Att trampa i uppförsbacke

Jag är nyss hemkommen från ett cykelpass. Det första på veckor. Jag har bara inte orkat eller klarat av att träna något under nästan hela behandlingen. Jag gjorde ett pass mitt i men sedan blev det inget, förrän nu. Jag fasade för hur det skulle gå med tanke på att jag svettas som en gris i Sahara och kroppen är allmänt ur lag. Till min förvåning var det nog det bästa passet någonsin! Kanske mår jag inte så hemskt ändå, utan jag bara inbillar mig? Eller är det avsaknaden av träning på ett tag som gjorde att det gick så bra? Själv tror jag att den största bidragande orsaken till att det gick så bra var musiken. Det var mycket gamla gudingar. Men även någon ny som jag inte kände igen. Gemensamt med dom alla var att jag ville nynna med. Och det har jag insett, är det en låt sol jag kan sjunga/nynna med i så går det oerhört mycket lättare att trampa på i ”uppförsbackarna”.

Fördelen med uppförsbackar är att det alltid, förr eller senare kommer en nedförsbacke. Och det borde det väl bli även med mitt liv…?

Ruvardag 11

Jag drömde inatt att mensen kom. Att jag gick på toa och att det var en massa blod i trosan. Jag vaknad och var tvungen att gå och kolla. Det var inget där.

Senare under natten vaknade jag av att det kändes precis som om mensen verkligen startade. Den här gången gick jag aldrig upp. Jag hade redan tagit på mig binda. När jag nyss gick upp gick jag och kollade om det verkligen var så. Det var det inte.

Nu återstår att se om mensen kommer eller inte. Det känns verkligen som om den skulle komma när som helst. Samtidigt, när jag var gravid med E så kände jag precis likadant, att mensen skulle komma vilken sekund som helst. Det gjorde den aldrig då. Den kom först drygt ett år senare… Så för mig har, tro det eller ej, den här känslan väckt ett visst hopp. Just för att känslan av mens är så stark. Mycket starkare än vid vanlig mens. Samtidigt som blod när jag är på toa inte skulle förvåna mig. Den som lever får se, helt enkelt

20130430-081053.jpg
Ett väldigt negativt test

Dagens symptom:
Illamående (kändes särskilt när jag tränade)
Huvudvärk
Ömmande bröst (rackarns vad det kändes att min BH inte var stabil nog under träningen!)
Lätt nedstämdhet
Svettningar

Plötsligt kom den

Jag var iväg till svärföräldrarna efter lunch för att hämta E. På vägen stannade jag vid ICA Maxi i Sisjön och köpte kaffekapslar till vår kaffemaskin (superbare alternativ, om än inte miljövänlig sådan, om man har gäster som dricker kaffe och man själv inte gör det) och samtidigt passade jag på att köpa med mig fika. Efter många om och men köpte jag kärleksmums då det är något som E verkligen älskar (näst efter rosa donuts). Just dessa från Maxis egna bageri är grymt goda, men idag växte det i munnen på mig och jag kunde verkligen inte äta upp det. Och sedan dess har illamåendet verkligen kommit och gått.

När vi kom hem la vi oss framför tv:n för att vila lite samtidigt som vi kollade på Lego Star Wars film. Eller nåja, jag sov lite medan E tog det lugnt och låg bredvid mig och såg på filmen. Nu mår jag lite bättre men illamåendet är kvar där i bakgrunden och gör sig påmind. Nu är ju illamåendet ett typiskt graviditetstecken, men med tanke på mitt negativa test så tror ju inte jag på att illamåendet beror på graviditet. Är nivåerna av hcg för lågt i blodet för att synas på test, då lär det även vara för lågt för att ge några symptom. Så jag antar att illamåendet snarare beror på antingen att jag håller på att bli sjuk eller på progesteronet. Eller att mensen är på G.

Åååh, vad jag önskar att jag är gravid!

Biverkningar och att testa

Satt och läste i andra tjejers IVF-bloggar och insåg rätt snart att hur jag mår just nu med stor sannolikhet beror på det progesteron jag tar i form av tabletter vid namn Lutinus. Detta kunde jag hitta på FASS om dess biverkningar:

Följande vanliga biverkningar drabbar mellan 1 och 10 av 100 användare:
Huvudvärk
Spänd buk (svullen buk)
Buksmärta
Illamående
Livmoderkramper

Yrsel
Sömnlöshet
Diarré
Förstoppning
Urtikaria (allergiska hudutslag)
Hudutslag
Vaginala rubbningar (t ex obehag, brännande känsla, flytning, torrhet och blödning i slidan)
Svampinfektion i slidan
Bröstrubbningar (t ex smärtor i brösten, svullna och ömma bröst)
Klåda i underlivet
Perifert ödem (svullnad på grund av vätskeansamling)

Följande biverkningar har rapporterats efter att läkemedlet marknadsförts. Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):
Utmattning
Kräkning
Allergiska reaktioner

Men även
Var särskilt försiktig och tala omedelbart om för läkaren om du drabbas av något av dessa symtom under behandling eller några dagar efter sista dosen:
smärtor i vaderna eller bröstkorgen, plötslig andfåddhet eller upphostning av blod, vilket kan tyda på proppar i benen, hjärtat eller lungorna
svår huvudvärk eller kräkningar, yrsel, matthet eller förändringar av syn eller tal, svaghet eller domning i en arm eller ett ben, vilket kan tyda på proppar i hjärnan eller ögonen
förvärrade depressionssymtom

Och deprimerad kan man ju lugnt säga att jag känt mig! Men är det tillräckligt för att kontakta kliniken? Nej, jag tror att jag avvaktar med den saken lite till.

För övrigt så är det ruvardag 10 idag om man räknar dagen för återinförandet som dag 0. På många håll har jag sett att många börjar testa idag men även att många kan på ruvardag 10 ana ett svagt streck på graviditetstest. För mig är det testdag först på onsdag nästa vecka, men det där verkar skilja väldigt mellan olika kliniker. Skulle detta räknas som en ”normal” cykel och äggplockningsdagen sågs som dagen för ägglossning så borde mensen komma runt onsdag. Nu kan ju intag av progesteron göra att mensen även kommer senare. Så det är som med allt annat, man får vänta och se. På NYU Fertility Centers hemsida så kan man hitta denna tabell

20130429-090821.jpg

En av tjejerna vars bloggar jag läst lite i hade gjort en egen liten undersökning på när ett minus blivit ett plus vid IVF genom att kolla i bloggar och då hade hon fått fram detta

20130429-091128.jpg

Tyvärr så glömde jag spara adressen till hennes blogg så jag kan inte hänvisa till min källa 😦

Så, hur står det till med mig då? Dessa symptom har jag:

Lätt illamående till och från och minskad aptit
Ofta ont i huvudet
Nedstämd/deprimerad
Mensvärk
Ömma bröst
Plötsliga svettningar (hade det när jag sprayade men inte i så mycket som nu och så har jag inte haft det sedan jag slutade med sprayen, förrän nu när det började i helgen)
Viktuppgång

Tydligen är viktuppgång väldigt vanlig biverkning av alla hormoner man får i sig.

Och testoman som jag är så testade jag nu på morgonen. Inte en tillstymmelse till streck

20130429-092339.jpg

En röjardag

E ska sova över hos sin farmor och farfar i natt så vi var iväg och lämnade henne hos dom redan vid lunchtid. Sedan har resterande del av söndagen ägnats åt till att röja både ute och inne. Medan A bytte däck på min bil så rensade jag rabatter. Senare fick jag hjälp av honom med det. Vi är fortfarande inte klara, men det kändes ändå som om det var tillräckligt med jobb vi gjort som det var. Ute vill säga. Vad A har gjort sedan vi kom in har jag inte riktigt koll på men själv så har jag byggt upp garderobsinredningen i den nybyggda garderoben i gästrummet och sedan fyllt den med sängkläder och handdukar. Så nu ska jag slippa ha allt detta i ”mitt” rum, ståendes i några lådor, så som vi har haft alltför länge. Skönt värre!

Just nu mår jag bättre men jag mår helt klart inte bra psykiskt just nu. Det är inte bara det där med jobb som tär utan just nu tvivlar jag även på A. Och tyvärr på hans känslor. Just nu vet jag över huvudtaget inte vart jag har honom. Vad tycker han? Vad tänker han? Hur ser han på saker och ting? Hur mår han?

Jag försöker prata med honom, fråga honom, men jag får inget vettigt ur honom. Jag får snarare ingenting ur honom. Kanske inbillar jag mig allt? Kanske är allt bara hormonellt för mig? Jag blir ju varje månad innan mens nere och orolig, kanske är det det som spökar? Men samtidigt, jag är så trött på att hela tiden var den som tar initiativet till saker och ting. Jag är trött på att planera allt. Jag är trött på att vara den som driver på att saker blir gjorda. Trött på att vara den som ”ser” vad det är som ska göras och sedan ge instruktioner. Som sedan inte följs. Jag är helt enkelt bara så trött! Och jag vet inte vad som verkligen är så, och vad det är som jag inbillar mig. Och klokare blir jag ju inte när han inget säger. Så det är rätt tungt nu, tycker jag. Jag är trött på att inte veta något om någonting. Och jag måste säga att jag är så glad att jag har E för just nu är det hon som gör att jag fortsätter att driva mitt liv framåt. Att jag inte bara sätter mig ner och skiter i allt och hoppas att någon annan löser allt åt en.

Svettigt

Det är vad det har varit sedan någon gång i natt. Jag svettas i mängder. Undrar om det är så att jag hade något skit i kroppen och som gjort att jag mått lite halvdant och som nu är på väg att försvinna ur kroppen? Eller kan det vara mensen som är på H, då brukar jag ju också svettas en massa men inte så här!

Det är i alla fall tur att jag inte gick på det där kalaset igår. Det hade varit jobbigt om lilla bebisen skulle smittats av mig bara för att jag var sugen på att gå på barnkalas… Men det hade varit kul att få träffa goda vänner

Dagens fråga

I eftermiddag är vi bjudna på kalas. Efter lunchen så lade sig hela familjen för att sova middag. Vi glömde sätta klockan men det gjorde inte så mycket för ett tag senare så vaknade jag av att jag hade börjat klöka. Så jag sprang till toaletten och fortsatte, men det kom inget. Sedan gick det över. Förutom att jag hostade en hel del, vilket jag alltid gör efter något liknande. Jag mår nu jätte bra och jag vet inte vad som hände. Satte jag i halsen i sömnen eller är jag magsjuk eller vad? Och vågar vi nu gå på kalaset? Särskilt som det är en liten, liten bebis där? Jag vet inte!