Det är nästan

…så att man får vårkänslor

20130131-144753.jpg

Annonser

Nya tag

Och där kom mensen. Och i och med det kändes som allt släppte. Eller bättre sagt, allt var som normalt igen när jag vaknade imorse. Ingen PMS, ingen illamående, humöret kändes stabilare, ja, jag kände mig normal igen. Skönt! Ändå var det först flera timmar efter det att jag hade gått upp som mensen kom igång.

Och i och med att allt kändes bättre igen så var även självkänslan och självförtroendet bättre igen och med en gång så kändes det lättare att sätta sig ner och formulera jobbansökningar. Så nu har jag skickat iväg hela tre stycken idag. Ett vikariat, en halvtidstjänst (passar bra om vi skulle lyckas med syskonverkstaden) och så en fast tjänst på heltid med en del resor. Så nu kan jag klappa mig själv på axeln, och känna mig nöjd med att i alla fall lyckats få iväg några ansökningar!

Innebörden av IVF

Jag trodde att jag hade rätt bra koll på det där med tillvägagångssättet vid IVF, vilket jag också visade mig ha när jag satte mig och läste på om det. Men inte förrän nu börjar jag inse vad det verkligen innebär. Herregud! Vad har vi gett oss in på??? Fast samtidigt, jag vill ju inte hoppa av tåget heller.

Känslor

E har somnat och lugnet har lagt sig i vårt hus. Och tillsammans med lugnet så kommer en känsla av sorg och uppgivenhet. Uppgivenhet och känsla av att vara oduglig. Att inte räcka till. Att inte vara en bra mamma nog. Eller fru. Eller dotter eller syster. Eller anställd. Eller något. Tänk att mitt humör och tron på mig själv kan variera så! PMS får mig att tappa all självkänsla och självförtroende och jag blir den där tjejen jag var ända fram till en bit in i tonåren då jag insåg begränsningarna i att inte våga, begränsningarna i att vara blyg, och jag började jobba med det. Och sedan dess har jag jobbat mycket med det. Och jag kommer nog alltid få jobba med det även om jag har kommit långt. Mycket långt. Eller som en klasskompis som jag träffade för något år sedan när vi träffades efter att ha upptäckt att vi då både bodde i samma stad, nästan 10 mil från vår hemort (!):

”Om jag inte visste att du är du skulle jag inte känt igen dig för du har verkligen förändrats som person! Då bad du nästan om ursäkt för att du över huvudtaget fanns till, nu…! Jag är så glad för din skull att du har lyckats komma så långt!”

Och just nu, precis innan mens så blir jag den där rädda, osäkra tjejen som jag trodde att jag lämnade bakom mig för si sådär 20 år sedan

Dagens undran

Varför måste jag ö.h.t. få minsta lilla skugga på mina tester? Antingen så anser jag att det ska vara helt, utan tvekan, blankt eller så ska det vara helt, utan tvekan ett solklart plus. Imorse var testet helt negativt. Nu fick jag än en gång en svag, svag skugga. Dagens skugga är svagare än gårdagen, men samtidigt så har jag inte hållit mig i >4 timmar och jag har dessutom druckit lite de senaste timmarna. Men med tanke på att det är BIM imorgon och det inte blir något mer än den svagaste av svaga skuggor, mensvärken jag har + PMS-humöret jag lidit/lider av så lär det inte vara något och mensen lär komma inom de närmaste 36 timmarna. Och att jag antingen ser i syne eller att dessa test är sådana som ger svaga streck även om det inte är något. Alternativt att det var/är ett befruktat ägg men som inte är livskraftig nog.

20130130-165731.jpg

20130130-165922.jpg

Testdjävulen

Bara för att det blev som det blev på det där testerna så kan jag inte tänka på något annat. Tänk om…! Då slipper vi IVF! Jag vill veta nu, NU, NUUU! Jag vill kissa på sticka efter sticka för att få veta, men jag vet ju att det kommer inte bli starkare, om det nu är något, förrän tidigast imorgon. Och tills dess är det ingen idé att slösa test

Busy busy

Egentligen borde jag sätta mig och skriva jobbansökan men det är svårt att komma runt till det. Det är mycket som snurrar i huvudet just nu.

Idag så hade jag träff med min kontaktperson på Trygghetsrådet vilket var väldigt givande. Hon sa att om det var någon kurs/seminarie/konferens eller liknande som jag var intresserade av och som kunde hjälpa mig karriärsmässigt så kunde de kanske hjälpa mig med kostnaden! Och i vissa fall även med eventuell litteratur! Så nu ska jag sätta mig och kolla om jag hittar något intressant…

Efter mötet så åkte jag till gamla jobbet och åt lunch med en kollega. Jag nämnde för honom om våra IVF-planer, men för honom var det ju inte så märkvärdigt med tanke på att han och hans fru genomgått 13 (!) IVF:er! På 13:e försöket lyckades de och nu har de en tonåring där hemma. Skam den som ger sig!

Efter lunchen så följde jag med in och tog en kopp med en annan fd kollega för att därefter åka till Kungälv för att lämna in min bil till service. Nu kan det låta konstigt att jag, som bor söder om Göteborg åker till Kungälv för att serva bilen. Orsaken är så enkel att det har bara funnits (finns fortfarande ?) två auktoriserade Nissanverkstäder (den ena är en kedja och har flera verkstäder men med något så när samma pris på servicen inom kedjan) inom Stor-Göteborg. Priset på samma jobb är i regel 1000-1500kr billigare i Kungälv, dvs bara det gör det värt att åka genom hela stan. Dessutom så är de ytterst seeviceminded vilket man inte kan säga om den verkstad som jag lämnade min bil till de två första gångerna. Bland annat blev de sura för att jag efter första servicen krävde att de rättade till miltalen i serviceboken. Enligt det dom hade skrivit så hade jag kört nästa 1000 mil längre än vad jag egentligen hade gjort.

Efter att lämnat bilen och fått en lånebil så åkte jag och simmade några längder. Jag fick för mig att väga mig och till min glädje så har jag gått ner nästan 5 kg sedan i höstas! JUPPIIIE! Konstigt nog så syns det inte och det märks inte heller på kläderna, inte mycket i alla fall så man kan ju fundera på var dessa kilon har försvunnit ifrån…

Testoman som jag är så kunde jag sedan inte låta bli att kissa på en sticka när jag kom hem. Resultatet? Ja, vad ska man säga?

20130129-171139.jpg

20130129-171922.jpg

20130129-171943.jpg

BIM idag

BIM idag. Eller fram emot torsdag, det beror lite på. Man brukar säga att tiden mellan ägglossning och mens alltid är den samma men efter en tids tempning och antecknande och testning med ägglossningstester så är det tydligen inte riktigt så för mig. För mig har det varierat mellan 12 och 14 dagar. Sedan så är det lite olika hur länge jag får positivt på ägglossningstester och även hur lång tid efter första positiva test som tempningen visar en höjning och därmed bekräftar att ägglossning skett. Ibland sker det samma dag som första positiva test, ibland sker det upp till tre dagar senare.

Hur som, min tempkurva var lite konstig just vid ägglossning den här månaden så därför är det lite osäkert om temperaturökningen skedde för 14 dagar sedan eller för 12 dagar sedan. I vilket fall så har mensen inte kommit än och mensvärken kommer och går hela tiden. Jag antar att det är bara att vänta och se. Det vore skönt om den kunde komma, om den nu ska komma så att jag får den avklarad för den här gången

Ansökan skickad!

Efter lång tids väntan så ville datorn samarbeta med mig. Men innan dess hann jag med att ringa upp kontaktpersonen för tjänsten. Det lät ju inte alltför hoppfullt med att de redan hade haft några internt sökande till tjänsten, men det skadar ju inte att skicka en intresseanmälan ändå! Man vet ju aldrig vad det är för interna personer som har sökt tjänsten heller… Hur som, ansökan är nu skickad.

20130128-110006.jpg

Segt

S som var min chef under min sista tid på företaget jag jobbade på ny senast tipsade mig om ett jobb nu i helgen. Så nu när E är på dagis, A är på jobbet och lugnet har infunnit sig i huset så tänkte jag skicka iväg en ansökan.

Hittills har vi bara haft Word på min bärbara, men då den nu senast jag skulle använda den vägrade gå ut på internet så var A tvungen att installera det på hans gamla åbäke som låter som en skördetröska från 70-talet eller något liknande. Trots det fick jag för mig att testa min antika bärbara dator och till min glädje så ville den gå ut på nätet! Men då den varit oanvänd så länge så ville den uppdatera virusskyddet, söka igenom datorn på virus, uppdatera några program osv osv. Så nu kan jag fortfarande inte skriva någon ansökan… Så nu sitter jag hör och väntar på att åbäket ska vara färdig för att användas… Någon som har en bra bärbar dator över?

För övrigt, graviditetstest blankare än blankt, samtidigt kraftig illamående på morgonen. D-la mens som ger samma symptom som graviditet! Jag vill ju bara bli gravid nu!!!!

20130128-093851.jpg

Ja se det snöar, ja se det snöar…

…så roligt, HURRA! Eller hur det nu var med den saken.

20130127-214736.jpg

Och för första gången i år så är halva fönstret snöigt. Det är nästan så att jag får julkänslor! Och jag som hellre vill att det nu ska bli vår och sommar! Synd att vi inte vågar elda i spisen förrän sprickorna i den är fixade. En liten brasa hade varit mysigt nu… Och inte fungerar parabolen heller. Så mobilen och internet har fått roa mig fram till nu ikväll. Men nu börjar jag tröttna på även det. Jag antar att jag får krypa ner i sängen, under täcket istället och läsa någon bra bok tills jag känner att John Blund är i närheten

Illamående

Bläää, vad jag mår illa! Går omkring med en stor klump i magen och fick knappt i mig någon frukost. A blev genast förhoppningsfull, men inte jag. Jag brukar känna av illamående någon dag innan mens, om än inte så här mycket. Och jag tror inte på att man kan få alltför mycket symptom om man inte ens får positivt på ett känsligt test (DocMorris). Så illamåendet beror nog snarare på att mens är på G eller att magsjukan som gått på dagis har anlänt till mig 😦

Lycka är

Att vakna av orden:

”Jag älskar min mamma!”, och känna ett par små armar dra ens huvud till sig i en lång kram.

Underbart är att sedan efter lite gos, få stanna kvar i sängen och sova lite till medan man och barn försvinner ut ur rummet för att göra vad det nu är de hade tänkt göra

Lika underbart är det inte när man mellan dessa två saker går upp för att gå på toa och det känns som om magen slår kullerbytta och illamåendet lurar i halsgropen. Underbart är det att känna illamåendet försvinna så snart man lagt sig igen

Jag vill!

Vi har rest en del, A och jag under våra snart 13 år tillsammans. Det har varit både korta resor som en liten hotellövernattning i Huskvarna till längre resor, till andra kontinenter. Asien är den som vi besökt mest och då är det Kina som toppar med två, eller är det tre (?) besök. Sydamerika har vi bara varit till en gång, men vilken resa det var! Det är den resan som varit den allra bästa och det är den resan som gett mig så mycket, ja, gett mig mest, på flera plan. Den resan gick till Peru och det det har att erbjuda. Och det var som sagt var så enormt mycket! Så när jag såg groupons get away erbjudande till just Peru så fick det mina tankar, och drömmar att fara iväg. Jag vill så gärna… Någon som har lite pengar över och som kan tänka sig att skänka det till mig? 😉

Nedräkning

Än en gång är det nedräkning till BIM. Humöret, eller snarare bristen på den och bristen på tålamod är starka tecken på att mensen är i antågande och att det där plusset inte kommer i januari 2013. När det där PMS-humöret kommer så är det jobbigt att var jag för jag vill verkligen inte bli en bitter surtant som får utbrott för minsta lilla och som i allmänhet gör livet surt för sin familj! Jag vill inte, men jag vet inte vad jag ska göra åt saken heller. Inte blir det hela bättre heller av att E plötsligt har blivit en riktig morsgris och att A då passar på att gå och lägga sig i sängen och läsa en bok som han fastnat med. Ska saker göras så får jag göra det själv , med en sur unge hängandes i hasorna eller måste jag ge A två alternativ, antingen att han fixar det som behöver fixas, eller att han uppehåller E så att jag kan fixa det. Fast i regel har det slutat med att E vägrar vara med din pappa, så hon ”hjälper” mig istället. Och A? Ja, han försvinner in till sovrummet och sin bok…

Just nu känner jag mig verkligen som sämsta frugan och mamman, just nu vill jag bara få vara mig själv och FÖR mig själv. Just nu tvivlar jag verkligen om ett barn till är den rätta vägen att gå. Samtidigt så vet jag att allt beror på PMS

Den som spar, han har

I juni 2009 beställde jag ett storpack av ägglossningstester och graviditetstester från Testlagret. Nu gick det ju inte åt så många av dom då jag i samma veva blev gravid och i mars året därpå kom lilla E. Jag funderade då länge på vad jag skulle göra med hela högen av tester och kastade dom till slut i soporna. Trodde jag ända fram tills idag. När jag höll på och städade i ett skåp så hittade jag hela högen… Nu är frågan vad jag ska göra med dom. Det känns fel att kasta dom, men samtidigt så gick dom ut redan 2011. Är dom fortfarande pålitliga tro???

20130126-133946.jpg

Rädsla

Åh, vad jag önskar att vi kunde få till en graviditet utan att behöva ta till konstgjorda metoder, utan att det gick helt ”naturellt”! Om jag ska vara ärlig så är jag lite smått rädd för behandlingen. Rädd för att tvingas stoppa i mig en massa hormoner, rädd för de bieffekter som hormonerna kan orsaka. Men samtidigt så vill jag ju ha en bebis. Eller vill jag verkligen det?

Jag är ju rädd för att graviditeten blir som den med E. Visst fanns det gott om fina stunder som jag minns med värme, men i sin helhet var den jobbig, både kroppsligt och mentalt.

Jag är rädd för förlossningen. Visst, den var inte så mycket värre än någon annans, snarare rätt bra, om än utdragen. Men känslan av maktlöshet… Fast det är klart, den här gången skulle jag förhoppningsvis vara bättre förberedd på den känslan, känslan av total maktlöshet.

Jag är även rädd för att den första tiden skulle bli lika jobbig som den första tiden med E var. Men än en gång, jag är ju ändå bättre förberedd på det den här gången. Och den här gången så skulle jag förhoppningsvis inte ha så höga krav på mig och jag skulle inte (förhoppningsvis) slå knut på mig om tex amningen inte skulle fungera. Men ändå.

Och ärligt talat, även om jag inte är någon karriärist så är jag rädd för att en graviditet skulle medföra att jag blev mindre intressant på arbetsmarknaden och att det skulle bli svårt att hitta ett nytt jobb. Och ändå så har vi sagt att skulle det bli så att jag blir gravid och sedan blir erbjuden ett jobb så kanske vi gör så att A tar en del av föräldraledigheten, eller hela, där i början. Men då skulle jag absolut ha skuldkänslor. Samtidigt så vet jag ju att har jag inte ett jobb så mår jag inte bra.

Det är verkligen så, hur man än vänder sig så har man ändan där bak.

Nu närmar sig i alla fall mitt BIM. Jag har inte alltför mycket symptom på varken det ena eller andra. Mensliknande värk har jag haft sedan strax innan ägglossningen. Flytningarna har i och för sig varit rikligare än de brukar, men jag tror inte att det betyder något. Det är väl bara att vänta och se. Några dagar kvar till BIM som sagt var…

20130126-074717.jpg

Olycka på förskolan

Jag var på ett seminarium om positivt tänkande idag som TRR (Trygghetsrådet) höll i och när den var slut så såg jag att både E:s förskola och svärmor hade ringt. Jag kände omgående när jag såg dessa missade samtal hur paniken och ångesten rasade inom mig. Vad hade hänt? Är E sjuk? Har hon skadat sig? Både hade lämnat meddelande på telefonsvararen så den kollade jag av snabbt: dottern hade ramlat och slagit sig! Från svärmors meddelande förstod jag att det var en tand som slagits ut. Så jag ringde genast upp dagis. Det var visst inte så illa. Hon hade ramlat och de trodde att hon hade slagit ut en del av en tand. Och så hade hon blött från läppen. De rekommenderade att få det kollat av tandläkare, så jag ringde upp dem. Jag förklarade vad jag hade fått veta och att hon sedan tidigare hade en flis på en tand som lossnat och att jag även då varit i kontakt med dom. Nu sa de samma sak som då, det är ingen fara så länge tänderna inte lossnat eller sitter snett. Men de bad mig kolla skadan när hon kommer hem idag och att jag kunde rapportera skadan till Försäkringskassan. Om jag ville. Så det får det bli efter att jag pratat med förskolan igen. Så: skönt att det inte var värre!

Nu om något helt annat. Jag har alltid haft dåligt luktsinne. Den senaste tiden har den blivit känslig. Som idag, på det där seminariet så tyckte jag till en början att det var så jobbigt med alla lukter och för att folk luktade så illa. Och hemma har jag stört mig på att både A och E luktar vitlök trots att de inte ska ha ätit det. Undrar varför jag då känner den lukten?

Kärlek

Sitter och tittar på Trinny och Susanna stylar om Sverige och blir alldeles tårögd. Inte för förändringarnas skull, även om flera av dom är imponerande. Nej, orsaken till fukten i mina ögon är den kärlek som lyser ur många anhörigas ögon när de ser sina kära omgjorda och uppiffade.

Och sen måste jag erkänna att det vore kul att få en total styling gjord på en. Visst, jag brukar få en rejäl styling av håret när jag går till frissan då jag i regel(utom de två senaste gångerna) ger frisören fria händer. Jag har även blivit sminkad av proffs och jag har även fått hjälp av en personal . Men tänk om man kunde få allt kombinerat. Och sedan få visa upp sig för maken och se den där kärleken och stoltheten lysa ur hans ögon! Det är lite det jag saknar med att vi gifte gjorde som vi gjorde när vi gifte oss. Jag ångrar att vi inte tog mer tid till förberedelse så att jag hade kunnat få allt det där…

Min tid

Det här är min tid på dagen. A har åkt till jobbet, jag har gått min morgonpromenad då jag lämnat E på dagis och jag kan sätta mig ner vid frukostbordet och njuta av min frukost ned bl.a färskpressad apelsinjuice, GP och 4:ans morgontv. Och idag blev jag så rörd av Jonas Gardells besök i morgonsoffan. Livet är ändå, trots allt, rätt gött att leva!

20130123-082904.jpg

Trött, trött, trött

Vissa dagar är sådana där musten bara går ur en och man tappar all lust och ork. Idag är en sådan dag. Jag är så sanslöst trött och känner mig matt. Det är så mycket jag borde göra, men jag får inte tummen ur. Ögonlocken är tunga, likaså resten av kroppen. Det är så lockande att krypa ner under täcket och bara sova, men jag ska inte!

Nu har jag inte varit helt lat ändå, även om jag inte har gjort hälften av det jag hade planerat ens. Först så gick jag upp och dukade fram frukost åt A och pressade apelsinjuice åt honom. Ibland måste man skämma bort sin man, tycker jag. Sedan gick jag i och för sig och la mig igen och sov en halvtimme innan det var dags för att stiga upp och klä på sig för att därefter kunna väcka E och fixa till henne innan det var dags för att följa henne till dagis.

Efter dagislämnandet traskade jag vidare till vårdcentralen där jag lämnade A:s prov som hans läkare hade bett honom ta hemma. Och så hem. Efter frukost och dusch sitter jag nu här på sängkanten och försöker komma igång vilket är som sagt var lättare sagt än gjort. Men jag måste skärpa till mig och fixa mig i ordning för jag har ett frisörbesök inplanerat idag. I likhet med gårdagens massage så är den inne i stan, men jag litar inte på de allmänna kommunikationerna och tar bilen in, även idag. Jag kan ju inte komma sent även till det! Det räcker med att jag kommer kunna hämta dottern först lite senare än vanligtvis idag pga frisörbesöket i och med att min frisör inte börjar jobba förrän kl 12.

Jag måste säga att det kommer att bli skönt att få sätta mig ner i frisörstolen och bara koppla av en stund medan hon klipper och färgar mitt hår.

Stressigt värre

I julklapp fick jag ett presentkort på Flexmassage på 60 min massage x 60 minuter och den hade jag tänkt utnyttja idag. Jag hade bokat massagen på deras mottagning vid Domkyrkan och för att utnyttja det provåkarkort som jag fått från Västtrafik och för att slippa betala biltull och p-avgift så tänkte jag ta tåget. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta tåget som var inne i Göteborg nästan en timme innan min massagetid eller det tåg som var inne tjugo minuter innan. Jag tänkte tanken att det skulle bli svårt att hinna om tåget var sent, men så avfärdade jag det och glad i hågen traskade jag ner till stationen i god tid. När tåget skulle komma syntes inget tåg. Först flera minuter senare ändrades informationen på tavlan. Tåget var 8 minuter sen. Ja, ja tänkte jag. Jag hinner ändå. Några minuter senare uppdaterades tiden och jag insåg att jag skulle inte hinna med tåget i tid till stan. Så det blev en språngmarsch hem, skrapa bilen både utanpå och inuti och så köra in till stan. 2×8 kr i vägtull plus 35 kr i p-avgift och en tio minuter kortare massage än vad jag hade beställt. Tack för det Västtrafik! Jag tror faktiskt att jag kommer fortsätta använda min bil i första hand och åka med er först i sista hand!

20130121-153605.jpg

Hur funkar de egentligen?

Dottern brukar alltid sova middag men idag så var vi bortbjudna och då blev det inget av det (hon kan inte sova borta om inte någon av oss sover med henne). Så då sa vi att vi skulle lägga henne tidigare idag. Det jag inte förstår är hur en dammsugare som väsnas i bortåt en halvtimma, fyrtiominuter kan fungera som avslappnande. Nu är klockan halv sju, mannen håller fortfarande på och dammsuger. Vi brukar lägga E vid sju… Frågan är, hur fungerar karlar egentligen?

Söndag morgon

Söndag morgon och snart är den här veckan slut. Dagens plan är pulkaåkning med några kompisar och deras barn och allmän mys. Tyvärr så känner jag mig allmänt anti och jag vill verkligen inte det! Jag skulle vilja åka och simma några längder men är rädd för att få vattnet från bassängen i munnen och att det ska infektera såret efter visdomstanden som togs bort igår. Visst, jag vet att det är långsökt och att risken är liten att det blir så, men med tanke på min otur vad det gäller mina tänder (det är inte för inte jag har passerat gräns nummer 2 för högkostnadsskyddet inom tandläkarvård) så vågar jag inte riskera något. Jag vågar inte ens äta mat som måste tuggas! Jag tänker bara äta flytande mat tills såret har slutat blöda plus någon dag till. Allt för att minska risken så mycket som det bara går. För nu vill jag verkligen inte gå till tandläkaren något mer.

På tal om tandläkarbesöket. Jag kom på efteråt att det där bedövningsmedlet och det lugnande som jag fick inför ingreppet kanske inte är så bra att ta om man är gravid. Fast det är klart, chanserna för att jag ska vara det är ju tämligen små. Men hoppet är som bekant det sista som överger människan

20130120-081901.jpg

Jag måste säga att det är rätt mysigt på helgmorgnar när jag och
min lilla Pluttis kollar på barnprogram och vaknar lite sakta. Värre är de med de morgnar då hon vill leka och busa från första stund… Men idag är det tv:n som gäller. Men så är hon rätt förkyld också

Stelfrusen

Stelfrusen, det är precis vad min högra del av munnen känns vara. En del av bedövningen efter tandläkarbesöket sitter fortfarande kvar och det känns precis som om den delen av ansiktet verkligen var stelfruset. Jag antar att nervositeten inför det hela ny tar ut sin rätt för jag känner mig helt färdig. Mannen är med dottern ute i kylan och åker pulka. Själv ligger jag i soffan under en filt och tycker synd om mig själv, trots att det inte gör så värst ont. Men jag är inställd på att det kommer att göra det.

Det var lite lustigt under ingreppet när tandläkaren försökte dra upp tanden. Han vinklade tången så mycket över mitt ansikte att det kändes som om hela ansiktet följde med och att näsan tillslut satt på kindbenet… Det förstod till och med jag att så inte riktigt var fallet.

Efter ingreppet åkte vi och hämtade E från farmor och farfar. Vid ett tillfälle så blev jag och G, svärfar, ensamma och då sa han att jag absolut inte skulle oroa mig för ekonomin i och med min arbetslöshet. Var det så, så skulle de hjälpa till. De är ju bara alltför snälla! Men samtidigt känns det för mig att vi är ju vuxna och vi bör ju kunna klara oss att stå på egna ben.

På tal om svärisarna. På vägen till dom så sa jag till mannen att jag skulle vilja berätta för dom vad vi genomgår när det väl är dags för behandling. Mannen var kanske inte riktig liks mycket med på det men jag sa att vi kan antingen inte säga öht varför vi är tvungna att ta det steget, eller helt skylla på mina problem. Så nu får vi se om de får veta något. En annan sak, förutom att de alltid finns där, som bidrar till att jag vill berätta om det när det väl är dags är att vi kommer nog behöva barnvakt. Vid det laget lär jag inte längre vara arbetsbefriad utan arbetslös på riktigt och jag är rädd för att dotterns dagstider inte alltid överensstämde med våra läkartider.

Mys och motsatsen till mys

Igår hämtade svärmor dottern från dagis och sedan sov hon över där. Visst har dottern sovit över hos sin farmor och farfar förr, men då har vi alltid haft något särskilt inplanerat, men inte den här gången. Så det blev lite mys i tv-soffan med film och lite god mat plus även lite godis. Jag kan inte minnas när vi satt framför tv:n och åt senast… Mysigt var det i alla fall!

Usch, trots att det är lördag idag så ska jag till tandläkaren idag och få en visdomstand borttagen. Jag har på många sätt det bra, men på något vis känns det som om det mesta går emot mig, så jag är rädd att det kommer att bli komplikationer även med det här. Jag vill verkligen inte göra det!

Då jag ska få en lugnande tablett innan så är det inte rekommenderat att jag ska köra bil efteråt så mannen kommer att köra mig. Så medan jag är hos tandläkaren kommer han gå på stan och oroa sig

Svaret

Jag hade rätt i mina aningar. I alla fall delvis. Jag fick inte jobbet för engelsmännen trodde inte på att jag skulle kunna jobba med så många enheter i olika länder och att jag inte skulle lyckas få cheferna med mig. Eeeh, jag har jobbat med över 50 enheter i mer än 20 olika länder, jag har hanterat både ”vanliga” arbetare och högt uppsatta chefer… I den här tjänsten skulle det handlat om 17 enheter inom Norden. Jag har särskilt mycket erfarenhet att jobba med svenskar, finländare och danskar. För sjutton, mina föräldrar är ju finnar!

Tydligen var inte den andra kandidaten heller tillräckligt bra för nu skulle de tydligen gå ut med en ny annons… Alltid något! Jag önskade dom lycka till i sitt sökande.

Innan kände jag mig mest besviken och lite smått deppig, nu känner jag mest lättnad. Jag tror att det ändå är jag som är vinnaren i längden. Synd att de inte såg vad de hade framför sig. Det känns skönt nog nu som deras förlust, min vinst

Jag kan dock inte låta bli att undra över om jag har rätt i min magkänsla över att den andre kandidaten var svenskarnas förstahands val?

En början

… på vår väg mot en IVF/ICSI har nu kommit. Fick precis ett mail från kliniken med en tid för vårt första besök med behandlande läkare. Den 8 februari ska vi dit. Om jag förstått det rätt så kommer vi vid det första besöket få information och planering av den kommande behandlingen. Vi kommer även att få ett brev med mer information om första besöket. Nu börjar det verkligen att dra ihop sig…

Vad jag känner för det hela? Skräck, glädje, förhoppning, rädsla och lättnad.

Nu ger vi bebisverkstaden tre försök. Går inte det, ja, då får vi kanske ta och acceptera faktum. Men förhoppningsvis så kommer det inte behövas mer än ett försök. Eller ännu hellre, att vi lyckas på egen hand. Även om chanserna är små. Men det har ju skett under förr. Och vi har lyckats själva förr.

Äntligen kontakt

Sim jag nämnt tidigare så sa läkaren i fredags att han skulle be en sköterska ringa upp mig på måndagen. Så blev det inte. Inte heller på tisdagen. Eller onsdagen. Idag ringde jag dom, men jag blev bara kopplad till telefonsvarare. Men så på eftermiddagen fick jag ett mail.

De hade haft kort om folk den här veckan och inte hunnit med att ringa. I mailet frågade sköterskan om vi var intresserade av att boka en tid för då skulle jag maila tillbaka. Annars skulle de ringa någon gång i nästa vecka. Jag svarade omgående och sa att vi ville ha tid. Så nu får vi se när vårt första besök blir. Tydligen är det ca tre veckors väntetid. Och det första mötet kommer att bli ett samtal där både jag och A ska vara med. Så om en dryg månad borde det hela vara igång… Sedan vet jag inte hur snabbt behandlingen kommer att komma igång, men vem vet, vi får kanske en leverans från Tomten/storken till jul? Eller så blir det kanske något under 2014?

Jag längtar!

Mysteriet med hantverkare och liknande

Hur kommer det sig att hantverkare och liknande alltid är så flummiga när det gäller tider? Idag skulle vi få stadsnät installerat. Informationen var att de skulle komma någon gång under dagen, mellan 8 och 16. 12:15 kom en kille. Jag lät honom hålla på i fred med installationen. Efter en tio minuter ropar han att han kommer tillbaka om en liten stund. En timme senare har han fortfarande inte kommit och jag måste hämta E på dagis….

Bättre ordning var det på killen som skulle komma och fixa larmet. Även där hade jag fått veta att det skulle ske under dagen ”under kontorstid” men att jag skulle bli uppringd en timme före. Halv åtta på morgonen ringer en kille och frågar om det är ok att han kommer åtta. Åtta lämnar jag på dagis så han lovade komma strax efter det. Och det gjorde han. Det tog kanske en kvart att fixa problemet men pratig som han var åkte han inte förrän vid tio… Undrar om han är lika effektiv hos alla han är och fixar larmet hos???