att jag har alltför lätt för att bli frustrerad?

Annonser

En båt i luften

Idag var hela familjen med och satte masten på svärföräldrarnas båt. Jag fick mest ha koll på E så att hon inte plumsade i medan A och svärisarna kämpade för kung och fosterland. Efter ett tag fick de hjälp av tre män som också behövde vinschen. Tydligen var det extra krångligt i år att få den på plats. Man kan ju tycka att efter 20 år så borde det gå enkelt, men så är det tydligen inte. Tur att det är något som görs endast en gång om året!

20130531-182105.jpgDet kämpas för fullt

20130531-182131.jpg

Den krånglande vinschen

20130531-182206.jpg
En flygande båt 🙂

Kan man låta bli att inte skratta?

I vintras så var jag slutkandidat på en tjänst som jag sedan inte fick då de på globala inte trodde på mina kunskaper. Den andre kandidaten fick inte heller jobbet utan företaget gick ut med annonsen igen. Tydligen så gick det inte mycket bättre då för nu när jag satt och läste på Platsbanken så såg jag att tjänsten än en gång var ute. Den här gången har de tagit hjälp av en rekryteringsfirma. Jag måste säga att jag tycker verkligen synd om deras HR-chef. Hade jag varit honom skulle jag verkligen funderat allvarligt på att byta arbetsgivare…

Lite beräkningar

Idag när jag vaknade hade mensvärken ökat och senare när jag var på toa så var det lite svagt, svagt rosa. Snälla söta rara, låt det vara mensen som är på G! Jag har ju haft så några gånger nu och då har den kommit igång under det närmaste dygnet. Hoppas, hoppas att det är så nu med!

För skojs skull så gick jag in på Babyvärldens förlossningsuträkningar och räknade fram lite data utifrån att mens kommer idag och att jag blev gravid:

Hjärtat börjar att slå: 9. juli 2013
Embryot rör sig: 2. augusti 2013
Alla inre organ är färdigbildade: 9. augusti 2013
Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster: 9. augusti 2013
Risken för missfall avtar: 23. augusti 2013
Illamåendet avtar för de flesta: 30. augusti 2013
Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud): 6. september 2013
Fostret sväljer och kissar: 20. september 2013
Ungefärlig tid för ultraljud: 27. september 2013
Du kan känna fostrets rörelser: 4. oktober 2013
Fostret börjar få regelbundet sovmönster: 18. oktober 2013
Fostret börjar att höra: 8. november 2013
Nio av tio barn överlever om de föds nu: 6. december 2013
Många foster lägger sig med huvudet nedåt: 10. januari 2014
Beräknat förlossningsdatum: 9. mars 2014

Så, om det skulle bli bebis nu så skulle den vara beräknad att komma exakt fyra år minus en vecka efter det att vi fick äran att bli föräldrar för allra första gången. Den gången kom miraklet 10 dagar innan beräknad förlossning.

Att jag gick in och gjorde den här beräkningen är väl ett tecken om något på att jag verkligen tror på mirakel den här gången.

Symptom och sannolikhet

När man läser på olika forum så som Familjeliv, Allt för föräldrar med flera så dyker det allt om oftast upp tjejer som väldigt tidigt efter ägglossning börjar räkna upp en massa symptom som de känner och som de undrar över om det är graviditetssymptom och varenda gång kommer naturvetaren/ingenjören i mig fram och berättar om att det är rätt ologiskt att det skulle komma en massa symptom hur tidigt som helst. Och med tanke på att många av dessa tjejer (märk väl, jag säger inte alla för så är det absolut inte) känner en eller annan slags symptom månad efter månad utan att få något positivt graviditetstest, bara just en massa symptom.

Så, varför tror jag inte på att man kan känna tidiga graviditetssymptom och när tror då jag att man kan börja få symptom?

Om man ser till fakta så tar det 3-10 dagar för det befruktade ägget att fästa. Först när ägget fäst börjar den att producera hcg. Sedan brukar man även säga att i tidig graviditet så fördubblas hcg varannan/var tredje dag. Så, låt oss säga att en kvinna testar positivt 10 dagar efter ägglossning (det tidigaste datumet jag sett på de fyra, fem år som jag hängt på dylika forum) och det med ett ”vanligt” test som mäter från 25 mIU/ml. Om nu matematiken med hcg-ökningen stämmer så borde hcg legat på 12,5 mIU/ml på ÄL+ 8 och på strax över 6 på ÄL+ 6 och 3 på ÄL+4. I mina öron låter det väldigt vettigt då man inom sjukvården (i alla fall de källor som jag kan hitta från sjukvården och enligt det som sades från Kvinnokliniken till mig vid mitt första missfall) brukar säga att har man under 5 så ses man som ogravid, har man precis över(6-7) så kan det betyda graviditet men att det nödvändigtvis inte behöver vara det. Detta är som sagt vad jag har fått det förklarat för mig. Märk väl att jag har i mina beräkningar räknat till fördel för dem som inte tror som jag!

Så om man nu går tillbaka det vi har kommit fram med dessa halter av hcg så tycker jag att det känns osannolikt att man redan vid ÄL +4-7 kan ha några graviditetssymptom. Om man inte är väldigt känslig för hormonförändringar vill säga. Mer troligt är det då tycker jag att man börjar känna av symptom ungefär då som det finns test att testa med och idag ligger de känsligaste testen på 10 mIU/ml, det vill säga runt dag ÄL+ 7-8. Som tidigast alltså. Men som sagt var, inte dag 6 eller tidigare då hcg är så pass lågt att man kan ha det naturligt i kroppen. Om man nu ska gå på det vetenskapliga fakta som jag fått tag på. Har någon av mina läsare vetenskaplig, trolig fakta som säger något annat så vill jag gärna bli tipsad om det. Jag erkänner när jag har fel och jag är vetgirig och vill hela tiden lära mig mer så allt sådant tas tacksamt emot!

Sedan så finns det ju alltid undantag, så även i min teori. Ett sådant är om man redan har ett påslag av hcg i kroppen, som tex efter en ägglossningsspruta. Då kan den lilla höjningen göra sitt till, men då kan man även tycka att symptomen borde funnits där redan inom kort efter sprutan, när hcg var som högst.

Om man ser på mina beräkningar från den andra vinkeln så har jag då aldrig sett ett klart och tydligt plus på ÄL+ 10. De brukar vara rätt svaga. Nu vet jag ju inte och jag kan vara helt ute och cyklar, men jag tror att tillverkarna försöker få till att klara av en viss felprocent så att deras tester kan visa positivt även om hcg-koncentrationen är lägre än vad testet är menat för, därav de svaga streck som många får på sina första test. Så då är det nog inte alltför många av dessa kvinnor dom verkligen har en hcg-koncentration på 25 mIU/ml på ÄL+10 utan lägre. Och med samma matematik som ovan så känns det än mer otroligt för mig att symptomen skulle dyka upp så tidigt som ÄL+ 6-7 eller tidigare.

Visst, jag tror på att vissa kan känna ögonblicket när ägget lossar och även när det fäster. Det tror jag absolut! Jag tror även på något så totalt ovetenskapligt som det som ofta kallas för ”det sjätte sinnet”. Har själv upplevt det och då inte bara under vår tid i bebisverkstad utan även i andra sammanhang. (Vid intresse kan jag berätta lite om det vid ett annat tillfälle. Säg till om det i så fall). Men som sagt var, jag tror inte på graviditetssymptom som kommer redan 4-7 dagar efter ägglossningen. Jag tror lika lite på det som jag tror på att ”bara man slappnar av så blir man gravid”. Om man inte är väldigt känslig för hcg vill säga. Respektive om man inte är väldigt stresskänslig

En annan tanke som jag också har. Om jag har fel i min teori. Att man KAN känna av graviditetshormoner enormt tidigt. Har alla de gånger som dessa tjejer känt något verkligen också gjort det, det vill säga, har de månad efter månad haft ett ägg som befruktats och som har gett dem alla graviditetssymptom ELLER är det så att de endast har fått det där befruktade ägget den gången de plussar och att alla andra gånger har de bara inbillat sig saker och ting?

Ett steg i taget

Dagen har jag ägnat åt att försöka få barnsitsen på plats på cykeln. Jag fick plocka bort och sätta tillbaka pakethållaren ett par gånger innan jag väl fick den på plats. Inte illa med tanke på att det är bortåt 1,5-2 år sedan jag köpte den…

Men när jag väl hade fått den på plats så testade jag och E och tog oss en cykeltur. Vilken skillnad det är med spinningcykel och vanlig cykel! Vanlig cykel har jag inte cyklat på på bra länge så det var lite svårt där till en början att försöka komma iväg med 18 kg extra last, men det gick, om än lite vingligt till en början. Men när vi väl fick upp farten tyckte E att det var jättekul!

Tyvärr så blev det nog för mycket för en liten tjej för på vägen hem så bröt hon ihop totalt när jag inte ville gå med på att gå tillbaka nerför halva backen hem (vi bor längst upp på ett berg och har därmed alltid backe hem) för att gå till lekplatsen som hon inte ville stanna vid när vi passerade den tidigare. Jag har aldrig sett henne liknande! Har hon varit ledsen så har det ändå gått över rätt snart men nu var hon helt otröstlig. Runt 30 minuter senare slocknade hon, gråtandes i min famn och här sitter jag och kommer ingen vart. Så fort jag försöker lägga henne från mig eller om jag försöker väcka henne kommer dem otröstliga gråten. Och A är sen från jobbet också… Det är ju så typiskt! Fast vad det gäller det vi trodde var vattkoppor så var det nog inte det. Det blev aldrig några skorpor även om de två blåsorna som var har försvunnit. Kan man få blåsor av myggbett?

20130530-180928.jpg

20130530-180955.jpg

Och så var det det här med ett steg i taget… I bebisverkstad är det som i jobbsökandet, man måste ta ett steg i taget. Det gäller att inte ta ut något i förskott och hoppas på det bästa. Den senaste intervjun gick bra, precis som jag trodde. Jag ska träffa dom igen i nästa vecka 😀

Fortfarande

Fortfarande lyser mensen med sin frånvaro. Att den är sen upp till två, tre dagar är något dom hänt förr. Men just den här månaden vill jag bara att den kommer som den ska, inte att den håller på och krånglar! Så, om det nu ska fortsätta vara negativt, då kan väl mensen bara komma så att jag kan komma igång med mina sprutor? Snälla?

Rannsakan

Jag är bra på att skriva personliga brev och jag är bra på att skriva CV. Det måste jag vara med tanke på att jag kommer på så många intervjuer. Jag måste göra bra ifrån mig på dessa intervjuer då jag ofta blir kallad på både en andra och en tredje intervju. Men där tar det stopp.

Jag tycker att jag är bra i mitt yrke. Jag har bred kompetens inom området och vissa delar är jag riktigt grym på. Jag har varit på seminarier, utbildningar och föreläsningar inom några av ”mina” ämnesområden och där insett att mina kunskaper är mycket bra då jag har funnit felaktigheter i det som föreläsaren sagt (självklart dubbelkollade jag fakta efteråt för att se om jag var helt ute och cyklade).
Jag vet att jag är duktig och kunnig inom mitt område. Jag vet att jag har lätt för att få kontakt med människor och jag brukar kunna få med mig folk. Jag har sett att jag kan engagera folk, ja, jag har till och med fått motståndare till att bli intresserade och engagerade. Jag vet att det är inte helt vanligt att ha den bredd jag har, även om den är efterfrågad. Bristen på sådana som jag är tydlig om inte förr så när man ser att det finns KY-utbildning inom det.

Så med detta i åtanke kan man tycka att jag borde fått ett jobb för länge sedan. Men det har jag som bekant inte fått. Så någonting måste jag ju göra fel i mitt sökande. Min förre chef, som på sätt och vis har blivit lite som en mentor för mig, tror att jag inte kan lyfta fram allt detta tillräckligt bra vid intervjuerna då han tycker att flera av de tjänster som jag sökt och varit på intervju för borde verkligen blivit mina pga de kunskaper och den kompetens jag har. Och så självklart de referenser som han gett mig. Så felet måste ju ligga i hur jag lägger upp det hela. Eller på min personlighet. Jag har verkligen försökt rannsaka mig själv och de intervjuer jag varit på. Och lite saker har jag ändrat på de senaste gångerna, men frågan är, är det tillräckligt?

Helt slut

Dagens intervju kändes bra. I vanliga fall brukar det, enligt min erfarenhet ta 1-1,5 timmar. Den här höll på i bortåt två timmar. Men då hade vi i slutet pratat om en massa annat också, så som bröllop….

Under tiden som jag var på intervju var E hos sin farfar. Hennes farmor hade, trots att hon egentligen är pensionär, hoppat in för ett pass. Detta var första gången som E var själv med sin farfar, men det hade tydligen gått bra. När jag kom så satt hon och gjorde ett halsband till mig

20130529-170326.jpg

Under tiden som jag var inne på intervju hade en rekryterare ringt upp mig. Hon hade fått upp min profil på LinkedIn. Kul när man har kompetens som efterfrågas! Samtidigt, kan jag inte bara få ett endaste jobb???

I övrigt så går jag här och väntar på mensen. Det vore ju rätt typiskt om den var rejält sen den här månaden och att jag missar möjligheten att få till en IVF innan semestern!

Mina tankar

Mina tankar går till, och tummar och tår hålls för en tjej som jag träffat på ett internetforum, och hennes familj.

Imorse födde hon två små pojkar, alldeles, alldeles för tidigt, i vecka 23+2. Den här familjen har en oerhört tuff tid framför sig. Och även om oddsen inte är direkt till deras fördel önskar jag så att de ska klara detta!