Ny bokning

De ringde precis från ett företag där jag har sökt jobb och de vill träffa mig på fredag nästa vecka! Det är i och för sig enbart en halvtidstjänst och det ligger en bit bort, men ändå! Jag får ett jobb samtidigt som jag går ner i tid med jobbandet och får då mer tid med E och därmed, förhoppningsvis mindre dåligt samvete. Och dessutom, om vi lyckad med att få ett dyskon till E så blir det hela ju bara ännu lämpligare!

Jag hoppas, hoppas att det går vägen på något av jobben nu! Eller att det snabbt löser sig med något annat.

PMS-humör

Det lider jag verkligen av. Trots det som min f d chef skrev i sin rekommendation så känner jag mig just nu dummast, fulast, värdelösast och alla andra negativa saker som man kan känna sig som, dvs jag har verkligen värsta PMS-deppen i just detta ögonblick. Jag vill bara gräva ner mig i en grop och skita i allt ett tag, men det går ju inte!

Jag måste städa här innan E kommer hem från dagis så att det ser i alla fall något så när ok ut imorgon när hon kommer hem från dagis för då följer hennes bästa kompis därifrån med och dennes mamma och lillebror. Men så som jag känner mig just nu så vill jag som sagt var bara gräva ner mig och inte umgås med någon.

Och jag vill heller inte gå på den där AW:n ikväll med de gamla arbetskamraterna från avdelningen.

Och i nästa vecka är det tänkt att jag och E ska åka till mamma på måndagen för att sova över en natt, för att sedan på tisdagen fortsätta mot Eskilstuna och kompisarna där och deras lilla nebis. Men jag känner inte för det heller även om jag saknar dem och vill träffa bebisen. Lite beror det nog på att det krånglar lite med övernattningen. Jag får se. Jag ska kanske se om vi kan sova en natt hos en annan kompis. Annars så blir det kanske bara en natt där… Fast det känns lite väl långt att köra dit ensam med en fyraårig för en endaste natt.

Tårar

För ett tag sedan lovade den person som var avdelningschef på min avdelning ända fram tills avdelningen lades ner vid årsskiftet, och som de sista månaderna var min närmaste chef, mig att han skulle skriva en rekommendation på LinkedIn. Igår fick jag det utkast han hade tagit fram. När jag läste det kändes jag hur ögonen fylldes med tårar och gråten kom allt närmare. Jag hade aldrig kunnat förvänta mig det han hade skrivit! Jag har aldrig uppfattat mig så! Inte så bra som han hade formulerat det som! Jag kunde inte låta bli att protestera, men han vidhöll att vartenda ord stämde. Så nu vet jag, om jag hamnar i en situation där det är referenserna som får avgöra om jag eller någon annan får jobbet., med honom som referens så lär jag få jobbet om han är ens en bråkdel så positiv i det han säger…

Gamla kollegor

Idag åkte jag till mitt gamla jobb, eller bättre sagt det jobb som jag är arbetsbefriad ifrån ytterligare en dag och åt lunch med en av de två som jobbade på min avdelning och som är kvar på företaget. Det är bara hon och en till som är kvar, övriga har lämnat. Av oss som har lämnat så har samtliga utom jag och en till lämnat för att de hade fått nya jobb. Varken jag eller den andre som blev uppsagd har lyckats få något nytt jobb. Än i alla fall.

Hur som, det var trevligt att träffa de två f d kollegor som är kvar men det var även skönt att höra lite om vad det är som händer på företaget. Jag kan väl säga som så att jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det snart, kanske lagom till sommarsemestern, blir nya neddragningar. Eller om ägarna säljer företaget efter att ha pumpat ut då mycket pengar som de bara har kunnat…

Imorgon är det tänkt att vi från det som var avdelningen förut ska träffas för lite AW. Jag var lite osäker på hur jag ska göra så jag köpte ett dubbelpack med graviditetstester för att kolla. Jag behövde aldrig använda någon då jag fick lite blod på pappret när jag torkade mig i samma veva. Det betyder att om mensen kommer igång idag så kom någonstans mellan ÄL+13 och ÄL+11 (BIM-1 och BIM-3) den här cykeln. Jag brukar i vanliga fall inte få några spottings i vanliga fall, men kanske är ämnesomsättningen med och spökar även här???

Hoppet som aldrig ger sig

Hopp, det är en konstig sak. Ibland så kan allting peka åt ett håll, men hoppet uteblir. Så finns det tillfällen när allt pekar åt att ett annat och hoppet borde ha grusats sönder för evigheter sedan, men ändå spirar det, hoppet. Då är hoppet som en stjärna på himlen som lyser från mörkret, och det är svårt att urskilja något annat där i mörkret än just den där stjärnan.

Just nu spirar hoppet än mer igen. Morgonens tempning visade återigen en höjning och omedelbart ökade hoppet. Tänk om…! Testet var självklart negativt. Men hoppet… Den vägrar bestämt att ge med sig. Förbuftet och hjärnan säger att det inte är något. Men hjärtat och magen vägrar ge upp hoppet. De vägrar fram tills motsatsen bevisas. Och skulle mensen komma, jag tror inte jag deppar ihop för det, då kommer jag igång med nya krafter. För en ny mens betyder ju alltid en ny chans. Och lyckas vi inte på egen hand, ja, då kommer vi förhoppningsvis inom kort få hjälp och det är ju bra. Då, om inte förr, kan vi kanske få det som vi önskar oss så…

Rastlös

Jag vet inte vad jag ska göra åt den rastlöshet och frustration som jag känner. Jag vet inte varför jag känner så här. Och jag vet som sagt var inte vad jag ska göra åt saken. Kanske är det än en gång arbetslösheten som är orsaken. Och att jag väntar på besked om det där jobbet. Och att vi inte lyckas bli gravida. Och att IVF:en skjuts upp. Och att kroppen krånglar och ämnesomsättningen djävlas och att jag på grund av det (?) har ont och att vårdcentralen inte lyssnar på mig, inte bryr sig. Och kanske beror det på att jag går här och väntar på mensen. Eller ett plus. Jag vet inte. Kanske är det något av det. Kanske är det allt. Eller då är det inget av det. Jag vet inte. Jag vet bara att det kryper i mig.