Det är nästan

…så att man får vårkänslor

20130131-144753.jpg

Annonser

Nya tag

Och där kom mensen. Och i och med det kändes som allt släppte. Eller bättre sagt, allt var som normalt igen när jag vaknade imorse. Ingen PMS, ingen illamående, humöret kändes stabilare, ja, jag kände mig normal igen. Skönt! Ändå var det först flera timmar efter det att jag hade gått upp som mensen kom igång.

Och i och med att allt kändes bättre igen så var även självkänslan och självförtroendet bättre igen och med en gång så kändes det lättare att sätta sig ner och formulera jobbansökningar. Så nu har jag skickat iväg hela tre stycken idag. Ett vikariat, en halvtidstjänst (passar bra om vi skulle lyckas med syskonverkstaden) och så en fast tjänst på heltid med en del resor. Så nu kan jag klappa mig själv på axeln, och känna mig nöjd med att i alla fall lyckats få iväg några ansökningar!

Innebörden av IVF

Jag trodde att jag hade rätt bra koll på det där med tillvägagångssättet vid IVF, vilket jag också visade mig ha när jag satte mig och läste på om det. Men inte förrän nu börjar jag inse vad det verkligen innebär. Herregud! Vad har vi gett oss in på??? Fast samtidigt, jag vill ju inte hoppa av tåget heller.

Känslor

E har somnat och lugnet har lagt sig i vårt hus. Och tillsammans med lugnet så kommer en känsla av sorg och uppgivenhet. Uppgivenhet och känsla av att vara oduglig. Att inte räcka till. Att inte vara en bra mamma nog. Eller fru. Eller dotter eller syster. Eller anställd. Eller något. Tänk att mitt humör och tron på mig själv kan variera så! PMS får mig att tappa all självkänsla och självförtroende och jag blir den där tjejen jag var ända fram till en bit in i tonåren då jag insåg begränsningarna i att inte våga, begränsningarna i att vara blyg, och jag började jobba med det. Och sedan dess har jag jobbat mycket med det. Och jag kommer nog alltid få jobba med det även om jag har kommit långt. Mycket långt. Eller som en klasskompis som jag träffade för något år sedan när vi träffades efter att ha upptäckt att vi då både bodde i samma stad, nästan 10 mil från vår hemort (!):

”Om jag inte visste att du är du skulle jag inte känt igen dig för du har verkligen förändrats som person! Då bad du nästan om ursäkt för att du över huvudtaget fanns till, nu…! Jag är så glad för din skull att du har lyckats komma så långt!”

Och just nu, precis innan mens så blir jag den där rädda, osäkra tjejen som jag trodde att jag lämnade bakom mig för si sådär 20 år sedan

Dagens undran

Varför måste jag ö.h.t. få minsta lilla skugga på mina tester? Antingen så anser jag att det ska vara helt, utan tvekan, blankt eller så ska det vara helt, utan tvekan ett solklart plus. Imorse var testet helt negativt. Nu fick jag än en gång en svag, svag skugga. Dagens skugga är svagare än gårdagen, men samtidigt så har jag inte hållit mig i >4 timmar och jag har dessutom druckit lite de senaste timmarna. Men med tanke på att det är BIM imorgon och det inte blir något mer än den svagaste av svaga skuggor, mensvärken jag har + PMS-humöret jag lidit/lider av så lär det inte vara något och mensen lär komma inom de närmaste 36 timmarna. Och att jag antingen ser i syne eller att dessa test är sådana som ger svaga streck även om det inte är något. Alternativt att det var/är ett befruktat ägg men som inte är livskraftig nog.

20130130-165731.jpg

20130130-165922.jpg

Testdjävulen

Bara för att det blev som det blev på det där testerna så kan jag inte tänka på något annat. Tänk om…! Då slipper vi IVF! Jag vill veta nu, NU, NUUU! Jag vill kissa på sticka efter sticka för att få veta, men jag vet ju att det kommer inte bli starkare, om det nu är något, förrän tidigast imorgon. Och tills dess är det ingen idé att slösa test

Busy busy

Egentligen borde jag sätta mig och skriva jobbansökan men det är svårt att komma runt till det. Det är mycket som snurrar i huvudet just nu.

Idag så hade jag träff med min kontaktperson på Trygghetsrådet vilket var väldigt givande. Hon sa att om det var någon kurs/seminarie/konferens eller liknande som jag var intresserade av och som kunde hjälpa mig karriärsmässigt så kunde de kanske hjälpa mig med kostnaden! Och i vissa fall även med eventuell litteratur! Så nu ska jag sätta mig och kolla om jag hittar något intressant…

Efter mötet så åkte jag till gamla jobbet och åt lunch med en kollega. Jag nämnde för honom om våra IVF-planer, men för honom var det ju inte så märkvärdigt med tanke på att han och hans fru genomgått 13 (!) IVF:er! På 13:e försöket lyckades de och nu har de en tonåring där hemma. Skam den som ger sig!

Efter lunchen så följde jag med in och tog en kopp med en annan fd kollega för att därefter åka till Kungälv för att lämna in min bil till service. Nu kan det låta konstigt att jag, som bor söder om Göteborg åker till Kungälv för att serva bilen. Orsaken är så enkel att det har bara funnits (finns fortfarande ?) två auktoriserade Nissanverkstäder (den ena är en kedja och har flera verkstäder men med något så när samma pris på servicen inom kedjan) inom Stor-Göteborg. Priset på samma jobb är i regel 1000-1500kr billigare i Kungälv, dvs bara det gör det värt att åka genom hela stan. Dessutom så är de ytterst seeviceminded vilket man inte kan säga om den verkstad som jag lämnade min bil till de två första gångerna. Bland annat blev de sura för att jag efter första servicen krävde att de rättade till miltalen i serviceboken. Enligt det dom hade skrivit så hade jag kört nästa 1000 mil längre än vad jag egentligen hade gjort.

Efter att lämnat bilen och fått en lånebil så åkte jag och simmade några längder. Jag fick för mig att väga mig och till min glädje så har jag gått ner nästan 5 kg sedan i höstas! JUPPIIIE! Konstigt nog så syns det inte och det märks inte heller på kläderna, inte mycket i alla fall så man kan ju fundera på var dessa kilon har försvunnit ifrån…

Testoman som jag är så kunde jag sedan inte låta bli att kissa på en sticka när jag kom hem. Resultatet? Ja, vad ska man säga?

20130129-171139.jpg

20130129-171922.jpg

20130129-171943.jpg

BIM idag

BIM idag. Eller fram emot torsdag, det beror lite på. Man brukar säga att tiden mellan ägglossning och mens alltid är den samma men efter en tids tempning och antecknande och testning med ägglossningstester så är det tydligen inte riktigt så för mig. För mig har det varierat mellan 12 och 14 dagar. Sedan så är det lite olika hur länge jag får positivt på ägglossningstester och även hur lång tid efter första positiva test som tempningen visar en höjning och därmed bekräftar att ägglossning skett. Ibland sker det samma dag som första positiva test, ibland sker det upp till tre dagar senare.

Hur som, min tempkurva var lite konstig just vid ägglossning den här månaden så därför är det lite osäkert om temperaturökningen skedde för 14 dagar sedan eller för 12 dagar sedan. I vilket fall så har mensen inte kommit än och mensvärken kommer och går hela tiden. Jag antar att det är bara att vänta och se. Det vore skönt om den kunde komma, om den nu ska komma så att jag får den avklarad för den här gången